I dag fick jag papper från min arbetsförmedlare där jag ska fylla i mina styrkor, intressen och kunskaper, vad jag kan klara och vad jag inte klarar.
Tycker att det är rätt så svårt att fylla i för det är sådan skillnad på vad jag kan och vad jag klarar, om ni förstår skillnaden.
Känns som om det inte finns några begränsningar för vad jag skulle kasta mej över om jag hade en frisk och stark kropp. Jag tycker faktiskt att det är kul att skärskåda sig själv och upptäcka att om operationen lyckas så finns det en hel del kvar att krama ur mej arbetsmässigt.
I går när jag var på AF var det skitjobbigt och resten av dagen var inte rolig men jag hade kul!! Jag träffade folk jag kände som jag inte sett på länge och jag gjorde nya bekantskaper. Jag vet ju att jag saknar det sociala något alldeles förskräckligt men jag trodde inte att det påverkade mej så här mycket. Jag hade ont som f-n resten av dagen men jag var glad och kände som om jag uträttat något fast jag bara varit på ett möte i en timme.Jag måste ta mej ut i livet igen!
Men tänk om operationen inte blir lyckad?! Men då kanske den iaf gör att jag blir lite bättre och då kan jag kanske göra något iaf?? Och det kanske finns något jag kan klara där jag inte måste vara så jävla duktig? Det kanske räcker att jag utför det med glädje och värme:
Dom här var ju inte så tekniskt duktiga men visst log du och blev lite varmare inombords!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar