En blogg om att leva med SRS, Segmentell RörelseSmärta. Om vägen tillbaka till livet efter en steloperation på Ryggkirurgiska Kliniken i Strängnäs den 10 mars 2011.

torsdag 27 juni 2013

En sådan stilig Karl!

Vi går i genom en massa papper och kort efter pappa och ibland dyker det upp guldkorn.
Vi lär oss mycket om släkten nu, mest om de som inte längre finns bland oss, de som vi innan bara hört talas om eller sett på kort. Kanske att man har ett blekt minne av dom från när man var liten. 
Det häftigaste är när man får en ny bild av de människor man faktiskt hann lära känna innan de gick bort. Brev och foton från deras ungdom gör dom nästan levande igen och man måste lära känna dem om igen, så som de var när de var unga och fulla av drömmar och kraft.
Inte gamla och lite slitna som man själv minns dem. 
I dag har det handlat om farfar. Jag fick se kort som jag aldrig sett innan och fick en helt ny bild av honom. 

Jag kommer ihåg honom som ganska tystlåten, lite strävsam så där. Han var farfar i blåkläder som arbetade och slet med lantbruket och skogen. Som ibland tog fram och spelade på sitt dragspel men som höll hårt på regler och ordning och var med i lokala nykterhetslogen samt var kyrkvärd.
Det är den bilden jag har av farfar, så här tänker jag på honom:


Och så sitter vi då och sorterar i papper, brev och kort och då hittar vi till att börja med kort på honom. Jag gissar att bilderna är tagna på honom någon gång sommaren 1911 för 1911 i mars tog farfar körkort uppe i Stockholm och började jobba som droskchaufför, han körde taxi alltså. 
Jag fantiserar om att bilden vi hittar har tagits när han varit och köpt en ljus linnekostym till sommaren. Säkert sparat så mycket han kunnat av sin lön för att kunna köpa hel kostym med väst och allt och dessutom en riktigt snygg hatt.
Kolla hans stil, kolla uppsynen. Jag får en känsla av att han tycker att världen är hans och möjligheterna oändliga. Han har nya kläder och i höger ficka har han plånboken där det finns pengar kvar och säkert har han några kronor på banken också. Han har jobb, han har nya kläder och han är så snygg!


Blev det som han ville? Inte en aning men de här bilderna ger de döda en ny dimension, en bild av att de funnits i en version jag inte vetat om men som gör mig glad.
En annan sak som gör mig glad är farfars körkort. 
Jag har i tretton år trott att det brunnit upp. Att jag hade det i mitt gamla hus när det brann ner och det är faktiskt en sådan där sak som jag tänkt på ibland och sörjt.
(man kan sakna helt otippad saker när man förlorat allt, farfars körkort eller den grå klänningen t.ex.)
I dag kom det fram, det finns och jag blev löjligt glad för det. 


Vi har pratat mycket minnen i dag, mycket om pappa och om gamla tider. Först med pappas sambo som kom en sväng på en fika och sedan med min mamma som kom och åt, planterade lite växter och fikade.
Minnen som ger glädje men också en tyngd i magen, 
antar att det är där saknaden sitter......

10 kommentarer:

  1. Hmmm... Nu fick jag nåt skräp i ögat...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det har jag också haft i dag ♥

      Radera
  2. Gamla foton är roligt, jag har en massa. Måste bara be mamma om hjälp vem alla är, innan det är försent! En del vet jag, men inte alla...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gör det så fort du kan för annars kanske det inte blir av. Jag har också haft tanken att jag skulle - innan..

      Radera
  3. Vilken guldskatt du har med så många fina gamla foton, jag älskar foto speciellt gamla sådan vi har tyvärr inte så många i min släkt så jag är lite avundsjuk på dig. Det kanske kan locka till att börja skriva om din släkt för det är ju det som händer med ga. foton de väcker till liv gamla historier!

    Kramis från en Pockethexa som hoppas att hon är på väg tillbaks till ut ur det här smärtskovet till mitt normala smärttillstånd efter snart 1 1/2 mån. med upp till 16-20 st. extra akut morfintabl. Hoppas att du <3 mår bra o kan njuta av sommaren o dina släktminnen fullt ut!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har ganska många kort och brev men det mesta lämnar vi vidare till en kusin som är mycket intresserad och kunnig om släkten. Behåller bara lite godbitar.
      Hoppas verkligen att du tar dig ur det värsta smärtträsket snarast så att du kommer ut i sommaren och får njuta!
      Kram

      Radera
  4. Att sitta och frossa i gamla foton är något av det bästa som finns.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Många minnen och frågor väcks...

      Radera
  5. Oh, jag håller på med samma sak! Har gått igenom alla pappersbilder. Nu återstår diabilderna och dom är fler.
    Men visst är det så, det dyker upp något man inte visste så mycket om.....
    Och körkortet, jag har min morfars och jag tror det är från samma år! Ska ta med det i bloggen en gång. Kul.
    Vilken stilig karl, verkligen, och han ser lycklig ut!
    Kram

    SvaraRadera
  6. Varje foto berättar en historia...är det jag älskar med foton.

    SvaraRadera