Han har varit till stor hjälp och stort stöd under min tid innan och efter operationen, har skänkt mej trygghet och stöd men som sagt jag behöver honom inte längre...
Sönerna gillade honom aldrig heller utan var avogt inställda till honom.
- Men MÅSTE han vara här? gnällde de.
- Ja, jag klarar mej inte utan men jag looooovar att första dagen jag klarar mej själv åker han ut igen!
- Men när det kommer kompisar behöver han väl inte vara här?
- Hur skulle vi göra då menar ni?
- Han kan väl vara i källaren när vi har kompisar här.
- Men om jag behöver honom då, svara jag och tvekar för jag håller ju med egentligen.
- Han är ju så ful och så piiinsam, ungarna ber om att han inte ska få vara synlig för gäster och vänner pga sin fulhet och pinsamhet.
Men det blir som jag vill och behöver och ungarna undviker i det längsta att vara i samma rum och tiden går och jag blir starkare och starkare.
Och nu i söndags fick "Tronen" tack för hjälpen men hej då!
Idag har han lämnats åter till hjälpmedelscentralen.
Ingen saknar min toalettförhöjning men den har varit oumbärlig så länge den behövdes och var till nytta men som sagt: till mycket glädje var den inte, bara nytta!
Dessutom känns det som om jag sitter med knäna uppe vid öronen nu när jag gör vad jag gör!
När jag var som sämst trodde jag också att jag behövde en tron. Men ville inte ha. Vi lyckades lösa det med att vi köpte en tjockare ring, typ i trä. Då slapp jag tronen och ändå klarade mig. Det var det där att komma upp och ner som var problemet. Dessutom är de ringarna rätt snygga. I alla fall i jämförelse med en tron.....:-)
SvaraRaderaÅ, här skäms ungarna bara av att veta att mamma - går på toaletten =)))
SvaraRaderaNä, men visst är det så att hjälpmedel är ett toppenstöd då man är tvungen.
Men den som uppfann dem hade inget vidare designintresse:/
Skönt att du nu kan ta ytterligare ett steg i rätt riktning.
Jag ser att du har fått ordning på din header...Skam den som ger sig:)
Kram
Hurra! För ännu ett framsteg!
SvaraRaderaBlev så glad av att se dig på Ulvstrumpas foton från festen!
Gissa om det ändå är ett makalöst stort steg i riktning bort från det som var före den 10 mars!!!!
Och åka båt ska det visst också..Kanalen kanske?
Kram
Sååå skönt att kunna lämna tillbaka tronen!!
SvaraRaderaOm inte annat, så för att den ju säkert har påmint dig om vad som varit...
Heja dig som kan sitta på dass utan tron!
Sånt som vi andra tar för givet...
Du är så himla stark, Lippe.
Kram på dig!
Oavsett vad vi slänger ut för att gå vidare är det en seger varje gång.
SvaraRaderaDu har gjort din resa... och mycket är kvar... men du fixar det. Stor kram ♥
Härligt! Måste vara underbart för varje grej som kan "bockas av" på din resa framåt!
SvaraRaderaHeja Lippe! Friskt humör.
SvaraRaderaVad skönt. Jag har aldrig haft en tron. Men där jag bor får man köpa sina egna hjälpmedel och jag vill inte ha en sådan.
Vad skönt att du börjar bli bättre så du slipper. Snart är du ju frisk(are).
Själv håller jag på att oroa mig hjärnet för jag har ju bara till i december att bli frisk och nu är det ju tal om en ny operation. Jag har skickat in till Strägnäs nu.
Jag orkar inte med NUS längre känner jag.
De där "hjälpmedlena" underlättar stort även om de inte är vackra. Nu är den i alla fall borta!
SvaraRaderaKram!
Min förpassades till garaget rätt snabbt: den var värre än att vara utan. :)
SvaraRaderaSkönt att han gjort sitt!
SvaraRaderaHahaha, kunde du inte ha hållit dej medan dom hade kompisar på besök... ;)
SvaraRaderaSkitungar ;-D
SvaraRadera