En blogg om att leva med SRS, Segmentell RörelseSmärta. Om vägen tillbaka till livet efter en steloperation på Ryggkirurgiska Kliniken i Strängnäs den 10 mars 2011.

söndag 24 mars 2013

Jag gjorde det i alla fall!! Nästan....

När ryggen inte klarar att vara på fötter mera än tio minuter i taget så blir matlagningen lidande.
Tur att ungarna har blivit så duktiga på att laga mat för annars bleve det väl bara mackor här.
Idag bara ville jag laga maten så ut i köket och hacka, pressa och skiva alla sorters lök.
Alfa-sonen skalade potatis och jag hade ner den i bitar.
Skiva chorizon - sonen steker.
Mixa soppan och så fick jag, jag, äntligen säga till att maten var klar!
Kryper nöjd upp i soffan med min skål potatissoppa och korv, tar första munsbiten.
Det är då det slår mig - jag har varken saltat, kryddat eller smakat av!


Och nu när jag läser vad jag skrivit är jag inte så säker på att jag kan ta åt mig äran att ha lagat mat men jag var i alla fall med och lagade mat. Och värre saker har väl serverats än okryddad soppa?
Men när ryggen kroknar och man känner att det bara tar slut liksom, då hänger inte skallen riktigt med heller.

Skitrygg!!!!

8 kommentarer:

  1. Klart du kan ta åt dig äran!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ok, den okryddade soppan är tack vare mig! ;) Tack!

      Radera
  2. MEn vad fasen... Synd att du behöver den där ryggen, (hade ju sett konstigt ut att ha huvudet ovanför benen) annars kunde vi skicka den åt tjottaheiti samtidigt som vi skicka den här "våren" dithän....

    Kram på dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. För fan!!! DET är lösningen!! Nu har jag en plan ;)

      Radera
  3. Inte lätt att ha huvet med sig alla dagar. ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Näe, jag får vara glad varje gång det händer.....

      Radera
  4. Man kan ju inte lyckas med allt...;)

    SvaraRadera
  5. Vad skönt att du fick laga lite mat även om du behövde lite hjälp! Känns alltid skönt när man klarar av att göra nånting som man kan inte göra så ofta!

    SvaraRadera