Fem månader senare

Det är nu fem månader sedan min steloperation och jag kan göra massor som jag inte kunde innan! Det är bara när det är extra jävligt som jag behöver hjälp.
Lyfta tungt eller många gånger går bort!
Grattis mina söner, ni får bära ved den här vintern också!!!

Jag har mina begränsningar men jag hanterar dem ganska bra, om jag får säga det själv! Undrar om det inte är för att innan så kunde jag inget och jag ser vad jag kan nu, ist för det jag inte kan!
Smärtan då? Visst har jag ont men inte värre än att jag klarar av det! Ibland får jag tokont men då är det bara att gå och lägga sig och vänta på nästa dag då det faktiskt brukar ha lagt sig till vanlig "vardagsont" igen.
Jag har nu fått höra flera gånger att stelopererade blir aldrig bra, vad då "bra"??
Utan ont?
Med full rörlighet?
Ofta från andra stelopererade som ändå är uppe och går och har ett liv.
Kanske de inte var i lika taskigt skick som jag var innan operation? Men det vill man ju inte kasta i ansiktet på dom.
Och jag har aldrig trott att jag skulle få ett smärtfritt liv, bara ett fungerande och det har jag ju i stort sett nu. Jag tar inget starkare än Panodil och Paraflex och den kombinationen funkar utmärkt på mej vilket jag tycker talar för att jag mest har muskelvärk och muskler är formbara och går att fostra så sjukgymnastiken tar jag på fullt allvar! Tränar på gym tre gånger i veckan och de andra dagarna tränar jag hemma, mest kondition. Söndagar är vilodag, om jag vill!
Det är bara när jag överansträngt mej som jag blir liggandes och sedan när jag fått ett jobb får jag väl planera om mitt liv. Kanske inte ha så välstädat här hemma längre...*ASGARV*

Nu sitter jag och filar på mitt CV som sedan ska skickas till tilltänkta blivande arbetsgivare, bara det!!! Att vara så att jag tror att jag kan börja jobba igen!
Visst gnager oron i bakhuvudet emellanåt om att ryggen inte ska klara det, att jag ska bli sämre igen.
Men om jag inte provar så vet jag inte och jag tar problemen när de kommer - om de gör det!

Något som jag inte fixar är att sitta vid datorn mer än korta stunder för då dör min rygg, så nu är det databegränsning här!
Ska fundera på om jag kan fixa bättre stol eller ändra något annat för jag tycker om att sitta här och lägga mej i en massa saker och diskussioner.
Men nu ett tag får det bli lite mindre dator helt enkelt. Innan så hade jag ju datorn brevid sängen och låg ner när jag skrev och då funkade det. Nu sitter jag vid datorn nästan som en vanlig människa och ryggen uppskattar inte det och det får jag lyssna på.

Men tänk vad mycket jag kan!!
Jag har:

• firat midsommar på sjön
• varit på fest - och dansat
• varit ute och rest
• plockat svamp i skogen
• missat tåg
• sprungit efter buss och tåg
• simmat bröstsim vilket de inte trodde att jag skulle kunna igen eftersom jag inte kunde det efter tre månader
• köra bilen till stan och hem igen - sex gånger på samma dag! (har man tonåringar så har man!)
• gå ut med syrrans och grannens hund på dagarna när de jobbar
• städar, tvättar, handlar, lagar mat, byta sängkläder själv

Kan göra listan hur lång som helst!
Bara det att kunna duscha själv, eller att inte behöva vänta på att någon ska komma så att man kan få komma till toan.
Fatta att jag inte blev dum i huvudet när man tänker på hur det var!!!
All kredit till Ryggkirugiska Kliniken i Strängnäs och min kirurg Mario Ruiz!!