En blogg om att leva med SRS, Segmentell RörelseSmärta. Om vägen tillbaka till livet efter en steloperation på Ryggkirurgiska Kliniken i Strängnäs den 10 mars 2011.

lördag 18 februari 2012

Jag är en bluff! Ingen budget eller framförhållning.

Jag går omkring med en min som om jag var vuxen. 
Jag pratar och har kunskaper som en vuxen.
Nickar instämmande när jag tycker att folk säger vuxna saker.


Hela tiden misstänker jag att jag ska bli avslöjad.


Jag har hela mitt liv väntat på vuxenkänslan att infinna sig.
Den där åldern då man är lugn och inte jagar nöjen och upplevelser, då man tar förnuftiga och vettiga beslut med ryggmärgen utan att tänka.
Väntar och väntar men börjar misstänka att det inte blev någon vuxengen i mig!


En gång när jag var liten och min mor och jag skulle åka in till staden tittar min mor på bensinmätaren och säger bekymrat:
- Oj, vad lite bensin vi har i tanken! Undrar om den räcker in till staden?
- Kör fort, kör jättefort då, innan den tar slut, säger jag med ett barns resonemang!


Ofta är det den inställningen jag har till det mesta, min rygg, min ekonomi och det mesta annat, fort, fort innan det tar slut eller 
"det räcker i alla fall inte så kan lika gärna bränna allt på en gång"!

Den här känslan av att jag inte är vuxen utan bara är med och spelar en roll bland alla andra som går omkring och är vuxna kan ibland vara lite läskig, när jag väntar mig att bli avslöjad. 
Och ibland är det himla skönt!


Det händer att jag träffar andra som jag misstänker också går omkring och bluffar.
Ibland kan jag se dem på TV och känner igen känslan jag får när jag ser dem.
De uttalar sig så tvärsäkert och lika tvärsäkert inser jag: 
du är inte heller vuxen!!
En som ger mig den känslan är Anders Borg, inte för att han har hästsvans (vet att det finns vuxna män med det), inte för att han är moderat, inte för att jag tycker att han prioriterar så fel.
Utan för att när han uttalat sig så ser jag ögonkasten, han ser sig omkring som om han undrar:
"är det nu jag blir avslöjad?"


Nu släpper jag känslan av oro för att bli avslöjad, jag har erkänt!
Och i dag ser jag fram emot flera omogna val och beslut.
Så det så!




(kan detta inlägg vara en reaktion på att jag var förståndig och inte följde med tjejerna ut igår? Eller bara en reaktion  på att jag läst på en blogg att man nästan är idiotförklarad om man inte lägger ner sin själ i att göra en budget och sedan hålla den?)


21 kommentarer:

  1. Ekonomiskt är jag nog vuxen, men för övrigt är jag rätt barnslig. Som min systerson säger: Du är inte som andra vuxna ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väl skönt att vara en egen sorts vuxen!! :)
      Liiite vuxen är jag ekonomiskt, betalar räkningar och sådant först men budget är jag nästan förvånad att jag kan stava till!

      Radera
  2. någon gång ska jag också bli vuxen...tror jag...

    SvaraRadera
  3. Haha, känner igen känslan! Även den när man ser den där lilla spillevink-glimten i någons öga och får lust att utbrista: -Ha! Istället ler man bara lite så de förstår att deras hemlighet är i tryggt förvar.. :)
    Fast ekonomiskt är jag väldingt vuxen.
    (Vilket väl är en herrans nåd iom att jag jobbar som ekonomissa..)

    SvaraRadera
  4. Jag erkänner!
    Du är inte ensam. Jag är en 17-åring förklädd till 46-åring. Mina elever kallas fjortistanten =)

    På jobbet har jag inga problem att hålla koll på ekonomin, men min egen. Kanske mest för att jag har barn som ständigt behöver hjälp och den tänka budgeten raseras.Självförsörjande barn är den bästa löneförhöjning man kan få.

    SvaraRadera
  5. Har heller ingen budget, räkningar betalas i tid, men sen finns det ingen buffert...

    SvaraRadera
  6. Jag är 15 år (Obs: vänd på sifrorna!) och jag är inte vuxen än. Jag är klok vad det gäller ekonomin: Vad kan man göra med det lilla man har? i alla fall inte köpa med kredit! Min klädstil är omogen enligt andra: Vad ska jag göra? jag trivs inte med "en fin dam" kläder. Gillar all musik, inte bara den som jag växt upp med. Jag känner mig inte vuxen. Jag känner mig ung i sinnet. Kramis

    SvaraRadera
  7. Känner igen det där. Trodde att jag skulle bli vuxen när jag fick barn... men nehej jag väntar fortfarande på att bli avslöjad

    SvaraRadera
  8. Har också lagt märke till den flackande blicken..hmm.
    Jag inser att jag aldrig blir vuxen..har dessutom inga barn som kan rätta mig heller..Och avslöjad har jag nog varit hela livet.
    Ha nu en bästa kväll med kissar, söner och ev en självgod Ranelid..
    Kram!

    SvaraRadera
  9. Vad skönt att få vara i den känslan. Jag är bara så fruktansvärt präktig att jag blir trött på mig själv ibland. Men viss händer det att tonåringen i mig tittar fram ibland. Och trotsåldern har jag aldrig vuxit ur.....:-)

    SvaraRadera
  10. Älskling, är budget gott?
    ;-)) KRAM

    SvaraRadera
  11. Jag tror att man aldrig blir så vuxen som kroppen ser ut! Man är alltid ung på insidan!!

    SvaraRadera
  12. Känner igen mig och kan för mitt liv inte fatta att jag nyss fyllt 50! :)

    SvaraRadera
  13. Hahahahaha...... Såg inte ditt inlägg förrän nu. Precis som Inna är jag en förklädd 46-åring... och precis som du bränner jag fort. Det kan ju vara för sent imorron...

    Apropå bloggen... Det har hänt en hel del sen du sist var med i diskussionen. Jag och en annan bloggare har nu blockade IP-adresser. OMG vad jag gråter (not). Malin har skrivit en del kommentarer inne hos mig... under olika inlägg tror jag... om hur hon blev idiotförklarad. Jeeeezez vilka människor det finns. Budget har dom... men inget lyckligt liv, för pengar gör ingen riktigt lycklig. Tillräckligt med pengar gör bara livet enklare att leva...

    Kram på dig ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och här slank jag in och vad ser jag? Hehehe....*Oh dear, oh dear...*

      Kramis till er båda, både Hulda och Lippe!*smyger ut igen...såg någon mej?*

      Radera
  14. Jag är så vuxen att jag gör vad jag vill och "ingen" kan hindra mig. Dessutom har man numra förmågan att se sig själv med en viss distans och självironi. Att det går galet ibland gör liksom ingenting!
    Budget? Jag är en snål jäkel utom när det gäller mig, maken, djuren, bilen, riktiga vänner, huset... ;)
    Kram ♥

    SvaraRadera
  15. Mig får dom gärna avslöja,65+ och är ännu inte vuxen. Är fortfarande fåfäng, sminkar mig, gillar inte vuxenkläder och älskar jeans. Så fortsätt att inte vara vuxen, livet blir så mycket roligare då. Budget låter tråkigt jag är ekonomisk.
    Kramis

    SvaraRadera
  16. Anders Borg ÄR en bluff.
    Vi andra, vi tror bara att vi är det, men egentligen är det så här det är att vara vuxen. :D

    SvaraRadera
  17. Jag kan inte ens dölja det. Blir kallad fjortis av min 16åriga systerdotter. :P

    SvaraRadera
  18. Jag är vuxen!
    Veckad kjol, lågskor och knästrumpbyxor.....

    ....alltid!

    Och så är jag alltid helt seriös också!
    *gapflabb*

    Pöss på pannan!
    Moj

    SvaraRadera
  19. Jag väntar fortfarande på att känna mig vuxen. De gånger jag beter mig vuxet, då låtsas jag mest. Jag tror att det är så för de flesta.

    SvaraRadera