En blogg om att leva med SRS, Segmentell RörelseSmärta. Om vägen tillbaka till livet efter en steloperation på Ryggkirurgiska Kliniken i Strängnäs den 10 mars 2011.

torsdag 16 juni 2011

Tillkortakommande

Fröken Hulda har lämnat en utmaning där man ska skriva om ett tillkortakommande eller fobi man har och efter att ha sållat och kollat bland alla jag dras med så kommer jag till något som jag antagligen kommer att få leva med i hela mitt liv.

Jag tror nämligen att alla slags maskiner ska explodera mitt i trynet på mej när jag mekar med dom. Varför ska jag hålla på och meka då?! Därför att de ska lagas, fixas, kalibreras, servas eller bara förstås hur de fungerar!
- "Dra för faan undan näbben," sa far när jag hängde över honom för att se, "om en sån här exploderar skjuter den skallen av dej"!!
Pappa hade en byggfirma och en av de anställda skulle starta en kompressor, det var patronstart på den och den här killen tog löst krut och hällde i under patronen.
Han klarade sig inte.


Flera år senare stod jag som funktionär när en dragster på Mantorp Park sköt en kompressor och delar flög genom luften. Hade man fått en sådan bit i skallen kunde man träffat sina förfäder!
Men ändå dras jag till skitiga, hostande, rykande maskiner som behöver förstås och hjälpas. Med ett hjärta som slår som en pistånghammare och puls i sjuhundra närmar jag mej försiktigt. Stänger av och kollar, slår på och hoppar undan. Så håller jag på tills vi lärt känna varandra.
Ju mer högljudda de är ju längre tid tar det för mej att komma över skräcken och jag måste verkligen tvinga mej att inte låtsas att jag inte kan utan ringa efter hjälp ist. Visst får jag ringa efter hjälp ibland men aldrig utan att jag själv försökt, med dunkande hjärta!

10 kommentarer:

  1. En motorintresserad alltså =D
    Jag ska kika in till Fröken och se om jag kan hoppa på utmaningen.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Känner igen det där att testa! ;)

    SvaraRadera
  3. Underbart inlägg som fick mig att dra på smilbanden. Även om jag inte har samma förkärlek till motorer så kan jag inte låta bli att försöka laga saker innan jag ber om hjälp. Har faktiskt lyckats med en hel del elektriska grejer utan att det slutat med permanentat hår :)

    SvaraRadera
  4. Usch vad läskiga grejer du och din familj varit med om. Klart att man blir lite extra rädd då!

    SvaraRadera
  5. Jag gillar inte maskiner - men inte för att jag tror att de ska spränga mig i bitar utan mer för att jag inte förstår mig på dem

    SvaraRadera
  6. Själv är jag nästan lika rädd för dammsugaren som min hund är. Och tvättmaskinen ska vi inte prata om. Hade jag haft diskmaskin skulle jag säkert vara rädd för den med.

    SvaraRadera
  7. Nja, kan inte säga att jag lider av just den fobin - men det beror helt enkelt på att jag aldrig skulle komma på idén att utsätta mig för detta, helt enkelt av den anledningen att det räcker med att jag närmar mig, så stannar troligen maskinen innan jag kommer fram...
    Tekniskt orakel...kanske inte ;)

    SvaraRadera
  8. Jag har ingen respekt för datorer, men alla andra maskiner som kan implodera/explodera/morra ilsket/klippa/såga/ närmar jag mig med stor misstänksamhet. Min far är likadan, så kommer vi två ihop bredvid en tredskande maskin kan man se två figurer som avlägsnar sig kvickt och bläddrar frenetiskt i gula sidorna så att någon annan kan ta hand om det... :D

    SvaraRadera
  9. Jag är imponerad över din nyfikenhet och vilja, tuffing där :-)

    SvaraRadera