Mitt liv med Belsebubben (spec. för Caja)

När jag var liten berättade min moster för mej om Belsebubben.


Han var den fulaste figur man kunde tänka sig och OND! Han var så elak att han inte hade tid att äta ordentligt för han var tvungen att fara omkring och jaga och plåga människor, helst olydiga barn!
Eftersom han inte hade tid att äta var han anskrämligt mager och alltid på dåligt humör. Om Belsebubben fick tag på en var det ingen ide att be om nåd, han hade ihjäl en omgående...eller utdraget.


Han var naken utan en tråd på kroppen för ilskan gjorde honom så arg och varm att hans kläder brann upp och runt fötterna stod ständiga lågor. Hans ögon var svarta som kol utom när han fick syn på olydiga barn, då lågade de ilsket och farligt röda. Om man var ett olydigt barn och såg honom i ögonen var man i hans våld...


Mitt rum låg på övervåningen och jag var tvungen att passera ett trappfönster som vette mot skogen på andra sidan vägen.


- Han sitter där ute bakom träden på kvällen för att se om du borstar tänderna och går och lägger dej i tid, berättade moster  för mej. Om du tittar ut genom fönstret och ser att Belsebubben har börjat glimma med ögonen är det bäst att du skyndar dej upp på ditt rum och lägger dej så att han inte retar sig på dej och kommer och tar dej!!!


På kvällarna när jag skulle lägga mej så smög jag i trappan tills jag kom fram till fönstret, då stannade jag och tryckte med ryggen mot väggen brevid fönstret, mumlade "gud som haver barnen kär, gud som haver barnen kär, gud som haver barnen kär" sedan sprang jag det fortaste jag kunde sista biten, förbi fönstret och upp för trappan.
Jag kunde känna hur hans klor famlade efter mej. Jag kunde ha svurit på att jag såg två glödande punkter i skogen fastän att jag absolut på inga villkor tittade ut genom fönstret!


I skolan hade vi en bok som hette "vad-du-vill-boken" där i fick man rita eller skriva vad man ville när man gjort färdigt en uppgift.
De andra barnen ritade hus med blommor utanför eller prinsessor med fjärilar och hjärtan.
Jag ritade Belsebubbar. Sida upp och sida ner.
Till sist fick mamma komma på samtal med läraren och skolpsykologen. Undrar vad de trodde. Jag blev förbjuden att rita fler Belsebubbar. Jag började då rita öde öar med en palm på med en kokosnöt under, sida upp och sida ner.
Jag tänkte att där kan han sitta, den jäveln!!
Fanns inte en unge i hela kommun som hade lika hela tänder som jag!



Ungefär så här såg mina teckningar ut.