FB-sidan "Vi som stödjer polisen i Husby - stoppa vansinnet nu" drivs av rasister!

Det är i alla fall min bestämda åsikt tills motsatsen bevisats.
Ingen kan ha missat upploppen i Husby. Eller att det spridit sig till andra förorter. Ingen kan väl tycka att detta är av godo? 
Att bränna och vandalisera andras egendom. Jag tror att de flesta också kan se anledningar till varför det blev så här. En del är att förorterna får mindre och mindre i stöd och anslag. Nedskärningar och besparingar drabbar alltid de som har det sämst. Att bo i förorten gör att man varje dag får se tydliga tecken på hur ens eget område aldrig prioriteras eller satsas på. De verksamheter som fungerar är ofta ideella insatser och verksamheter.

Ann-Margrethe Liv uttalar sig i SvD:

"Det är inte det att det saknats möjligheter till dialog. Förra året ockuperades Husby träff som en protest mot nedskärningarna av kulturverksamheten i Husby. De bjöd in till ett samtal om hur man skulle kunna utveckla området. Alliansen vägrade lyssna. Husbyborna är också missnöjda med att de blivit överkörda både när det gäller trafiksepareringen och möjligheterna att vara med och påverka det framtida arbetet med Järvavisionen. Hur vägar byggs ovan mark utanför deras fönster men i tunnel förbi rikare områden. Hur arbetsplatser och service flyttar från området och ersätts av fler poliser nattetid. Nedläggningen av de tre välfungerande familjecentralerna i Husby, Tensta, och Rinkeby, höjningen av avgiften till Kulturskolan så att nu bara en procent av barnen i Rinkeby deltar, förslumningen av Rinkeby centrum efter nedläggning av 400 kommunala arbetsplatser i området. Nedläggning av skolor och bibliotek, indragning av SL-kort för gymnasieelever, så gott som inga resurser för lokalt föreningsliv och lokal kultur. Listan kan göras hur lång som helst. Tänk tanken hur det skulle vara om vi haft dessa verksamheter kvar."

Hon fortsätter med att lösningen inte är att skicka in flera poliser men i det här skedet vet jag inte vad man annars ska göra?
Tänk dig att du bor i ett område och behöver hjälp från polis, brandkår eller ambulans under ett upplopp. 
Jag lider med de som bor i området och nu känner skräck och rädsla både för egen person och familj men även för hus, hem och ägodelar. 
Det här är ingen lätt fråga och man kan se flera anledningar och lösningar.
Alla verkar iaf ha en vilja att lösa det och jag hoppas av hela mitt hjärta att lösningen kommer snarast.

Men...under tiden så gnuggar några händerna som flugor gör när de vädrar skit.
Rasisterna ser en stor möjlighet att elda på motsättningarna som

redan finns, att förstärka vi och dom-känslan. 

Det startades en sida på FB som heter "Vi som stödjer polisen i Husby - stoppa vansinnet". Jag tycker det är väl något man kan skriva under på? Men jag blir misstänksam när jag läser kommentarer och inlägg.
Beskrivningen av gruppen var från början en men den har nu ändrats till att bara bestå av en länk till polisens hemsida. Så att man ska tro att det är polisen som står bakom?
Jag såg att det var den mycket rasistiska tidningen Fria tider (tänker inte länka till den) som stod för första inläggen och jag misstänker starkt att det är någon därifrån som står bakom. Jag går in och frågar vem som är ansvarig för sidan men får inte svar.

Jag mailar Farbror Blå:

Hej! 

Diskussionerna går heta på denna FB-sida. https://www.facebook.com/pages/Vi-st%C3%B6djer-polisen-i-Husby-stoppa-vansinnet-nu/376976529079368 I morse när jag kollade såg det ut som om det var rasistiska krafter som låg bakom men nu uppges polisen stå bakom sidan? Är det här en sida polisen lagt upp eller är det Fria Tider som det såg ut i morse? Man har i beskrivningen en länk till polisen. 

Vänliga hälsningar Lisbeth Forsberg 

 Får svar:

Hej Lisbeth, 

 Polisen har inget med denna sida att göra. Vi kan inte heller göra så mycket åt att de länkar till våran hemsida. Vi har anmält det till Facebook att vi önskar att de tar bort länk-adressen och att de förtydligar att sidan inte har någon koppling till Polisen. Här hittar du alla Polisens officiella konton i sociala medier, https://www.polisen.se/Aktuellt/Sociala-medier/

 Vänligen Pär Lindroos 

Rikspolisstyrelsen

Så är det alltså, jag kan gilla gruppens namn men aldrig, aldrig i hela mitt liv att jag trycker gilla på en grupp som drivs av rasister, aldrig, aldrig!! 

Och naturligtvis har jag varit där inne i gruppen och försökt få dem att sätta ut vem som står som admin men möts som vanligt av kommentarer att: 
- Kan man inte få säga någonting utan att bli anklagad för att vara rasist??
Men buhu då! 
Om du inte vill bli anklagad för att vara rasist så kanske du inte ska vara på en rasistisk sida och uttrycka rasistiska åsikter??
Men samtidigt hittar jag människor här med vettiga åsikter och synpunkter men som trycker gilla. Jag blir anklagad för att använda mig av "Guilt by association" i en av kommentarerna:

"Jag skiter fullständigt i vilka det är som står bakom sidan, alltså vilka politiska åsikter de har. Jag är själv Socialist. Jag står fortfarande bakom polisen eftersom att jag vill värna om Husbybornas rätt till säkerhet, för deras privata egendomar och även deras hälsa. Om det enda argumentet du har är en form av "Guilt by association" så tycker jag du kan lägga ner, för det håller inte. Ta t.ex. gruppen "Sverigedemokraterna i Riksdagen? NEJ TACK!", där är administratören Vänsterpartist. Betyder det att alla som är med i den gruppen per automatik måste vara Vänsterpartister?"

Vi kommenterade varandra fram och tillbaka och kom på att vi i sakfrågan Husby tänkte helt lika. Han får gärna för mig trycka gilla på en rasistisk sida om han är ok med det men jag gör det inte!
Utan jag ska fundera på det här med  "Guilt by association" och vad man ska tycka om det....

Vill du följa med och se vad jag gör?

När det händer saker i politiken som hugger efter sjuka och/eller arbetslösa måste jag snoka runt. Läsa torra tråkiga rapporter och utredningar. När en politiker hänvisar till ett resultat i en utredning används oftast bara den del som passar just den politikerns agenda och jag läser då samma rapport eller utredning för att kunna besvara. Jag tycker att det är inte så spännande men jag går igång lite på att hittat det där som kan slå hål på en argumentation.

Men när jag är upptagen med att läsa dessa siffror och analyser blir det bara det, inget nöjesbloggande, bara nyttobloggande.

Nu har jag skrivet en artikel på nyttobloggen och ska kasta mig över en ovanligt dum ledarartikel i en av våra tidningar och se om jag kan bli publicerad där med ett svar.

Så vi får se när jag gjort det klart om jag inte kan få kraft att nöjesblogga lite.
Här har jag skrivet om att det faktiskt är omöjligt för psykiskt sjuka att ställa sig i transplantationskö för ett nytt psyke.

Skrivarhud

Jag får något som kallas för skrivarhud ibland. 
Det kan räcka med att jag bara går emot något eller kliar mig lite lätt så får jag röda märken efter tio minuter och det hänger kvar i ett par timmar.
Jag har fått förklarat för mig att det kan bli så när kroppen är nersatt.
Det gör inte ont eller kliar eller något så egentligen är det inget problem men det är ju inte så snyggt.
Men det kan vara användbart, man kan göra minnesanteckningar, skriva nota eller något.
Eller bara skriva roliga meddelande.

Viljan är smärtans värsta fiende

Ville bara säga det!
En del dagar, de där när man bara gör fast det egentligen inte går, då är det viljan som råder. Ibland räcker det inte fast man vill, vill, vill!
Då kan man kasta in lite ilska också: - Det var då själva faaan!
Och så gör man.
Och så finns dagarna när man ligger och vill samtidigt som man är jättearg - och kommer ingenstans.
Men då kan man ta till de där värstingpillren och så kommer man äntligen in i duschen fram emot kvällen.

Och sedan kommer Super-Snälla-Silver-Syster med upplyst mat.

Och sedan fick jag efterrätt, kaffe och ormögon.

Så en massa vilja blandat med ilska och piller uppblandat med en massa go omsorg och så blir livet ganska gott.
Nu ska jag bara se till att komma iväg till ryggreparatörerna också.

Uttrycket "Viljan är smärtans värsta fiende" har jag snott från vännen Kim, ni vet den som gjorde den där helvetesresan med sin trasiga rygg. Kim är hemma nu och har hittat en klinik som är beredd att gå vidare och försöka hjälpa henne. 

Där har ni  en med vilja.

Ta dig i kragen hälsar Ulf Kristersson. Jag tycker han kan kamma sig!

Det blåser i dag.
Inte bara ute så att pollen står som en arm in i huset så fort man gläntar på dörren utan även runt Ulf Kristersson.
Han har reagerat på att sjukskrivningarna ökat för människor med psykisk ohälsa och som väntat har han ett förslag som ingen mera än han verkar stå bakom.
Nämligen iden om att psykiskt sjuka ska ta sig i kragen och gå till jobbet. Han struntar högaktningsfullt i att det var just detta som det varnades för när sjukreformen skulle genomföras 2008, att folk i utsatta situationer skulle känna sig stressade och pressade och bli sjukare. Flera av remissinstanserna varnade.

Det har även varnats för att nedmonteringen av arbetet med arbetsmiljön och nedläggningen av Arbetslivsinstitutet skulle få följder. Alla nedskärningar påverkar, det tar ett tag genom den naturliga fördröjningen men den kommer, den kommer varnades det om. Och nu ser vi effekterna av för dålig arbetsmiljö, dålig personaltäthet inom vård och omsorg.
Så Kristersson, ta nu och kamma till dig och tänk förebyggande, rehabilitering på riktigt och trygghet. Lyssna på vad remitterande instanser återkommer med för svar när du frågar.
Sluta att stressa folk genom hot om utförsäkring för än så länge har jag inte hört någon som blivit frisk av att de blivit utförsäkrade och att skicka tillbaka sjuka människor till den arbetssituation som först gjorde dem sjuka lär inte heller fungera.
Mot pollen som blåser omkring tar jag antihistamin men vad ska man göra åt politiker som bär sig åt på det här sätet?

Solrosuppropets Monica Armini svarade i Aftonbladet på debattsidan.

Kjell Rautio skrev i Dagens Arena.

Kristina Glise överläkare och chef för patientmottagningen vid Institutet för stressmedicin i Göteborg reagerar.

Om man snokar lite i media så är det hopp om livet för nu äntligen reageras det och än så länge har jag inte hittat en enda artikel eller reportage som ger Kristersson stöd så nu skickar vi varsin kam till Herr minister så kan han både ta sig själv i kragen, skärpa till sig och så kamma sig!

Vilken jobbig jävel!!

Undrar hur många gånger folk tänkt det om mig? 
Och mest har det väl varit vårdpersonal och läkare, ortopeder, kirurger och andra inom sjukvården. Kan hon inte bara ge sig?
Lättast att ha att göra med är de patienter som blir bra och återgår till arbete inom en kort tid. Som inte krånglar med att fortsätta ha problem och som dessutom inte ger upp! Som fortsätter att sparka och stampa för att få vidare behandling, som söker sig vidare till andra kliniker och genom det förfarandet misstroendeförklarar landstingets vård, sådan fräckhet från dessa jobbiga jäklar.
Om de åtminstone hade vett att ge upp. Att lära sig omfamna sin smärta och acceptera... (fast hur går det ihop med arbetslinjen?)

Naturligtvis så är det ryggskadade som ligger mig närmast och de jag har mest kontakt med. Människor med ryggar som gått sönder, kotor som är trasiga, diskar som försvunnit, brustna, skadade nerver som bildat härvor. Operationer som inte funkat som det var tänkt. Människor med ryggskador som gett funktionsbortfall. Det kanske inte låter så farligt...funktionsbortfall...
Det kan betyda att du inte kan kissa och måste lära dig att själv stoppa upp ett rör i urinröret för att tömma dig, flera gånger om dagen och ja, det gör ont och är dessutom inte lätt när man har så ont i ryggen.

Minst tre gånger per dygn ska man själv trä upp ett rör och det gör för det mesta ont....riktigt ont.

Det kan också betyda att du inte kan hålla urinen utan att det rinner lite som det vill.
Det kan också betyda att du inte kan bajsa - eller att du inte kan hålla.

Du kan drabbas av känselbortfall, allt ifrån att du inte känner foten eller underlivet eller ett eller bägge benen.
Lägg till det här också stora smärtor. Smärtor som inte går att ta kontroll över, som morfinet inte biter på....

Till sist åker man in akut och får morfinsprutor och skickas sedan hem - och åker in - och skickas hem - och åker in - och skickas hem - och åker in - och skickas hem - och åker in - och skickas hem - och åker in........ jobbigt att läsa? Prova att göra resorna.

Och läkaren du träffar kan inte hjälpa dig och vill inte remittera dig vidare och vill inte skriva ut mera morfin för du kan bli beroende? Utan i stället får du prova nya mediciner som du får fruktansvärda biverkningar av men måste prova i tre månader - för det måste man för att se om du inte kan vänja dig...och så kan du inte det....då provar vi en ny! För remiss till den där specialisten får du inte, en del får, det beror på vilken läkare du har och hur han skriver remissen och vilket landsting du tillhör.

Jag har kontakt med flera ryggskadade som vården gett upp på, landstingets vård och de vill inte skriva remisser. Varför!!?
I morgon åker en vän jag har på en helvetesresa. Låt oss kalla vännen för Kim. 
Kim har åkt ut och in på sjukhus länge och det är inte så länge sedan K hölls nersövd på grund av sina svåra smärtor. 
Nu ska resas, långt och länge, för att skaffa specialistvård, ja skaffa, inte få. 
K får inga remisser och det innebär att man får ingen hjälp till resan, varken ekonomisk eller praktisk. Den här vännen skulle haft liggande transport hela vägen och inte behövt resa på det här sättet och dessutom behöva betala själv.
Här är Kims resplan:

Okej, imorgon kvart i tio börjar resan, 
resan till strängnäs ryggklinik och därefter dan därpå annan klinik i sthlm. 
Jag är löjligt nervös, över massa! Säkerhetskontrollerna och ryggmärgsstimulator, funkar inte ihop. Jag HATAR o flyga. Jag är ensam med kryckor o bagage. Har en låååång dag, 
9,45 taxi t landvetter, 
12,00 flyg, 
13,00 arlanda, 
13,45 arlandaexpressen till centralstation, byta t tåg till strängnäs 14,44, framme 
15,32 där möter taxi upp o tar mig till LÖT för doktorstid kl 16,00. PUH, 
17,30 kommer taxin o hämtar o kör till strängnäs, 
18,26 går tåget o 19,19 framme i sthlm, där jag ska smidigaste medlet till Odenplan där hotellet är. Dit kommer min bror senare, för lite middagssällskap! Dagen därpå är såå mkt lättare, bara till en annan klinik, ut till arlanda o sen flyg hem, o taxi hem.. Hemma runt 23! 
Ja jo jag är redan rätt nojjig o va på vift ensam med morfinskalle! 
O smärtan från hell! Så tänk gärna på mig imorgon o torsdag o hoppas på att nån av dem vågar det den första kliniken inte gör! Nämligen laga mig!

Och det här är en vän med så svåra smärtor att de var tvungna att söva ner för att undvika att hela kroppen skulle kollapsa! Kim ska inte bara göra resan utan organisera och betala den också.
Skäms ni som bestämt det och utsatt min vän för det här för det här är inte heller en sådan som ger upp, utan är besvärlig som satan och ger sig inte.
Och det finns flera jag skulle kunna skriva om, som har liv som friska människor inte kan föreställa sig och antagligen inte ens skulle orka läsa om.

I dag dör åtta personer

Eller det dör väl bra många flera men åtta stycken dör av misstag inom vården. Bara på en dag. Så här vid lunch så har kanske fyra redan dött, för att det fanns inte plats, tid, läkare, vårdpersonal.
Nedskärningarna och besparingarna har nu fått så stora konsekvenser att det borde sättas in en haverikommission!
Om det är åtta om dagen som dör, avlider och går bort så blir det över tretusen på ett år.
Dessutom skadas över etthundratusen personer inom vården varje år enligt socialstyrelsen.
Snart måste väl i stort sett alla känna någon som drabbats? 
Jag vet inte hur det är med dig men jag blir allt lite rädd.
Vad händer om jag blir allvarligt sjuk? Vad händer om någon jag känner och älskar blir allvarligt sjuk eller skadad?
Jag har en bloggkompis som nu ligger inne och har gjort en steloperation. Hon får inte sin smärtlindring som hon behöver, det skrivs i hennes journal att hon fått sin spruta mot blodproppar när det faktiskt inte har gjorts, hon larmar när hon inte tar sig från toastolen och får vänta länge. Och när de väl kommer så går de igen utan att hjälpa henne till sängen igen, hon får sitta ensam full med smärta och rädsla och vänta. Och de hade visst missat att ge henne kvällspillren.....
För tillfrisknandet är smärtlindring jätteviktig och en annan sak som är jätteviktig är att man känner sig trygg och litar på den vård man får. När man själv hela tiden måste hålla koll på vad man får, hur mycket och när man får det.

Jag är glad att det finns de som säger ifrån!

Arvin är läkaren som sa ifrån, som sa upp sig, som startade upprop, som har en FB-grupp, som gett initiativ till och gett ut en bok, som deltar i debatter och tar strid.
För mig är han lite av en hjälte! Han är lugn och saklig i debatter men kan ryta i så att det hörs.

Vad kan du göra åt det då??
Jag vet inte, jag har inga svar på det men jag skriver under på att jag inte vill ha vinster i välfärden, jag köper boken och så hoppas jag att jag den här gången får en remiss till Strängnäs Ryggkirurgiska så att jag, om jag ska opereras, slipper landstingsvården för den är jag rädd för!!

Man försöker ju i alla fall!

Tycker för det mesta att jag kan strunta i att måla mig eftersom jag bara hasar runt hemma. Men så tänkte jag att det ska bli ändring på det. Man ser och känner sig lite piggare om man målar på lite.
Nu satt jag här i soffan, nymålad och fräschad samt allergisk.
Vad gör man när man är allergisk?
Kliar sig i ögonen....
Jaha, men jag försökte i alla fall!

Det är fan mig ni ska tacka!!!

Deklarerar...
Beskattningsbar inkomst: 92 300:-
Avdragen skatt: 29 300:-
Restskatt: 3 327:-

Jag har inte haft några bidrag, inga underhåll, inga ränteinkomster.
De här jobbskatteavdragen, ni vet hur de finansieras va? 
Jo, genom att man haft ihjäl sjukförsäkringen och tagit pengarna därifrån, de pengar som ni varit med och betalat får ni ut nu genom jobbskatteavdrag men akta er om ni blir långvarigt sjuka eller skadade. För sjuka och arbetslösa finns inga skatteavdrag.
Det är jag som fått betala för jobbskatteavdragen med att inte få ut från den försäkring som jag varit med och betalat till i alla år innan skadan!
Så ta för fan och tacka mig! 
Så här på arbetarrörelsens dag!

Vet du hur det luktar hemma hos dig?

Varje gång man kommer in i någons hem så känner man att det hemmet har en speciell lukt. Hela familjer delar lukt. Det hänger väl ihop med tvättmedlet, sköljmedlet, ventilationen i hemmet, matlagning kontra köksfläkt och så. När jag jobbade på förskolan så kunde jag lukta mig till vems tröja det var som ingen kändes vid. 

Och som sagt när man kommer in hos någon så känner man just deras speciella "hemmalukt".

När jag bodde i Tingsryd, där kom det för andra gången idag, så bodde jag i ett ombyggt magasin som vi i vanliga fall använde som sommarstuga. Och det visste man ju att när man kom hem därifrån fick man tvätta allt, även det man inte använt för det luktade som vi sa "småland". Men när jag bott där ett halvår så kände jag inte lukten längre och utgick i från att det berodde på att jag nu bodde i huset och att lukten försvunnit nu när jag vädrade, städade, eldade och lagade mat. Så var det inte, jag gick omkring och luktade småland utan att känna det. Upptäckte det när jag var hos en kompis inne i byn och låg länge och väl i dennes badkar. När jag torkat mig och ska ta på mig kläderna så känner jag lukten jättetydligt. Jag säger till kompisen att:
- Fy, lukta på min tröja!
- Vad då? svara hon, så där luktar du alltid!

Visst undrar du nu hur det luktar hemma hos dig?
Själv går jag och tänder några vaniljljus.
Och så Glad Valborg!!

( om du misstänker att du behöver luktförändra hemma kanske du kan öppna ett förnster och släppa in lite rök från någon brasa?)

Min rumpa

Jag hade telefontid till läkare idag för att be om att mina röntgenbilder ska skickas till Strängnäs för bedömning och för att be om remiss till smärtklinik.
Jag har nu ny husläkare - igen!
En utländsk kvinnlig - igen!
Jag har börjat vänja mig vid att kolla att läkaren förstår vad jag menar och vill och att jag förstått vad läkaren menar, jag dubbelkollar alltid.
Ibland blir det tokigt.
Jag ska beskriva mina problem och säger bland annat att det gör ont och krampar ner i rumpan.
- Vilken rumpa, frågar hon.
- Min rumpa svarar jag.
Vad hon vill veta är alltså om det är problem i bägge skinkorna och jag tycker att det är underförstått när man säger rumpan, det är sådant man får tänka på. Men hon var mycket trevlig och förstående och hon gjorde som jag önskade.

Det där med språk och missförstånd gällande rumpor, skinkor och andra kroppsdelar har jag råkat ut för tidigare.
Jag bodde en period i Tingsryd och fick av en vän där nere berättat om en karl som fick ena ballen bortskjuten i kriget.
Ena ballen?
Blev lite fundersam på hur karlarna längst söderut i landet var skapade.

Balle i Tingsryd = skinka
Balle i Mjölby = snopp

Musik kan döda!

Läser i Corren, vår lokala tidning:

Black Sabbath - bra för blommor
Hårdrock - och då i synnerhet Black Sabbath - är ett välgörande gödningsmedel för liljor. Det något överraskande odlingstipset kommer från den brittiske trädgårdsexperten Chris Beardshaw, skriver the Guardian. Beardshaw berättade i Radio 4 om sitt experiment med samma sorts liljor i fyra olika växthus. Syftet var att ta reda på hur musiken påverkade växterna. Ett växthus var tyst, i ett annat spelades klassisk musik, i ett tredje Black Sabbath och i ett fjärde Cliff Richards. De liljor som fick höra Black Sabbath blev visserligen något kortare än de övriga men fick de största och finaste blommorna och visade sig också vara resistenta mot ohyra och angrepp. Sämst gick det i Cliff Richards-växthuset där blommorna dog.

Ok, då kan jag utöka studien med att orkideer vill ha blues/rock.
Det är de enda som jag inte lyckas ha ihjäl och de har blommat i stort sett oavbrutet i tre och halvt år!

Och så finns det de som inte nöjer sig med bra musik??

Kanske att det hade hjälpt med vatten?
Det är i alla fall inte Cliff Richard jag kan skylla på.

Faller i bitar

Min stackars diskmaskin har vi ett flertal gånger gett konstgjord andning och vi har även bytt en del delar. En del delar har vi gjort själva.
Vi har dock inte använt silvertejp - ännu.

Luckan till diskmedelsfacket har varit loss länge. Nu har sprinten till fästet försvunnit också. Lösningen blev att ersätta sprinten med ett clips till brödpåse. Man får vara lite lurig när man ska ha dit luckan, men det går!

Nu är det inte många fack i bestickkorgen som har botten kvar. För att undvika att bestick ramlar genom har trasiga fack markerats med band. Funkar!

Gjorde jag ju inte alls!!!

Väckningen på mobilen ringer, vem använder väckarklocka nu för tiden? Jag sträcker ut handen och tar mobilen, vad ska jag trycka? Ska jag slumra en stund och låta den ringa igen eller ska jag stänga av larmet och gå upp? Kan ju inte fundera för länge för signalen skär i öronen. Kanske är det det som gör att jag irriterat trycker "Avvisa", eländet ska inte få väsnas mera den morgonen.
Och det är ju faktiskt dags att gå upp.
Vaknar av:
- Naaaaawwwwwe!! Vad "gulligt"! Har sovit med mobilen i handen hela natten som en liten fjortis!

Beta-sonen står och flinar vid min säng.

Måste stänga ner bloggen?

Myndigheter och instanser kan ha synpunkter på att man som sjuk/skadad och/eller arbetslös bloggar och skriver artiklar.
Har en bekant som fått sin aktivitet ifrågasatt.
Om nu någon myndighetsperson läser det här och stör sig så hör gärna av dig till mig.
Tar gärna en diskussion om huruvida sjuka/skadade/arbetslösa har rätt att engagera sig i samhället och driva opinion för att bland annat försöka påverka sin situation.
Visar gärna hur jag ligger i fosterställning och skriver.
Välkommen som sagt!

Ljus

Kan inte komma till ro och i mitt sovrum fungerar inte lampan? 
Blir ju inte mörkt när jag släcker!

Åhhh, vad jag sörjer min "riktiga" kamera som gått sönder!!

En spark i röven och aha-upplevelse

Jag ligger i soffan och vill inte, är depp och oengagerad. 
Tar inte tag i samtal rörande mitt eget mående, skiter i det helt enkelt. Låt mig bara vara ifred.
Jag sover inte med någon ordning på nätterna och tycker att det kvittar väl fan om jag är zombie dagtid, gör ju iaf inget.
Men jag borde ringa och fixa hjälp att få ordning på ryggen, ringa och kräva remisser, undersökningar, besök, kräva ut journaler....
Jag har ringt runt och organiserat pappas begravning och det har tagit tid och kraft men inte så att jag borde vara så här off och initiativlös.
Igår kväll pratade jag med en sådan där vän jag har som slänger sanningar och åsikter som blöta dagstidningar i ansiktet på en.
- Om du inte tar tag i det så ska jag ta tag i det och se till att det blir av, hotade hon.
Det där är läskigt för ett kontrollfreak som jag, ska någon behöva hjälpa mig? Jag som alltid kan själv?

- Jag fattar inte, beklagade jag mig, jag har tappat gnistan alldeles.
Vännen som faktiskt är en god och empatisk människa, även om hon inte vill tillstå det, säger att det är väl inte så konstigt med tanke på pappas sjukdom, bortgång och allt därefter.

När vi lagt på ligger jag här i soffan och surar igen. Varför är jag så himla less? Varför händer det inget när det kommer till att ta tag i min ryggskada? Var är min gnista?

Jag vet inte hur många gånger jag sagt den här meningen:
- Jag vill inte äta morfin, jag blir så ledsen och ger bara upp....

Ahaa!! Det är inte jag! Det är det där jäkla morfinets skull! Ahhhaa!!

Idag har jag ringt runt, mailat och ringt lite till. Jag har läst, analyserat och skrivit en artikel om en rapport från Inspektionen för socialförsäkringarna.
Mamma talade om att hon märkte en skillnad i mitt humör idag, till det positiva.
Och nyss, alldeles nyss kom sönerna in och sa att det märkte en annan energi hos mig idag och att de var glada att se det!
- Du är på hugget igen och det gör mig så glad att se, sa yngste och äldste höll med.

När de gått ut igen så blev det ett litet blötöga för jag blev rörd, men det skyller jag också på morfinet.

Nu när jag vet vad det beror på kan jag hantera det, det är inte jag utan det är morfinet!
Tur att det är slut, sista pillret i morgon sedan får det gå ändå.

Glad igen!                              foto: JOHN ASH

Gissa!!

Vem är det som har sagt detta??

"Herr talman, I vår omvärld drabbas de svaga och de utsatta av nedskärningar och besparingar. Det är inte vår väg. Det är inte Sveriges väg. Sverige kan och ska investera i sammanhållning och välfärd. I sjukvård och omsorg. I minskat utanförskap. I tillskott till utsatta grupper. ..."

1.) Fredrik Reinfeldt

2.) Jonas Sjöstedt

3.) Håkan Juholt  

Gissa!

Medverkan i radio i dag!

KLICKA!

Förlåt, förlåt!!!

Klockan nio på onsdagskvällar tittar jag på Grey´s på kanal 5, eller jag vill det i alla fall.
Nu blåser det ju som sagt var så det funkade inte så bra. 
I stället spelar jag lite spel på datorn.
Det går inte heller så bra.
Kan inte skylla det på blåsten utan bara min egen otillräcklighet och jag bli skapligt irriterad.
Och vad gör jag då? Morrar!! Arrrrrrrr, liksom.
Någon vaknar och morrar tillbaka, förlåt, det var inte meningen att skrämmas!

Men slå omkull då , ditt elände!

Framför mitt hus stod skogen tät och vacker.
Det fanns de som retade mig för att jag bodde i skuggan av skogen eftersom mitt hus heter Solvik.
Kommentarer som att "Hahaha, solen viker av" fick jag ta emot. Någon tyckte att jag levde i permafrosten eftersom den sista isen inte brukade ge sig förrän fram till midsommar.
Men jag var ganska nöjd med att bo i skuggan av skogen fast visst längtade jag efter solen. Men skogen är ju fattigmans tröja.

Men så en dag kom avverkningsmaskinerna.....
Jag kommer ihåg att pappa och jag stod och tittade på när maskinen tog tag runt stammen på ett träd, fällde den, kvistade den och kapade i längder på bara ett par minuter.
- Tänk om farfar haft en sådan där, sa jag, för honom tog det timmar av hårt arbete att fixa det som maskinen gör på ett par minuter.
- Tur att farsan inte hade en sådan, svarade pappa, hade inte funnits ett träd kvar, han hade tagit allt.

Men det var ju inte det jag skulle skriva om, jag kom in på ett sidospår.
Så här är det, jag har haft en vanlig antenn på taket och sedan haft abonnemang hos Boxer. På grund av skogen har inget annat fungerat och inte har det fungerat så bra heller.
När skogen togs ner jublade jag, jag skulle få sol, ljus och luft samt bra mottagning på TV:n!
Bytte snabbt till parabol och fick en bra bild, både jag och installatören var nöjda.
Det blåste inte den dagen.
Det är nämligen så att ett träd står kvar, en sketen tall som så fort det blåser viftar mitt framför parabolen och jag får ingen bild. Det räcker med en liten, liten bris så är det kört.
Det kan blåsa så att grenar och kvistar yr utanför, tallen viker sig så att den enligt alla naturlagar borde knäckas.
Men icke.
Nu har det blåst i tre dygn.
Här i stugan sneglas mot både såg och yxa.

Stackars unge

När ryggen kajkar ihop får min arbetslöse son rycka in. 
Eftersom vi nu lever i dessa moderna tider så behöver jag inte ta mig ur soffan eller sängen när jag vill ha hjälp och inte heller behöver jag ligga och ropa eller ringa i en klocka som man gjorde på medeltiden.
Jag bara skickar ett SMS med information om vad jag vill.

Mina senaste meddelanden till sonen när han sitter på sin kammare:
Mmmmm....stekt ägg! Guuuu va gött! ;)
Sonen kommer ut och undrar vad jag vill.
- Är du hungrig, frågar jag listigt.
- Näe, svarar han, hur så...
- Jag är.....
Han går ut och steker två ägg åt mamman.

Kisse gråter!!!
Sonen öppnar till sitt rum och Svarte Katt kan gå in och umgås lite med honom.

Mjauuuuuoooow!!!!
Sonen öppnar sin dörr.
- Vad?
- Katten vill in, mumlar jag från mitt sovrum och sonen öppnar ytterdörren och släpper in katten.

Potatis
Sill
Kaffe
Bregott
Kött
Lippebröd
Flingor
TP
Inköpslista sms:ad till honom. Han var ju ändå i staden liksom...

Brrrrrrrrr.........
När jag får skitont så fryser jag som en hund och sonen hämtar värmemadrassen och kopplar in åt mig.

Men ibland...
Kan du hjälpa mig att få in lite kaffe till mig?
Sonen messar tillbaka:
Inte just nu tyvärr!

Är glad att han faktiskt säger ifrån ibland.
Som han sa en gång:
- Jag älskar dig men ibland kan du vara förbannat irriterande!!

Orkar inte...

..skriva något långt inlägg om hur jag sitter här och ugglar.
Började med att missmodigt söka på bilder av ruggugglor och sådant men la ner det hela.
Men så dök det upp ugglor på Facebook.
Ugglor har humor.
Jag kan väl vara lite ugglig (uttalas ugly) då.

Hahahaha!! Jag tycker den är skiiiitkul!

Flera bevis under dagen.

Våren är här, på riktigt!
Humlor stora som sparvar flyger runt mig när jag ligger i solstolen, fjärilar fladdrar runt, sädesärlan knallar runt på gräsmattan och solen värmer gott.
Kaffet står på stolen bredvid mig och jag har det riktigt, riktigt bra.
Då händer det.
Årets första bi kommer, jag håller ögonen på det och ser därför när det med dödsförakt kastar sig i min kaffekopp.

Suckar, häller ut kaffet, kollar var jag har mitt kortison och min adrenalinspruta. Tar nytt kaffe och lägger fram en flugsmälla för kommande stickinsekter...

Joråå, nu är våren här!

Ett annat säkert tecken såg Super-Snälla-Silver-Syster när hon tog en skogssväng på sitt ryska sto.

Hon ser något blänka till i solskenet en bit längre fram på stigen och tänker att det är en kastad ölburk som reflekterar solen.

Men det förstår ni ju alla att det inte var?

Naturligtvis var det en blank flint på en karl i kamouflagekläder som låg och solade. Och ja, han var naturligtvis dansk!

(Hon tog ingen bild?)

Nästa sak som jag tillskriver kategorin vårtecken är lite vidrig.

Någon av katterna tog en mus för ett par dagar sedan och eftersom det var en näbbmus lämnades den kvar på stenkanten vid gräsmattan. Idag rör den på sig!

Insekter äter och mumsar, sliter och drar så att den lilla kroppen vrider och rullar runt på stenkanten. Lyssnar man riktig noga så kan man höra hur det liksom småknastrar och låter.

(Jag tog ingen video på det!)

Det är spännande nästan jämt.....

Längtan

När ryggen tvingar mig till ett liv i isolering så kommer den - längtan.
Jag längtar naturligtvis efter att komma ut bland folk i allmänhet, att jobba och ha arbetskamrater igen. Det finns en arbetsplats med en massa trevliga, duktiga och intelligenta människor jag siktar på, jag ska tillbaka.

Men längtan berör nog mest vännerna. Jag saknar att träffas, dra en fika, svinga en bägare.
Att träffas och smida planer för fortsatta aktiviteter inom politiken.
Jag saknar packet med kulturutövningarna, jag saknar sjörövarna, jag saknar vännerna som bor långt bort på en ö, den som bor i ett annat land på andra sidan mellanhavet, jag saknar min släkt som är mera än bara släkt, de är vänner.
Jag saknar de som bor nära och de som bor långt bort.
Jag tappar inte kontakten helt på grund av och tack vare att vi lever i moderna tider. Men saknar att träffas i verkligheten.

Och så tänker jag: vilken jäkla tur jag har! Att jag har så många att sakna!
Tänk att ligga här och inte sakna någon......

Det finns hopp för mänskligheten!

Får upp en massa reklam och rekommenderade sidor på FB.
Den ena värre än den andra. Jag brukar inte bry mig särskilt utan scrollar bara vidare. Jag blir ofta rekommenderad en sida som heter 
"Platt mage dieten". Varför vill jag inte veta, sa hon, och tog ytterligare en tugga på chokladbiskvin.
Nåväl, jag brukar inte bry mig.
Men idag blev jag på ren svenska förbannad. Med varje rekommendation följer en bild. Idag var det denna:

En av världens mest kända anorektiker med fejkbröst och läppar.
Med ansiktet fullt av botox.
Med fingrarna beredda över tangentbordet för att kasta ur mig en massa om vad jag anser om deras sida och sätt att sprida sig klickade jag mig för första gången in på deras sida.
Men där fanns redan folk som skrivit precis det jag tycker.
Så jag fortsätter lugnt och ostört att mumsa på min biskvi och låter andra ta striden den här gången.
Som sagt, det finns hopp för mänskligheten.

Nu har jag en!

Har fått en present av Super-Snälla-Silver-Syster!
Jag ville så gärna ha den men när man som jag lever under existensminimum blir det inte pengar till mera än det nödvändigaste.
Men nu fick jag den!
Jag har öppnat den, jag har läst de första kapitlen och det berör - igen.
Tänkte först att det här är nog ingen bok man läser i ett sträck, man har ju läst den innan på något sätt när man läst bloggen men jag kommer att läsa, känna och tänka.

Imorgon är Kristian med på TV4:s morgonprogram då ska jag titta.

Skjutjärn

Ger mig in i vapendebatten.
Nu är den väl mest aktuell i USA och kanske jag skulle ha skrivit det här på engelska men de har väl google översättning over there också?
Jag gillar gevär, pistoler och revolvrar. Det är skitkul att skjuta och jag är bra på det.
När vi sköt lerduvor förr så var jag bäst!
Att ladda ett gevär, kasta upp det mot axeln, sikta och trycka av ger en skön känsla. En känsla av hehehehe...
Kan inte förklara riktigt, det är inte en känsla av makt och av lust att döda, det är något annat. Det är helt enkelt obeskrivligt kul.

Men aldrig att jag tycker att jag ska ha rätt att äga en hagelbössa! 
Jag jagar inte, tävlar inte och har därför ingen användning av gevär.
Jag har luftvapen och kan skjuta prick med dem men inte ha ihjäl någon. Jag kan avstå från den där goa känslan därför att jag anser att kraftiga vapen inte har i privathem att göra.
Jag har en långskaftad yxa och ett jävla humör att svinga mot inkräktare. 
Amerikanarna pratar om rättigheter och frihet och jag idiotförklarar härmed hela bunten! Vad i hela friden ska en vanlig privatperson ha ett halvautomatiskt vapen till? Det är inget annat en en leksak eller ett vapen för kriminell verksamhet.
Varför är de emot registrering? 
Och kommentaren att det är inte vapen som dödar, det är människan bakom. Vad är det för resonemang? Vem behöver oskyldigförklara vapen? Om det finns en stor tillgänglighet är det lättare för puckon att komma över vapen.
Som sagt, det är skillnad på leksaker och leksaker, gillar den här bilden som dök upp på FB.

Jag är uppvuxen i ett hem där det alltid funnits vapen eftersom min far jagade. Jag kan höra skillnad på om det är en hagelbössa eller ett kulvapen som avlossas. Jag har lärt mig att ha respekt för vapnen och det har aldrig varit några problem med något men jag inser att så är det inte överallt och jag tycker att det är så mycket konstiga argument i den amerikanska debatten.
När pappa bestämde sig att det var dags att lägga vapnen på hyllan ville han inte sälja sina gevär.
Jag tyckte först att det var en konstig inställning, han hade flera riktigt fina och dyra vapen.
- Sälj dem, sa jag.
- Nej, svarade pappa, de ska skrotas hos polisen.
 - Men varför? De är ju jättefina och du kan få en skaplig slant för dem.
- Om jag läser om att någon skjutits så ska jag inte behöva fundera på om det gjorts med någon av mina gamla bössor och det finns så många idioter och de ska fan inte ha lätt att får tag på bössor. Desto färre som finns i omlopp desto bättre!

Han var så klok min far.

Så som vi har det här i Mjölby.

Eller i alla fall som det är på Mjölby Stadshotell, eller kanske som det var, för nu ska det väl ha blivit bättre efter att de gjort ett sådant där TV-program om eländet.

Visas på TV3 klockan 20.00 ikväll.

UPPDATERING!
Och nu vet ni alla hur röriga jag är i skallen! Det är imorgon....
Men det var ju jättebra! Då hinner du ju se det!

Rawfood

Katten anammar den där trenden med rawfood.
Kan ta ett tag bara för sädesärlan har järnkoll på var katten är och hoppar runt den och retas.
Men det kan bli att katten får spotta fjädrar...

Tror han missat det där med vegetariskt men det är ju så man gör,
att man tar en ide och gör om den så att den passar en själv.

Goda nyheter!

Tv:n står på och jag slölyssnar, har den mest som bakgrundsljud.
De pratar om hälsa och vikt, diet och motion. 
Plötsligt hör jag att det nya nu när man vill gå ner i vikt och få fastare kropp är att ta korta steg på sina raska promenader.
Toppen! Jag tar alltid korta steg, har alltid gjort.
Har sådana ben liksom, äntligen fick man något på köpet.
Som en arbetskamrat sa: - Det är inte för sina långa ben de är kända de där Forsbergarna.......

När jag är ärlig

Jag skriver oftast inte så mycket om hur jag mår inombords. 
Utom när jag kommenterar hos andra. 
De som är ärliga och öppna med hur de mår, inte bara med trasiga, opererade ryggar utan som rent psykiskt mår skit, där känner jag igen mig och skriver av mig. Här är en kommentar hos en nyopererad tjej, tredje ryggoperationen, där jag kommenterar det här med hur man tänker och känner när folk frågar hur man mår och hur det känns att alltid behöva svara och hur man kan reagera på hur andra säger. Hur man måste hantera alla känslor som kommer.

Jag tror att jag känner igen det där. 
Och när någon frågar "hur är det?" och man svarar "bra" så får man följdfrågan "jaha, så ryggen är bra nu?" 
Hatar att jag blivit detsamma som ryggen, hon med ryggen. 
Ibland säger jag bara "fy, den vill jag inte prata om!" 
Jag kan känna att man är så jäkla besviken och trött på ryggen så att man vill inte ge den någon mera uppmärksamhet. Man kan reagera med både irritation och undvikande. Att folk har en bild av oss som starka och glada är nog för att vi var det förr och vi kämpar för att behålla den bilden både för oss själva och andra. Att säga att det är tur att vi som fått så taskiga ryggar är så starka är rent oförstånd, vad finns det för alternativ liksom och de ser oss inte när vi är som sämst för då ligger vi hemma i fosterställning. Och när det då ringer oanmält på dörren hatar jag, jag och mitt hem ser ut som kriget. Men samtidigt vill jag ju att folk ska komma till mig, dubbelt igen. Och det här med att vara ledsen är ju inte så konstigt, vem fan blir glad av smärta? Dessutom har man en sorg över att livet inte blivit som man önskat och en rädsla för att det inte ska bli bättre än så här. Jag försöker att inte vara rädd för rädslan utan försöker hämta kraft ur den att bli bättre och kämpa på. Jag tänker på min rygg som ett projekt som ska genomföras, vilka åtgärder jag ska göra, vilka behandlingar jag ska söka, vilken hjälp jag kan skaffa för att komma vidare. Det är då man söker på nätet efter de mest skilda metoder och ideer :p 
Och så får man gråta... Kram ♥

Att man mår så här gör att man drar sig för att ringa till folk.
Vill inte vara den där som ringer och säger att ryggen, ryggen, ryggen...
Jag är så glad att det finns andra bloggare som vet och förstår, där jag kan vara ärlig och blotta mig. Jag är också med i en grupp på FB  där vi delar tips och råd och ger varandra stöd. Jag är så glad för det för annars skulle nog inte folk stå ut med mig.
Man har några få nära som får ta allt och man får vara glad att de inte blir lika trötta på mig som jag är på mig själv.

Klart som fan man har ont!