I ärlighetens namn

- Jag säger bara som det är!! säger hon.
(för visst är det ofta en hon!?)
Ofta är åsikten klumpigt serverad, gärna med ett litet stick i sidan.
Munnen brukar vara formad löjligt likt en katts anus! *

- Ärlighet vara längst! förmedlar hon med rättfärdig min och tonfall. Världen skulle vara bättre om inte alla gick omkring och höll inne med vad de tyckte. Tycker inte du att man ska vara ärlig och säga vad man tycker!?? Går du omkring och ljuger?? VA?! VAAAA??!!

Här blir hon nästan agressiv i sin anklagelse att de som inte lyser upp som sanningens fyrar i livets förljugda mörker är sämre människor än hon!
Men om hon upplevs mera som elak än ärlig?
Är vänliga människor oärliga! Kan man vara bara det ena eller det andra, är man inte en blandning?

Jag säger: ärlighet vara längst - i lagom dos!!
Och gud bevare mej för pekpinnar som serveras med ett:
det är för din skull!
Ofta kan den här ärligheten handla om saker som är futtiga, som inte förtjänar den uppmärksamhet det får när ärlighetens ljus kastas över den. Ofta utifrån den sanningssägandes synvinkel.
Egentligen så är väl inte det här så svårt? Om man lärt sig att samarbeta och kompromissa för att leva gemensamt så är förmågan till empati utvecklad och en EQ har förhoppningsvis uppstått.

HUR man säger en sak spelar också roll!
Bara för enkelhetens skull ett tröjexempel:
- Du, den tröjan ser skön ut men den är ju inte direkt gå-bort-snygg!
Eller:
- Fan, vilken ful tröja! Ha inte på dej den när du går ut!!
( vi antar att det är en skitful tröja som sitter jätteilla, för annars skulle vi inte bry oss)
Man kan vara ärlig utan att vara elak!

Varför ska man vara ärlig och såra någon där det inte är nödvändigt?
Är det för att trycka till? För att bemästra? Varför!!
När någon frågar om ens ärliga åsikt är det viktigt att svara ärligt, men man kan göra det utan att såra eller trycka till.

Och ibland är det bara läge att hålla käften! I ärlighetens namn!