En blogg om att leva med SRS, Segmentell RörelseSmärta. Om vägen tillbaka till livet efter en steloperation på Ryggkirurgiska Kliniken i Strängnäs den 10 mars 2011.

fredag 30 september 2011

Här är jag och gnäller!! Bara så att du vet!

Jag trampade ju snett i söndags och det värsta av det är borta nu så det är jag skitglad för!
Det är fortfarande ömt och jag får ont när jag rör mig men i vila är det ok!
Jag kan alltså göra mig illa och det går över!! Yiipiee!!
Då behöver jag inte vara rädd för det då!

Meeeeen....axeln, armen och nacken dödar mig snart!
Får bara mer och mer problem från de ställena.
Jag tränar och gör rörelser och får behandling och det vill bara inte släppa??
Ju mer jag tränar och rör mig desto sämre blir det och så rätt som det är kan det vara skapligt för att nästa dag när jag vaknar vara tillbaka med full kraft.

Idag tog SG en ordentlig omgång med massage och lite drag och bänd.
Hon undersökte och jag fick röra armen medan hon klämde och kollade.
Ledkulan ligger fel!! Tro fan att det gör ont då!!
Jag låg i flera år på vänster sida när jag sov och det sista året när jag var sängbunden låg jag dygnet runt på vänster.
När jag läste, surfade, åt, tittade på TV eller sov.
Inte så konstigt att det blivit knas då!
Jag har tyckt att lite ont i axeln och nacken kan man väl ha?!
Men nu när jag rör mig mer och mer blir besvären större.
Jag har för korta muskler på framsidan och för långa på baksida och därför dras kulan snett hela tiden och träningen jag gjort har gjort musklerna starkare men inte i rätt längd och då blir det kamp emellan dom!
Sååååå....vad gör man då???


Jo! Man tejpar axeln i det läge den ska vara och så får de korta musklerna bli långa och de långa får bli korta?
Fungerar det?
Vet inte men HELVETE VAD DET GÖR ONT!!!!
Nästa steg blir silvertejp för går det inte laga med det så är det trasigt!!
Så ikväll kryper jag upp i soffan och gnäller lite och tycker att det är lite synd om mig...och Fru Venus! Stackars oss!!!
Om vi inte hade bott så förskräcklig långt ifrån varandra kunde vi suttit och tröstätit och druckit, lett medlidsamt mot varandra och sagt: stackars dig, vännen!!

17 kommentarer:

  1. Jag ler lite medlidsamt och säger Stackars dig, vännen! så länge. Allt går att laga med silvertejp, så det där ordnar sig nog snart. En varm katt brukar också hjälpa mot det mesta. Kramar

    SvaraRadera
  2. Sista bilden säger allt! Man har inte ett skit för att man står ut för länge... men det fattar man inte förrän efteråt.

    Men vad skönt att nån hittat anledningen till din smärta. Ont ska med ont förgås så det är klart att det nu bara kan bli bättre.

    Skickar över ett par extra styrkekramar

    SvaraRadera
  3. Hoppas innerligt att det funkar bra med tejpen, din stackare!

    Smärtstillande kramar till dig!

    SvaraRadera
  4. Fy för värk.
    Hoppas du slipper ta till gaffatejpen.
    Kram

    SvaraRadera
  5. Och tänk vad mycket bättre vi mått om vi varit tillsammans! :o) KRAMKRAM

    SvaraRadera
  6. Sista bilden stämmer nog väldigt bra!! Hoppas nu att den rackarns tejpen fixar det hela. För ibland kan man stå ut ett tag om man vet att det blir bättre, men då får det allt till att bli bättre snabbt =)
    Kram!!!

    SvaraRadera
  7. Skickar ett gäng krya-på-dig-kramar

    SvaraRadera
  8. Ibland är man lite för stark för sitt eget bästa. Hoppas iaf tejpen hjälper! *kryakram*

    SvaraRadera
  9. men era stackare.....är det inte slut på eländet snart??

    kryakramen/caja

    SvaraRadera
  10. Det värsta är att man brukar töja ut tejpen efter någon dag. Krya på dig

    SvaraRadera
  11. Skit också. Hoppas det fixar sig så musklerna får rätt längd på rätt ställen. Och så bra sista bilden är. Det är ju därför man mår som man gör. Man var så fucking stark för att hjälpa alla andra att man glömde bort sig själv.

    SvaraRadera
  12. Skönt att man kan bloggen där man får gnälla!
    Hoppas nu att det kommer att bli bra!!
    Den där SG verkar ju otroligt duktig. Tur att du fick träffa henne:)

    Varma lördagskramar
    Eva

    SvaraRadera
  13. Silvertejp funkar på allt! =)
    När jag jobbade med TV-sändningar sa en teknikkille att man är inte ett proffs innan man har något som är tejpat med det.

    SvaraRadera
  14. Tråkigt när man försöker och försöker och så kommer det nya ställen att få ont på. Hoppas det snart går över...

    SvaraRadera
  15. Tur du har någon som kan hitta var det hela uppkommer. Jätteknepigt när man belastar rätt på något ställe och så lägger det sig fel på ett annat.
    Håll ut!
    Kram!

    SvaraRadera
  16. Visst har du varit stark för länge.
    Hoppas det blir bättre med tejpen trots allt. Kram

    SvaraRadera