Jag låg i soffan och tyckte synd om mej själv, ryggen värkte och humöret åkte bara neråt, hade en sådan där dag som man bara vill ska gå över. Tog lite tabletter och försökte sova en stund så att jag iaf skulle slippa vara med den stunden. Kunde inte somna och slog på TV.n ist.
Tittade på ett program som hette: Barnen som överlevde Hitler.
Det handlade om de 10,000 st barn från nazityskland med judiska föräldrar som skickade sina barn till England för att skydda dem från nazismen. Vad gick de föräldrarna i genom när de skickade bort sina barn?? Många av dem måste ju ha förstått att de aldrig skulle återförenas. Mycket fokus lades naturligtvis på barnens upplevelser som var mycket tuffa, att komma till ett land där man inte kan språket, att veta att man kanske inte får träffa mor o far igen. Men tänk att vara förälder och skicka sitt barn ensamt till främmande land och människor......
6.000 av dessa barn blev kvar i England och några av dem delade med sig av sina berättelser, helt plötsligt känns det inte så synd om mej längre...
Nästa hjärtknip är Biggest Looser från USA, inte på samma sätt men nog kniper det i hjårtat att se människor kämpa mot ett mål.
Nästa program är Anna Ankas nya träningsprogram - inget hjärtknip där inte!
Visst kämpade han, men programmet var skitdåligt gjort och inte ens jag i mitt mest lättrörda tillstånd reagerade!
Den nästa starka känsla som dyker upp är hunger, så sonen och jag lurade ut att fetaostfyllda färsbiffar vore gott!
Magknip och hjärtknip är nu stillade och jag ser fram emot vad jag hoppas blir en nattts sömn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar