En blogg om att leva med SRS, Segmentell RörelseSmärta. Om vägen tillbaka till livet efter en steloperation på Ryggkirurgiska Kliniken i Strängnäs den 10 mars 2011.

torsdag 28 mars 2013

När man tar en titt på sig själv

Och nu menar jag inte i spegeln.
Utan en djupare titt, en där man skärskådar sig själv och funderar på det här med fördomar.
För du har väl inte fördomar? Än så länge har jag inte i hela mitt liv träffat någon som sagt: - Jag är så fördomsfull!

Jag har en känsla av att man inte ens vet att man sitter inne med fördomar utan att man mera har en föreställning om hur saker är eller hur en viss grupp av människor är eller har det. Skillnaden är hårfin.
Om man sedan tänker ett steg till så kan man plötsligt inse att de här fördomarna är inte bara till skada för de man har tankar om utan för egen del kan det vara till skada.
Monica har skrivit ett utomordentligt inlägg om det, hon har beskrivit många av de känslor jag slåss med och nu sitter jag här och förstår att ibland är man bara dum.
Men det är många parametrar man ska räkna in när man tar livsavgörande beslut eller i alla fall beslut som känns livsavgörande.
Jag har blivit erbjuden att ansöka om halv sjukersättning och avböjt.
Varför?
Läs vad Monica skrivit!

9 kommentarer:

  1. HÖG igenkänningsfaktor. Tyvärr. Jag som inte anser mig vara en alltför fördomsfull person.

    SvaraRadera
  2. Visst känns det lite som att tillsammans med insikten så fick man en välförtjänt spark i röven!?

    SvaraRadera
    Svar
    1. *rodnar* joooo....

      Radera
  3. Jag försöker att inte vara fördomsfull. Jag tror inte att jag är det men first impressions är viktiga för mig och jag har det svårt att ändra mig efter det. Typ om jag inte gillar nån första gången jag träffar de för att nånting känns inte rätt då har jag svårt att ändra mig. Men det har hänt några gånger!

    SvaraRadera
  4. Jag är "sjukpensionär". Kass inkomst men utan så mycket ångest när det ringer från skyddat nr...

    SvaraRadera
  5. Spark i röven ja! Du är värd mer än många andra om du så var 200% sjukpensionär. ♥

    SvaraRadera
  6. Jag förstår dig men skulle känna lite som Ezter också. KRAM <3

    SvaraRadera
  7. Den dagen jag fick min sjukersättning grät jag. Fram tills dess hade jag ändå haft tron på att jag skulle tillbaka till arbetslivet. Trots att jag egentligen visste. Men det var nog känslan av att inte längre vara behövd. Att inte ha något värde, precis som Monika beskriver. Idag vet jag hur fel jag hade. Mitt värde är precis lika högt nu som innan sjukersättningen. Det är bara att lära sig förstå det inom sig.

    SvaraRadera
  8. Go'morron, tassar in och önskar en underbar påsk.
    Påskkram

    SvaraRadera