Mördade luffare, dansbana och sten

På min promenad idag har jag tänkt och gått längs Memory lane. Jag bor ju på samma ställe jag växte upp på och minnen finns i varje stubbe, krök och ställe jag ser!

Det här huset var jag jätterädd för att gå förbi när jag var liten för det var där de slog ihjäl luffare och slängde in dom i den otäcka lilla källaren vid vägen. En gång gick jag in där och ingen trodde mej när jag sa att det var lik i säckarna som låg därinne! Men jag vet nog!!
Fast nu är det inte ruffigt och öde längre utan det är omhändertaget och älskat av en familj som gjort underverk med huset och antagligen städat bort alla mördade luffare i källaren för nu känns det ok när man går förbi.

Nu ser det inte så läskigt ut när det är renoverat och målat men när det var omålat och dörren hängde öppen på endast ett gångjärn, då ni!!

Längre bort på vägen ligger detta lilla hus, här fantiserade jag om att Snövit och dvärgarna bodde. Det var sommarstuga redan när jag var liten och på helgerna under sommarkvällar kunde man höra skratt och musik härifrån för de hade en gammal dansbana som de utnyttjade flitigt. Dörren är ca 140 cm hög.



Dansbanan finns inte kvar men de har ett smart utekök!

Utmed vägen står denna sten och jag har inte en susning om hur länge den har stått men om man skulle säga att man t.ex. sett en älg i det här området så sa man att man sett den uppe vi Häradssten, och ja, här går älgen fortfarande över!

När de i början av 80-talet grävde om och fixade den här vägen hittade de den ursprungliga stenen. Och någonstans där bakom i skogen var det jag grävde ner mors alla silverfingerborgar som vi aldrig hittat! Jag kunde inte gå så nära att jag kunde tyda vad det står men jag vet att det står ett årtal överst! Ska väl kolla det en annan gång!

Här är stigen till den bottenlösa sjön där jag lärde mej simma bland näckrosor och iglar. Det sägs att man mätt upp över 70m utan fast botten. Här blev vi inte skrämda för Näcken i sjön, här var det botten som var av en ovanligt ondskefull dy som sög åt sig badande som kom för djupt. Jajjemän, då lär man sig simma snabbt och det fort!! :)

Här uppe på kullen fanns det en jättestor sten när jag var liten som såg ut som en tron. Det växte mossa på den och det såg ut som om den var klädd i grön sammet. Naturligtvis var det Trollkungens tron men vi provsatt den ibland men jägarn vad vi sprang om han kom på oss!! För det gjorde han ibland och öronen blev illröda av ilska när han såg osss. Nu har ju skogen fällts en gång och nytt har planterats och hunnit gallrats, men sedan, när jag kan ska jag hitta dit igen och se hur tronen ser ut idag.
Och jag ska på vägen dit akta mej för Trollkungen och mördade luffare!!