En blogg om att leva med SRS, Segmentell RörelseSmärta. Om vägen tillbaka till livet efter en steloperation på Ryggkirurgiska Kliniken i Strängnäs den 10 mars 2011.

fredag 10 maj 2013

I dag dör åtta personer

Eller det dör väl bra många flera men åtta stycken dör av misstag inom vården. Bara på en dag. Så här vid lunch så har kanske fyra redan dött, för att det fanns inte plats, tid, läkare, vårdpersonal.
Nedskärningarna och besparingarna har nu fått så stora konsekvenser att det borde sättas in en haverikommission!
Om det är åtta om dagen som dör, avlider och går bort så blir det över tretusen på ett år.
Dessutom skadas över etthundratusen personer inom vården varje år enligt socialstyrelsen.
Snart måste väl i stort sett alla känna någon som drabbats? 
Jag vet inte hur det är med dig men jag blir allt lite rädd.
Vad händer om jag blir allvarligt sjuk? Vad händer om någon jag känner och älskar blir allvarligt sjuk eller skadad?
Jag har en bloggkompis som nu ligger inne och har gjort en steloperation. Hon får inte sin smärtlindring som hon behöver, det skrivs i hennes journal att hon fått sin spruta mot blodproppar när det faktiskt inte har gjorts, hon larmar när hon inte tar sig från toastolen och får vänta länge. Och när de väl kommer så går de igen utan att hjälpa henne till sängen igen, hon får sitta ensam full med smärta och rädsla och vänta. Och de hade visst missat att ge henne kvällspillren.....
För tillfrisknandet är smärtlindring jätteviktig och en annan sak som är jätteviktig är att man känner sig trygg och litar på den vård man får. När man själv hela tiden måste hålla koll på vad man får, hur mycket och när man får det.

Jag är glad att det finns de som säger ifrån!



Arvin är läkaren som sa ifrån, som sa upp sig, som startade upprop, som har en FB-grupp, som gett initiativ till och gett ut en bok, som deltar i debatter och tar strid.
För mig är han lite av en hjälte! Han är lugn och saklig i debatter men kan ryta i så att det hörs.

Vad kan du göra åt det då??
Jag vet inte, jag har inga svar på det men jag skriver under på att jag inte vill ha vinster i välfärden, jag köper boken och så hoppas jag att jag den här gången får en remiss till Strängnäs Ryggkirurgiska så att jag, om jag ska opereras, slipper landstingsvården för den är jag rädd för!!



5 kommentarer:

  1. Länkade till din blogg från FB...hoppas det var okej...
    Kram, Jison

    SvaraRadera
  2. Absolut! Kramar tillbaka!

    SvaraRadera
  3. Så himla bra skrivet. Alla vi som säger ifrån och inte nöjer oss med "nästan, lite, kanske" osv är lite av hjältar tycker jag. Det är vad man gör varje dag i vardagen som ger effekter tror jag och att man verkligen säger ifrån när man tycker att det behövs.
    Vi får fortsätta göra våra röster hörda och fortsätta kämpa så gott vi kan, då gör vi åtminstone lite åt det som inte är bra.
    Kramiz Ankan

    SvaraRadera
  4. Det stämmer så bra det du skriver. Man måste vara frisk för att vara sjuk säger de och det är tyvärr dagen sanning, eller så måste du ha med dig någon som ser om dig eftersom det inte hinns med på avdelningarna. Jag har varit med om att sonen ringde hem kl 4 på natten när hans smärtstillande dropp tog slut och skötaren bara tog påsen utan att fylla på nytt. Läkaren hade informerat oss om att det var jätteviktigt att det fasades ut långsamt... Ja då fick mamma vara stöd i telefonen och sonen fick ringa på klockan igen

    SvaraRadera
  5. Hittade din blogg av en händelse och ville bara säga hej. I förra veckan fick jag äntligen svar på vad mina "ospecifika ryggsmärtor" beror på, och det känns fantastiskt att äntligen fått gehör, träffat en läkare som kunde sätta en diagnos. Men... Ja... Jag är så klart inte glad över diagnosen eller beskedet i sig, utan bara att slippa ovissheten, slippa slå mig blodig bland läkare och myndigheter för min rätt.

    Kommer att kika in här ofta, "skönt" att inte vara ensam..

    SvaraRadera