Den bästa av alla tider

Den bästa tiden i mitt liv var .... VAD!!! Var??
Jag får en klump i magen när folk redan haft sin bästa tid. Längtar du tillbaka till ungdomens tid? Det gör inte ens jag som är halt och lytt och antagligen kommer att få dras med en viss mängd krämpor resten av mitt liv.
Önskar jag att jag slapp ha ont? Naturligtvis men tyvärr så vet jag nog var jag hamnat när det inte känns längre ;)

Jag har mitt liv med vänner och familj och jag har mina erfarenheter. Jag kommer nog ihåg hur det var att ligga på golvet för att kunna dra igen blixtlåset och sedan röra sig som Michael Jacksson långt innan han börjat med sina moves.
Jag vet nog hur det var att ta första fyllan och bli så dålig och hur många gånger man blev dålig innan man kom på hur man funkade. Hur många gånger hjärtat brast. Hur jobbigt det var att slåss för sin frigörelse från föräldrarna. Inte sjutton skulle jag orka med det igen!
Åren när man jobbade som en gris hela veckorna partade i helgerna, samma vecka ut och vecka in och funderade på om det var så här det skulle vara!
Småbarnsåren? Vill jag ha tillbaka dom? Hämtning och lämning på dagis, oron, stressen? Näe, bättre är då att minnas knubbiga händer och lockiga nackar, små anekdoter som man har på lager att berätta för flickvänner som tas hem.
Vännerna då, alla vänner man hade då? Tror du att dom är lika roliga idag? Tycker dom att du är lika rolig som du var då?
Jag har nu när jag legat här och tänkt lite att jag är fortfarande nyfiken på hur det ska gå i mitt liv och vad jag ska bli när jag blir något sedan! Visst kan man väl önska sig mer och i vissa fall mindre av förekomster i sitt liv men är det inte så det ska vara? Att man driver mot annat och försöker förändra?
Jag är inte dummare än att jag fattar att en del kämpar med att bara orka hålla näsan över ytan och försöker ta sig genom dagen och kan spyyyy på sådana här klämkäcka inlägg men jag tycker att det är sorgligt när folk suckar och säger att deras bästa tid redan varit....