En blogg om att leva med SRS, Segmentell RörelseSmärta. Om vägen tillbaka till livet efter en steloperation på Ryggkirurgiska Kliniken i Strängnäs den 10 mars 2011.

fredag 20 maj 2011

Piss, pest , senapsgas och första kyssen

Pissdag!! Sur, ledsen och lite orolig för mej själv. Blir bara sämre och sämre och det känns som om vad jag än sen gör så blir det inte bättre utan tvärtom!

Efter ett samtal med Kliniken idag har jag fått två (!) veckors träningsförbud och återgång till piller. Jag har ondare än vad jag haft på veckor och jag känner att modet tryter, tänk om det inte blir bättre än så här!? Svälj! I går var det nio veckor efter op och på kliniken säger de att jag antagligen överansträngt mej så då får man lugna ner sig för jag vet att varje gång man överanstränger sig så fördröjer man läkandet.

Men jag har ju bråttom, jag är utförsäkrad och har inte råd att låta det ta en enda dag för länge, om jag skyndar tar det längre tid? Moment 22?

Jag slösurfar och går ut och in på bloggar och känner mej inte så motiverad att göra något konstruktivt. Chattar med lite andra ryggisar och det är skönt att de finns, någon som vet hur det urholkar med smärta och rädsla. Tack för att ni finns

Surfar så in hos skön och hittar den här videon! Tack din sköning!! Precis vad jag behövde!!!

5 kommentarer:

  1. Tålamod är en dygd - har jag hört!
    Sköt om dig, i vilket fall som helst!

    SvaraRadera
  2. Ja visst är videon härligt :) hehe.
    Sköt om dig Lippe så hörs vi.
    kram

    SvaraRadera
  3. Var rädd om dig och "vila dig i form" så hoppas vi på bättring!
    Kram

    SvaraRadera
  4. Förstår att du blir orolig, men jag kan (nästan) lova att det blir bättre. Ta det lugnt bara, och vila som de säger. Jag överansträngde mig också och fick bakslag, men efter några dagar vände det.

    SvaraRadera
  5. Det är ju det där med att man blir ängslig att man aldrig ska bli bättre...
    Du får nog trots allt inte ha så brått med träningen. (Lätt att vara klok, va)

    SvaraRadera