En blogg om att leva med SRS, Segmentell RörelseSmärta. Om vägen tillbaka till livet efter en steloperation på Ryggkirurgiska Kliniken i Strängnäs den 10 mars 2011.

fredag 13 september 2013

Practical joke

Vi skulle gjort det, vi hade planerat det och material som behövdes var insamlat.
Det var militärövning här utanför och 00.00 hade de meddelat att det skulle vara "eld upphör".
00.07 hade vi tänkt att skjuta lite bara för att bringa oreda i lägret. Med mig på detta uppdrag hade jag två sedan tidigare ostraffade personer. Vi satt på trappan och gladde oss åt jäkleskaperna vi skulle utföra, fnissade och flinade. Lyssnade på kulsprutesmatter och stridsrop, tittade på spårljus och tyckte att det var ganska spännande.

https://www.facebook.com/photo.php?v=10201383221295496&set=vb.1623083861&type=2&theater

Länken går till en film från igår kväll.
21.30 tystnar eldgivningen och vi tror att de omgrupperar och ser framför oss hur de smyger runt och vi tänker att vänta ni bara, hehehe....

Vi fick däremot aldrig chansen för de sköt aldrig mera, och då försvann effekten av vårt skämt.
Vad vi skulle gjort var nämligen att föra en tradition vidare. 
Min älskade salige far började med det här när vi var små och gjorde det sedan i stort sett varje gång det var övning. Men vi väntar väl till nästa gång då. 
Man ska hålla på familjetraditionerna!

6 kommentarer:

  1. Hahahaha!!
    Jag tror din pappa flinar gott i sin himmel och är nöjd med sin dotter.
    Just det, bara att vänta, ingen brådska alls.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hoppas att han sitter någonstans och är nöjd med att vi i alla fall försöker hålla liv i traditionerna ;)

      Radera
  2. Ett år går fort Lippe. Sådana traditioner måste bara föras vidare. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Införskaffat material läggs undan på mörkt och torrt ställe i cirka ett år :)

      Radera
  3. Klart du måste föra den traditionen vidare!

    SvaraRadera