Den räven överraskar inte mera

Min kusin fick en snilleblixt och började föda upp kalkoner. Det gick bra, de åt, växte och förökade sig. Efter ett tag började antalet sjunka, någon stal kalkonerna!!
Traktens spårare, som i det här fallet faktiskt är det i dubbel bemärkelse, spårade upp den skyldigen till dennes gryt. Kalkontjuven var nämligen en rävhona.
Utanför dess gryt låg tydliga spår av illdåden i form av fjädrar och kalkondelar.
Kusinen sitter hemma och funderar vad som nu är nästa steg, ett skott?
Sedan tänker han på hur de ser ut, de där kalkonerna. De är faktiskt ganska fula.
De låter illa också...och luktar inget vidare....och rävhonan är ju faktiskt bara en duktig familjeförsörjare.
Han låter saken bero.

Den 17 november det året kommer det in den värsta snöstorm vi haft i mannaminne och allt i samhället stannar av. Skolor stängs och arbetsplatser går bara på halvfart. Vi på landet har ingen ström på hela dagen.
Kusinen kör snöröjningen framåt eftermiddagen när vädret lugnat ner sig och får då se något hänga i fårstängslet.
Han stannar och hoppar ur traktorn och upptäcker att det är kalkonätaren som hängt sig. Han ser att hon varit en väldigt vacker räv, välnärd och så.
Han tycker inte att det känns bra att bara slänga henne i ett dike så han tar med kroppen hem och lämnar sedan in den till en konservator. Nu står hon inne i stugvärmen året runt och hon ser ut att ha stannat mitt i ett steg på sin väg att sno åt sig en kalkon!

Husets hund är inte så imponerad av den uppstoppade rävhonan. Hon tycker gott att man kunde slängt kroppen i diket!