En blogg om att leva med SRS, Segmentell RörelseSmärta. Om vägen tillbaka till livet efter en steloperation på Ryggkirurgiska Kliniken i Strängnäs den 10 mars 2011.

lördag 3 december 2011

Tack allihopa!

Tack för varma och snälla ord!
Man kan tycka att det bara är en katt men jösses vilket tomrum en sådan liten varelse kan lämna efter sig!!
Även om man vet att det varit rent djurplågeri att hålla honom vid liv så känns det sorgligt, riktig sorgligt!!
Han blev elva och ett halvt och levde egentligen alla dessa år på övertid eftersom han dog lite granna redan vid tio dagars ålder.
Jag drog ut honom och hans bröder ur huset när det brann ner 2000 och lyckades göra lung och hjärt räddning som fick igång honom och Svarte katt.
Så egentligen hade vi ju redan haft drygt elva bonusår!!

Men nu är det färdigt med sorgen och den går över mer till saknad, och Svarte Katt, saknar han sin bror??
Svårt att säga, man vill ju så gärna tolka in sina egna mänskliga känslor i allt men han har sovit på min kudde hela natten!!

12 kommentarer:

  1. Djur är också människor!

    Åtminstone har de samma behov av värme, närhet och kärlek.

    SvaraRadera
  2. Jag har just läst din berättelse om branden. Vad modig du var som räddade dina katter. Och vilken hemsk upplevelse det måste vara, tur att dina barn inte var hemma.
    Du har ju haft glädja av Vreskatt i många år, nu får han vila. Du har en kvar att mysa med!
    Det är många som känner med dig nu!
    Kram

    SvaraRadera
  3. Hjärtekram från Skåne/c

    SvaraRadera
  4. Har haft många husdjur genom åren men det är bara ett fåtal som fortfarande dröjer sig kvar som ett varmt o vemodigt minne. Jag hör ibland tassljuden av den hund som dog för 13 år sen. Den dagen vår nuvarande katt kommer att försvinna kommer troligen även maken, den hårdhudade, att sörja. Man måste få sakna både människor o djur.
    Förresten...du ser inte alls ut som whitetrashmorsa :)

    SvaraRadera
  5. Nisseman var ju ensam kvar när han fick somna i våras, men när Tea dog för några år sen tog det nån vecka eller så innan han slutade leta efter henne. Så fy på dom som säger att djur inte har känslor.

    Mjau från Iris och kram från mig ♥

    SvaraRadera
  6. Finns inget som heter "bara" en katt, en hund, en häst eller en människa....

    Det är en individ och familjemedlem som du älskat i elva och ett halvt år. Vem mer än sina föräldrar och sina barn har man så djupa och långa förhållanden med som sina husdjur?

    Ge dig tid att sörja, det är ok. Tror visst Svartis saknar sin bror, men djur har oftast lättare att komma över sorg då dom är bättre på att leva i nuet.

    Förutom vissa hundar då som t ex Hachiko. ;)

    Kramar till er allihop, och nospuss till Svarte Katt! <3

    SvaraRadera
  7. Man ska ju egentligen bara glädjas över alla år man fick tillsammans. Ingenting varar för alltid.
    Det blir lite lättare efter ett tag när man kan börja säga "kommer du ihåg när..." och så berättar man något speciellt som de brukade göra-
    Kram

    SvaraRadera
  8. Jag får också beklaga sorgen, men det är ändå skönt att veta att han har haft ett bra kattliv hos dig, det är jag övertygad om för du verkar vara en omtänksam person (synd att min morfar skulle gå o dö när vi var på väg ned till bokmässan för annars kunde vi kanske ha knackat på hos dig, men som tur var hann vi precis säga hej till min morfar innan vi åkte vidare).

    Men visst är det typiskt att för det ska kunna bli något riktigt seriöst hos den där som kallar sig för Oumberlig så behövs det att en kvinna rycker in o gör det riktigt oumberligt...

    Kramis ifrån som saknar sin Hof...när e de dags?

    SvaraRadera
  9. Så himla tragiskt och smärtsamt!

    ♥ Värme och Kärlek ♥

    SvaraRadera
  10. Åh, vad ont det gör i hjärtat :-( Stackars kissen - och er där hemma, men ingen vill ju att ett djur ska lida. När Tuffs dog letade Zorra efter henne och grävde vid hennes grav ända tills snön kom två månader senare, hon var otröstlig. Jag ser på dina bilder och vet att du har hur många fina minnen som helst. KRAM

    SvaraRadera
  11. Jag har ju inte skrivit något här....men det gör så ont i mej. Och ibland hittar jag inte orden.....

    Men en sajberkram får Du här, för det tror jag du behöver.
    Kraaaaaaaaaaam!
    Moj

    SvaraRadera