Ligger i soffan igen och är som ett åskmoln, känner mej vresig och missunsam.
WHY ME!!!!
Jag vill upp, ut, bort.......
Men det kunde vara värre, det är ju inget "farligt" jag har...gör bara farligt ont.
....ur kaoset talade en röst till mej och sa: le och var glad ty det kunde vara värre!
Jag log och var glad...och det BLEV värre!!!!
Om man ler kan man lyckas få någon sorts kemisk reaktion som kan få en att må bättre, har jag hört. Så här ligger jag nu, arg, vresig, ledsen och trött, arg som ett bi - och ler!
Jag hejar på dig och hoppas verkligen att du får bli ihopskruvad. När är det dags nu igen? Visst var det november? Eller har det blivit uppskjutet igen?
SvaraRadera25 november har jag tid. Hoppas att jag får rätt lott eller att de går med på att operera om jag betalar själv!
SvaraRaderaTack för glada tillrop, det behövs när man har låga dagar, att läsa om dina framsteg ger också framtidstro och hopp!!