En blogg om att leva med SRS, Segmentell RörelseSmärta. Om vägen tillbaka till livet efter en steloperation på Ryggkirurgiska Kliniken i Strängnäs den 10 mars 2011.

söndag 31 juli 2011

Lipphausens resa del I

Så hade man då lämnat hemmets trygga vrå och gett sig ut i världen!
Började med att alla tåg i södra Sverige var inställda, ha, tänkte jag, åker väl buss då!! Fick till slut tag på ett sätt att åka där jag bara behövde byta en gång!
Då funkade inte att betala från min dator med något kort så Fru Gårman ryckte in!! Sedan har min resa kantats av missade bussar, tåg och tappade bilnycklar men jag har tagit mej bit för bit och allt gick ju bra och jag har klarat det galant!!

Hos Fru Gårman finns två jyckar och en Husband som inte är stöpta i samma form som alla andra, härliga människor och djur med fötterna på jorden och jag tror att tom hundarna har galghumor och ser sig ironiskt om i världen!!
Jag blev varnad för att Vita Faran (den vita farliga hunden) hade för vana att slita åt sig en arm eller ett ben för att sedan gräva ner under en buske.
- Stå still, håll andan och se henne för guds skull inte i ögonen!! var rådet jag fick.
Den bruna hunden, Kalven skulle vara helt ofarlig.

När vi kommer fram till huset rusar hundarna ut, flera kilo vilddjur kastar sig emot mej, Vita Faran rusar fram, sätter tassarna mot mina knän och genom mitt huvud rusar tanken att jag inte fyllt i Vita Arkivet...
- Yipp, yipp, gnyl och gnäll!! Jag tittar ner och där mot mina knän ser jag inget annan än ren och skär, oförfalskad, äkta....KÄRLEK????
Ok, något i mej tilltalade odjuret och vi kom på god tass omedelbart.

Man undrar ju hur många tidigare gäster som passerat det matsmältningssystemet!!
Kalven, ni vet han som ligger och sover? På rygg och på vilket jäkla sätt som helst, vet ni vad han gör?? Han rusar!!!!! Runt och fram och tillbaka, det ädla djurets muskler spelar under den sidenblanka hårmanen och han är snabb och har en precision som är superslipad!
De får gånger han ligger still följer den vakna intelligenta blicken varje rörelse, inget som sker på den ön undgår han ständigt vakande öga! Jag såg honom aldrig sova!!

Vi satt på altanen tills mörket föll och sedan ramlade jag i ett hål som stod upp och bröt av foten det sista jag gjorde innan sängdags! Tur att de hade frysen full av reservfötter som kunde knytas fast! När jag målat den nya foten i samma nagellack var det ingen som såg skillnad!!



Det speciella med upprätstående hål är att de bara kommer fram i mörker och syns därför inte i dagsljus!!
På vedkubben utanför min stuga satt två yxor nerslagna, jag drog loss dem, slängde dom i sjön och låste min dörr.......
(Kasta yxan i sjön. – Ge upp.) gjorde jag ju inte!!!!

11 kommentarer:

  1. Mäh! Bryta foten, var väl ingen bra idé? Fast den ser väldigt snygg ut i gips, I must say.

    SvaraRadera
  2. Hahahaha... Du är sjuuuk i huvve! På riktigt, på ett mycket bra sätt. :D

    SvaraRadera
  3. Haha!
    Vad roligt du verkar ha haft. Fin hund och farligt hål!

    Kram på dig lippe. Tack för värmen på min blogg.

    SvaraRadera
  4. Haha, vilken härlig berättelse och där avslöja du allt bakgrunden till varför Kalven ligger däckad på alla bilderna, skratt.
    Kram

    SvaraRadera
  5. Ha ha ha, tur att det gick att simma med foten ;-)

    SvaraRadera
  6. Trots skador och tappade bilnycklar verkar du ändå haft det bra! :)

    SvaraRadera
  7. Men inte BRÖT du väl foten vännen?

    SvaraRadera
  8. En alldeles fullt normal tillställning alltså...;)

    SvaraRadera
  9. Ahaa, det är därför det bara finns bilder på kalven när han sover...han är för snabb för kameran annars. :)

    SvaraRadera
  10. Kastade ni den avbrutna foten till den vita hunden?

    SvaraRadera
  11. Behändigt med reservfötter! Skruvade eller limmas dem fast? Jag bara undrar eftersom jag lovat att gå grusbarfota snart och kan då tänka mig ett par reservare :D

    SvaraRadera