En blogg om att leva med SRS, Segmentell RörelseSmärta. Om vägen tillbaka till livet efter en steloperation på Ryggkirurgiska Kliniken i Strängnäs den 10 mars 2011.

måndag 13 juni 2011

Den räven överraskar inte mera

Min kusin fick en snilleblixt och började föda upp kalkoner. Det gick bra, de åt, växte och förökade sig. Efter ett tag började antalet sjunka, någon stal kalkonerna!!
Traktens spårare, som i det här fallet faktiskt är det i dubbel bemärkelse, spårade upp den skyldigen till dennes gryt. Kalkontjuven var nämligen en rävhona.
Utanför dess gryt låg tydliga spår av illdåden i form av fjädrar och kalkondelar.
Kusinen sitter hemma och funderar vad som nu är nästa steg, ett skott?
Sedan tänker han på hur de ser ut, de där kalkonerna. De är faktiskt ganska fula.
De låter illa också...och luktar inget vidare....och rävhonan är ju faktiskt bara en duktig familjeförsörjare.
Han låter saken bero.

Den 17 november det året kommer det in den värsta snöstorm vi haft i mannaminne och allt i samhället stannar av. Skolor stängs och arbetsplatser går bara på halvfart. Vi på landet har ingen ström på hela dagen.
Kusinen kör snöröjningen framåt eftermiddagen när vädret lugnat ner sig och får då se något hänga i fårstängslet.
Han stannar och hoppar ur traktorn och upptäcker att det är kalkonätaren som hängt sig. Han ser att hon varit en väldigt vacker räv, välnärd och så.
Han tycker inte att det känns bra att bara slänga henne i ett dike så han tar med kroppen hem och lämnar sedan in den till en konservator. Nu står hon inne i stugvärmen året runt och hon ser ut att ha stannat mitt i ett steg på sin väg att sno åt sig en kalkon!


Husets hund är inte så imponerad av den uppstoppade rävhonan. Hon tycker gott att man kunde slängt kroppen i diket!

13 kommentarer:

  1. Det var faktiskt en fin räv! Men hunden ser inte så glad ut :)

    SvaraRadera
  2. Trodde att du skulle skriva att han stoppat upp hunden oxå....

    SvaraRadera
  3. Den var en snygg räv! Och vad gulligt att låta kalkonmarodören leva ;-)

    SvaraRadera
  4. Fantastiskt vad uppstoppade djur ser levande ut.

    SvaraRadera
  5. Sånt här tycker jag är hemskt :(
    sandra

    SvaraRadera
  6. Vad bra att kusinen inte sköt räven som bara ville ha mat.

    Men jag förstår hunden, tycker också uppstoppade djur är läskigt. :P

    SvaraRadera
  7. Haha, om hundblickar kunde döda! Om den inte vore död redan då förstås! :)

    SvaraRadera
  8. Vacker räv. Jag hoppas hon inte hade ungar, men det har de väl inte på vintern? Nej.

    SvaraRadera
  9. Fin räv. Vi har en här som stryker omkring nu med. Tack för kommentaren på bloggen.

    Jag känner mig tveeggad.
    Har du handikapptillstånd?

    SvaraRadera
  10. Vilken härlig historia! Min morfar som är jägare hade en uppstoppad räv som jag var livrädd för som barn. Sen envisades han med att komma med hartassar till oss "för lycka". Äckliga var de men jag ides inte att tacka nej. Inte hjälpte de ett dugg heller. ;)

    SvaraRadera
  11. Kan det möjligtvis ha varit -95? Just det året hade jag lämnat Stockholm och bodde norr om Linköping med familjen och (ännu mera) just den helgen kring den 17/11 var jag uppe i huvudstaden på ett jobb med de två (äldsta) barnen.
    maken var helt insnöad när vi kom hem på söndagen, en kompis man hade hamnat i "Corren" för att han som busschaufför inte velat lämna sin buss som kört fast i en snödriva på hela dagen - 8 timmar!

    Ja, jo, räven var fin men jag fastnade i datumet du nämnde - som den datumnörd jag nu är...

    SvaraRadera
  12. Naw, vilken sorglig historia, men naturen har sin gång.
    Kram

    SvaraRadera
  13. Synd det slutade så för räven. Hon var tydligen en duktig mamma. Och vacker!

    SvaraRadera