En blogg om att leva med SRS, Segmentell RörelseSmärta. Om vägen tillbaka till livet efter en steloperation på Ryggkirurgiska Kliniken i Strängnäs den 10 mars 2011.

tisdag 24 september 2013

Redan som barn

Läser inne hos Bosse om när han var liten och hans mamma skulle opereras och det väcker minnen.
Min mamma skulle också opereras när jag var liten, jag var kanske fyra - fem år. 
Jag kommer inte ihåg vad eller varför, kanske fick jag aldrig veta det.

Men iväg for hon och ist kom en tant från kommunen för att ta hand om oss ungar. Laga mat och så för på den tiden ansåg man inte att karlar kunde det?
Eller också var det för att det fanns inte förskola till mig och jag kunde ju inte vara ensam hemma och pappa var ju tvungen att jobba.
Syrran gick i skolan om dagarna och jag kommer ihåg att jag önskade att jag kunde följt med henne i skolbussen på morgonen och sluppit vara hemma hos "Tanten".

Hon var tystlåten, tråkig och sträng. Inget snacka och skoja som jag var van vid. Hennes köttbullar var lika torra och tråkiga som hon var.
Antagligen så påpekade jag detta och det gjorde väl inte att förhållandet mellan oss stärktes precis.
Och hon gillade inte min katt.
En dag när hon stod i köket och katten kom och strök sig mot hennes ben, katten måste ha varit lite dum i huvudet, böjde hon sig ner, tog tag i katten och skickade ut den genom det öppna fönstret.

Bosse skriver om hur han gjorde ett avtal med Gud för att hans mammas operation skulle gå bra.
Jag gjorde ett avtal med motpolen för nedbringa livslång olycka över Tanten.

Vet inte hur hennes liv fortgick efter perioden med en unge som nedkallat förbannelser över henne men mamma kom hem pigg och glad igen.

Om du vill läsa om ett mera välartat barn så läs Bosses riktigt bra blogg.

5 kommentarer:

  1. Konstigt system egentligen att främmande tanter kom hem så!

    SvaraRadera
  2. Haha det är till att ta till olika lösningar på problemen.

    SvaraRadera
  3. En sådan tant råkade jag och mina syskon ut för också. Mamma hade problem med njurarna och vistades på sjukhus flera gånger. Då kom de där tråkiga tanterna och fixade det viktigaste. Jag minns en gång när jag ramlat på skolan och fick gå hem. Inte kunde en sån där tant trösta när man hade ont och ville kramas med mamma. Minns inte att jag nedkallade någon förbannelse eller sånt. Jag var ett mycket tystlåtet och blygt barn. Tack och lov har jag tagit igen det som vuxen.....:-)

    SvaraRadera
  4. Det skulle vara lite kul att veta om din önskan gick i uppfyllelse...;)

    SvaraRadera
  5. Direkt gick mina tankar till filmen "Stekta gröna tomater" och vad som hände den där ödesdigra natten vid Whistle Stop Café. Har du sett filmen Lippe förstår du vad som hände din köttbullstorra ragata till låtsasmamma. :)
    Jag råkade också ut för några sådana kvinnor från kommunen som kom hem. Jag har skrivit på bloggen om hon som jag blev så förtjust i, som skrattade så de röda lockarna yrde på henne, när jag lekte clownapa och skojade på. Från ingenstans fick hon ett utbrott som jag inte var beredd på. Sedan var jag rädd för rödhåriga kvinnor under lång tid. Ca 35 år senare kom hon in på mitt museum, nu gråhårig. Jag visste vem hon var men låtsades inte känna igen henne. Jag hade från annat håll hört talas om hennes vulkanutbrott genom åren. Jag hade pokerfejs men någonstans längst inne i mig fanns en tagg kvar, tror jag. Nej, fy sjutton för de där reservmammorna. Säkert fanns det guldkorn också. Jag förstår att du ville följa med din storasyster till skolan. Synd att din katt inte bet till i vaden. Kram

    SvaraRadera