Finns inte längre

I mitt gamla hus, som låg precis där det nuvarande ligger,  hade jag en övervåning.
I början när jag flyttat in i det nya, utan övervåning, så hade väl skallen lite svårt att fatta att det var samma ställe med samma utsikt genom fönstren men för övrigt var likheterna slut.
Som sagt enplans och en helt annan planlösning.
Detta resulterade i lite överraskningar.

Som den gången ett gäng älgar passerade genom trädgården och jag rusade ut i hallen för att springa upp på övervåningen och se bättre.
Fann mig stående med näsan mot kapphängaren i hallen där trappan till övervåningen förut funnits.
Men jag var inte den enda!

Min far hade varit och hälsat på och vi stod i hallen och sa de där sista orden innan avsked.
Han böjer sig ner och tar sina skor och sedan sätter han sig handlöst i skohyllan.
- Faaan, utbrister han, jag skulle sätta mig i trappan och ta på mig skorna!!
Precis som han gjort alla år tidigare.

Svartmyrorna som varje vår kommit in på precis samma ställe i köket, nämligen i kanten på skafferiet för att sedan sno runt hörnet och fortsätta in i skafferiet och ställa till förtret.
Varje år hade vi ett krig, myrorna och jag och innan var det min mor som utförde striderna.
Men detta år, 2001, kom de fulla av kämparlust upp igen - brevid toastolen!!!
Köket ligger numera i andra änden av huset.
Jag skrattade gott åt dem där de yrade omkring på badrumsgolvet och jag såg hur förvirrade och irriterade de var.
Jag har sedan dess myrfritt!!