En blogg om att leva med SRS, Segmentell RörelseSmärta. Om vägen tillbaka till livet efter en steloperation på Ryggkirurgiska Kliniken i Strängnäs den 10 mars 2011.

torsdag 15 september 2011

Varning för gripande material! Ett offers berättelse...

Svarte Katt:
- Hon vet att jag inte vill, jag säger ifrån både innan, under och efter. Ändå utsätter hon mig för detta med jämna mellanrum. Hon betalar tom tusen spänn för att Läskiga Människan först ska klämma och titta på mig och sedan raka mitt ben för att därefter åderlåta mig!! Men denna gången skakade jag med tassen så att det skvätte - på dem båda! Haha!!





Den här gången fick jag ett lite tuffare bandage iaf!! Förra gången hade jag rött och gången innan det grönt!
Och så säger de att katter är färgblinda!!? HA!


Bara jag kommer in på husses rum ska jag pinka i ett hörn för jag har nog hört att det var han som slantade upp den här gången....

8 kommentarer:

  1. Nämendå! Stackars arma kisse som får ta blodprov så man vet om han är frisk.
    Hur länge sitter det där bandaget?
    Är han frisk numera?
    Kram och tröstklappa det utsatta djuret =)

    SvaraRadera
  2. Satackars kissen! Kalven ger en blöt puss på nosen! Eller, vid närmare eftertanke, jagar upp han i träd så han glömmer hela upplevelsen hos vetten...
    Snälla snälla husse som slantar upp! ♥

    SvaraRadera
  3. Stackars lille kissen! Men varför viskar du? ;)

    SvaraRadera
  4. Stackars liten...antar att det blev en stor skål med grädde som plåster på såren? (Annars tycker jag faktiskt att du ska kräva detta efter en sådan svår behandling!)

    SvaraRadera
  5. Jag har ju inte varit med från början och vet därför inte varför den lilla guldklimpen måste utsättas för detta. Tur det gick bra iaf... och smart att skaka till rejält :)

    SvaraRadera
  6. Snäll husse! Fredagskram till Matte!

    SvaraRadera
  7. Pluttkissen.... Totsie hade samma färg sist. *kramar om och klappar fintÄ :-)

    SvaraRadera