Tur att ungarna har blivit så duktiga på att laga mat för annars bleve det väl bara mackor här.
Idag bara ville jag laga maten så ut i köket och hacka, pressa och skiva alla sorters lök.
Alfa-sonen skalade potatis och jag hade ner den i bitar.
Skiva chorizon - sonen steker.
Mixa soppan och så fick jag, jag, äntligen säga till att maten var klar!
Kryper nöjd upp i soffan med min skål potatissoppa och korv, tar första munsbiten.
Det är då det slår mig - jag har varken saltat, kryddat eller smakat av!
Och nu när jag läser vad jag skrivit är jag inte så säker på att jag kan ta åt mig äran att ha lagat mat men jag var i alla fall med och lagade mat. Och värre saker har väl serverats än okryddad soppa?
Men när ryggen kroknar och man känner att det bara tar slut liksom, då hänger inte skallen riktigt med heller.
Skitrygg!!!!
Klart du kan ta åt dig äran!
SvaraRaderaOk, den okryddade soppan är tack vare mig! ;) Tack!
RaderaMEn vad fasen... Synd att du behöver den där ryggen, (hade ju sett konstigt ut att ha huvudet ovanför benen) annars kunde vi skicka den åt tjottaheiti samtidigt som vi skicka den här "våren" dithän....
SvaraRaderaKram på dig!
För fan!!! DET är lösningen!! Nu har jag en plan ;)
RaderaInte lätt att ha huvet med sig alla dagar. ;)
SvaraRaderaNäe, jag får vara glad varje gång det händer.....
RaderaMan kan ju inte lyckas med allt...;)
SvaraRaderaVad skönt att du fick laga lite mat även om du behövde lite hjälp! Känns alltid skönt när man klarar av att göra nånting som man kan inte göra så ofta!
SvaraRadera