En blogg om att leva med SRS, Segmentell RörelseSmärta. Om vägen tillbaka till livet efter en steloperation på Ryggkirurgiska Kliniken i Strängnäs den 10 mars 2011.

torsdag 23 september 2010

Man vet inte förrän man provat...


När natten är lång och mörk för att sedan gå över i ett ljusnande grått, när sömnen vägrar innfinna sig, när inga piller man vågar ta hjälper och tankarna vandrar.


Foto: Johan Kauppinien
Då kommer tankarna, vad kunde jag gjort annorlunda, vad gjorde jag fel??
Jag hade en sådan natt i natt, jag gjorde en lista i mitt huvud på det jag gjort för att komma till rätta med min ryggvärk.

  • Sjukgymnastik

Jag har provat vanlig sjukgymnastik hos fyra olika sjukgymnaster under 10 år, jag har tränat så mycket jag kunnat, för det mesta 3ggr i veckan. Blev starkare i periioder och tyckte om att ha muskler och att vara med mina mått mätt vältränad. Men i vissa lägen blev jag sämre av träningen.

Jag har även provat Mc Kenzie-metoden hos ett sjukgymnast som skulle vara en av de bästa i Sverige på den metoden men jag blev mycket försämrad, funkade inte.

  • Massage

Var skönt men kunde en del gånger sätta igång problemen eller förvärra dem. Har utförts av både sjukgymnaster och massageterapeuter.

  • Tens, IR, ultraljud

Funkar bara inte.......

  • Traktion

Har legat på en bänk som vippats bakåt för att sträcka ut ryggen och minska trycket på kotor och diskar, mådde jätteskumt i ett helt dygnefter och fick skitont, alla fem gångerna.

Blev upphissad med fötterna först upp i taket av en optimistisk sjukgymnast. Hon stod och drog i ett rep som löpte genom en talja som satt fast i taket. Jag blev hängande upp och ner som en fladdermus i taket och hon såg ut Ringaren i Notredam. Aaaaajjjj.......det gick jag bara på en gång!!!

  • Kiropraktor

Fyra olika genom åren, sista omgången gick jag periodvis två gånger i veckan och under 8 månader aldrig mindre än en gång i veckan. Han är duktig men till slut kändes det som om det slet mer än hjälpte, tyvärr! Dessutom kostar det 365:-/gång.

  • Naprapat

Ungefär samma som med kiropraktorn.

  • Aukupunktur

Funkar inte, fast det kändes när jag gick därifrån som om rumpan blev väldigt fast :), men å andra sidan fick jag väldigt ont i fotlederna, skumt!! Gav det 10 gånger.

  • Terapi

Enskilt och i grupp, det där med grupp är absolut inget för mej, känns bara som flum, men jag vet att för en del funkar det så jag provade. Enskilda samtal känns bara som en trevlig pratstund förutsatt att jag tycker att den jag pratar med är trevlig. Tyvärr var intentionen med samtalen att jag skulle acceptera läget, för mej var det att ge upp så jag vägrade och efter några gånger tror jag att de fattade.

  • Kortisonspruta (vanlig)

Gör ont att ta och funkar inte!

  • Epidural injektion med kortison och bedövningsvätska

Tog fem stycken under lite mer än ett års tid och funkade till att börja med men sedan uteblev effekten :(

  • Operation av bakre framfall

Fanns en teori om att jag skulle bli bättre om den bakre muskelaturen skars upp och sträcktes till, blev efter operationen sängliggande i nästan fyra månader och blev inte bättre när jag väl lyckades ta mej upp igen.

Jag har provat olika tabletter, receptbelagda, receptfria, naturläkemedel, smärtstillande, muskelavslappnande, inflammationshämmande, morfin, paracetamol, NSAID osv,osv.......man blir så trött, vad är biverkningar och av vad eller är det något annat som hänt i min stackars förgiftade snart självlysande kropp??

Jag har provat healing.

På inrådan av en läkare (!) köpte jag en bok som heter: Hemligheten för flera hundra kronor!!! En liten tunn skitbok som som påstår att om man tänker positivt så försvinner sådana irriterande saker som sjukdom, smärta, fattigdom och tex närsynthet och gör dej istället frisk, stark, rik och framgångsfull!! Bah!!!!

På min fritid har jag alltid varit aktiv och varit en utomhusmänniska, alltid i rörelse även om jag inte utövat några sporter.

Vet inte vad jag gjort fel, vet inte vad jag missat eller skulle gjort annorlunda...

Hoppas att jag gör rätt nu när jag opererar mej.....det blev mycket skrivet men det VAR en lång natt.

2 kommentarer:

  1. Ååååå vad jag känner med dig när jag läser detta! Du har ju haft det helt överdjävla besvärligt under jättlång tid! En operation lär knappast försämra saker och ting, jag är övertygat om att du kommer att bli 100 gånger bättre med lite skruvar i ryggen ;-). När jag hade haft ont ett bra tag började jag till slut tro att jag inbillade mig, att det egentligen kanske var stress eller något annat som gjorde att jag "trodde" att jag hade ont. Såhär i efterhand önskar jag att jag hade litat mer på mig själv. Det är klart att man känner som man känner!

    Hoppas nu att operationen blir av! Nu är det bara två veckor sedan jag gjorde min, men DET ÄR VÄRT DET!

    SvaraRadera
  2. Tack!
    Jag behöver alla positiva tillrop jag får :) och speciellt från sådana som gjort operationen och är nöjda!
    Jag har också tänkt periodvis att de kanske har rätt? Det kanske sitter i huvudet? Och då reser jag mej och försöker ignorera smärtan och försöker göra det jag vill - men som du säger: klart man känner som man känner!!!

    SvaraRadera