En blogg om att leva med SRS, Segmentell RörelseSmärta. Om vägen tillbaka till livet efter en steloperation på Ryggkirurgiska Kliniken i Strängnäs den 10 mars 2011.

lördag 28 januari 2012

Funderar över det där med att vara lik

Ja, inte död alltså, utan lik, typ vara sig lik.
Far kollade på bilden av mig som var med i moderaternas tidning.
- Du är dig inte lik, sa han. 
Kliade sig i huvudet, tittade på mig, tittade på bilden i tidningen igen. 
Med blicken åter på mig sa han:
- Det är något som inte stämmer!
Jag kikade på bilden och tyckte väl att jag såg lite gammal och sliten ut kanske.
- Det är inte det, svarade han, det är något annat.
Han fortsatte att pendla med blicken mellan mig och bilden och såg nästan irriterad ut eftersom han inte kunde komma på vad som var fel.
Jag flinade åt honom och sa att det kanske inte spelade någon roll?
- Nu vet jag vad det är, utbrast han. Du ser så jävla arg ut på bilden!
- Jamen, det var ju det de bad om, sa jag och kom ihåg hur de trälade med mig för att få mig att se arg och bister ut. 
Till och med att de kastade ur sig att hästar gjorde sig bäst som pålägg för att försöka reta upp mig.
Vilket naturligtvis resulterade i ett gapskratt.


Nåväl, far var nöjd med att han löst problemet och jag var väl glad över att arg och bister inte är mitt vanligaste ansiktsuttryck.
När far sedan farit iväg och jag skulle lägga undan tidningen kastade jag en blick på bilden igen och upptäckte en sak; 
den är spegelvänd!!


Och då började jag fundera, kunde det varit därför?
Är det därför jag inte såg det, jag ser mig ju alltid spegelvänd? 
Utom när jag ser mig på kort och då tycker man ju aldrig att det är riktigt så man ser ut! Kanske för att man brukar se sig själv just spegelvänd?
Mycket existentiella och viktiga funderingar idag!


Arg, bister, gammal, sliten OCH spegelvänd!!

35 kommentarer:

  1. Hm, jag tycker inte du ser varken arg eller bister ut, men det speglevända det ser jag ju helt klart, not...
    Men som sagt, tur det inte är din vanliga min, inte för att jag trodde det heller, ingen har väl så lätt till skratt och bus som du.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Inte ett enda rätt hade du där! Jo kanske det där med spegelvänd då :)

    Kram

    SvaraRadera
  3. Ja, man ser ju aldrig sig rättvänd... Tycker nog inte du ser så arg ut, snarare lite uppgiven, bra på en sådan bild...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, fast uppgiven vill man ju inte se ut! Aldrig!

      Radera
  4. Tycker varken du ser arg,bister eller gammal ut, möjligen spegelvänd och fundersam =)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helt klart fall av spegelvändning :)

      Radera
  5. Att se sig själv spegelvänd gör nog en viss skillnad. Man har vant sig vid spegelbilden, men kan inte riktigt acceptera foton. I det här fallet blev det tvärtom - du själv känner igen dig, men andra ser dig spegelvänd.
    Känner dig egentligen bara med ett skratt eller leende, alltså är detta även en bild jag inte känner igen.
    Ha en skön helg!
    Kram Elle

    SvaraRadera
  6. Om det där är en bild av en arg, bister, gammal och sliten kvinna vill jag också bli det. Du är ju skitsnygg! Spegelvänd eller inte. :)

    SvaraRadera
  7. Jag ser att det är du i alla fall. Men det där med spegelvänd är faktiskt intressant. När jag försöker fota mig själv med mobilen ser jag helt skruvad ut. Inte alls som jag ser ut i spegeln. Hmmm.....

    SvaraRadera
  8. Jag har inga studier som stödjer detta, men jag tror att du är inne på nånting. De (få!) gånger jag har tagit kort på mig själv via spegeln, så ser jag inte ALLS likadan ut!

    SvaraRadera
  9. Vet inte ens om det förekommer ännu, förr fanns det ju något som hette hamburgerkött som man hade som pålägg men det har jag inte sett på evigheter. Vet faktiskt inte vart hästköttet tar vägen. Korv? Pölsa!! Där har vi det! De gör pölsa av gamla hästar!

    SvaraRadera
  10. Wikipedia:
    "I handeln förekommer hästkött vanligen som pressat, rökt och skivat smörgåspålägg (hamburgerkött) eller som ingrediens i vissa korvar. Större delen av det hästkött som säljs i den svenska dagligvaruhandeln importeras från Sydamerika. Kött från inhemska hästar blir i större utsträckning djurfoder för katter och hundar."
    Sa ju det, pölsa! (kattmat)

    SvaraRadera
  11. Brukar du äta pölsa Lippe?

    SvaraRadera
  12. NÄE!!!! Jag har povat men det var det jävligaste, glöpigaste, gråstae mest taskiga konsistens jag provat! Har du?

    SvaraRadera
  13. Jag lämnar djurfoder åt djuren. ;)

    SvaraRadera
  14. Ja, jag vet det!! :) Men jag tänkte om du smakat någon gång.

    SvaraRadera
  15. Vad tror du? Jag bor i Norrland!! Klart jag har ätit pölsa. :P

    Men vanlig kattmat har jag inte ätit.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men du kanske har ätit riktig Pölsa, en som inte är ur burk?

      Radera
    2. Har ätit sån som varit i en plastbytta.

      Radera
    3. Riktig norrländsk pölsa är ju på burk, den heter Norrlands pölsa. Äckligt är det i alla fall, ast husbandet gillart!

      Radera
    4. Vi har ju redan konstaterat att husbandet är utomjording, och därmed inte tillförlitlig som smakråd.

      Radera
  16. Jag tycker du ser ut som en som man inte jävlas med så länge... ;)
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lite farlig?? Visst? Farlig är bra!!

      Radera
    2. Ja, du har ju för vana att plocka folk. ;)

      Radera
    3. hahaha... :D Önskar det fanns gillaknappar på kommentarer! Förresten, jag har aldrig tänkt på det där med foton, och spegelvänd!

      Radera
  17. I min värld är det sommar, du har bikini, skrattande ögon, slänger med håret och ler konstant. DET är Lippe för mig :-)

    SvaraRadera
  18. Nja, tolkar inte uttrycket som arg. Jag ser en kvinna med sorg i sina fina rynkor. Sorg av att livet blev som det blev.

    SvaraRadera