En blogg om att leva med SRS, Segmentell RörelseSmärta. Om vägen tillbaka till livet efter en steloperation på Ryggkirurgiska Kliniken i Strängnäs den 10 mars 2011.

lördag 23 juli 2011

Grabbarna och jag

Vi pratar om hur ungdomarna på Utöya kan ha kännt sig, hur de tänkte, hur de själva skulle tänka och agera i en sådan situation (gud hjälpe)
Om för och nackdelar på att springa åt det ena eller andra hållet. Om möjligheten att övermanna en med eldvapen, om alla går till attack. Om man kan klara sig ur en sådan situation. Om det kan hända på lägret som de ska på om en månad.
Jag har tre grabbar här i övre tonåren och samtalet tar snabba svängar. Norge är med i Nato, varför är inte vi det? Vilka är med? Googla och ta reda på. Måste man publicera nidbilder? Ska man inte FÅ publicera dom?
Får man hämnas? Kan det vara befogat att döda?
- Jag skulle döda för att rädda er! säger jag utan att tveka, sista utvägen förvisso men om det var det det kom till i slutändan så, ja, jag skulle döda för att skydda!! För att hämnas?? Tror inte det! Hoppas inte det!
Vi tänder ett ljus och tänker på det hemska...
Vi älskar och uppskattar varandra lite extra ikväll och är tacksamma att vi är samlade ♥

9 kommentarer:

  1. All kärlek till er ikväll!
    Kram.

    SvaraRadera
  2. Har just haft ett långt telefonsamtal med en son som har många funderingar. Han vill lämna blod fast han är rädd för sprutor. Han vill gå med i Civilförsvaret för att hjälpa till trots att han inte fått göra värnplikt.

    Som mamma blir jag varm i hjärtat över hans vilja att ställa upp.

    Det är många tankar som far igenom huvudet ikväll.

    SvaraRadera
  3. Man känner, lider och oroar sig väldigt nu. Det som inte hände börjar hända lite för ofta och för nära för att man ska vara säker.

    SvaraRadera
  4. Jag bara gråter......87 personer...

    SvaraRadera
  5. Ofattbart! kramar till dig!

    SvaraRadera
  6. Det går bara inte att fatta. Det lilla vi kan göra är att skänka tankar och kärlek, tända ljus och andra viktiga symbolhandlingar ♥

    SvaraRadera
  7. Det känns bara så onödigt, så många unga liv... Det kändes väldigt skönt när jag fick kontakt med dottern som bor och arbetar i Oslo!

    SvaraRadera
  8. Ja, det är så hemskt....

    SvaraRadera
  9. Bra att samtala om det <3
    Kram

    SvaraRadera