Fylld hallonrem

När barnen var små och vi bodde i vårt första hus hade jag en kvällsrutin.
Vi hade ett köpt en gammal stuga och renoverat upp. Vi hade sparat mycket av det gamla men gjort nytt badrum och inrett en vind.
I köket hade jag en kökspanna där jag eldade för värme och varmvatten. Det funkade bra eftersom jag var hemma hela dagarna med våra små plus att jag hade hand om grannens pojke medan hans föräldrar jobbade.

På kvällarna när barnen var lagda, leksakerna undanpackade, tvättemaskinen startad och köket avstädat kom min stund på dagen.
Jag tände dagens sista brasa i kökspannan så att vi skulle ha värme under natten och varmvatten på morgonen sedan satte jag mig med tidningen och läste vid köksbordet. Barnens far satt då oftast i soffan och tittade på TV eller hade somnat ifrån.

Det här var min stund, en kopp kaffe och gärna något gott som jag haft gömt i skåpen. Just vid den här tiden var det hallonremmar som gällde.
Jag hade varit på Ulrika marknad och köpt på mej ett litet lager som jag gömt i skafferiet för att ingen mer än jag skulle hitta dom.

Så där satt jag och drack mitt kaffe och mumsade hallonrem medan jag läste tidningen. Min egen stund på dagen och brasan i kökspannan spred skön värme och stämmning. Hmm, tänkte jag, det är nog lite fuktigt i skafferiet, för remmen kändes inte riktigt som den skulle. Men jag mumsade vidare..

Efter ett tag släpper jag texten i tidningen med blicken och kikar närmare på hallonremmen.....den är full med tvesjärtar!!!!!

Jag rusar upp från bordet och ut i hallen där jag kräks första gången rakt på mattan samtidigt som jag ropar: helvete, helvete, helvete!!!
- Vad fan håller du på med, ropar barnens uppmärksamme far från soffan.
- Skit i det, skriker jag tillbaka, bara ta hand om det!
Springer in i badrummet och befriar mej från resterande hallonrem med insektsfyllning.

Nej, jag äter aldrig mer hallonrem......

Smakar inte som kyckling!!