I dag bestämde jag mig för att ta bilen och åka till staden för att handla - ensam - för första gången!! Skulle bara ha citronpeppar och lite grädde, det fixar jag, det väger ju ingenting.
På ICA ligger urfräsch vitkål, krispig och mjäll. Ett litet, litet huvud väger inte så mycket. Sneglar på purjolöken till höger och tänker att de är ju nästintill viktlösa! Två i korgen.
Extrapris på nötfärs, 39.90 kg! Jag ser en soppa ta form i skallen, en med kål, färs och purjolök. 1,7 kg väger köttfärsen och den åker ner i korgen. Jag fick ju godaste tårtreceptet av Anna häromdagen, om jag köper små paket med mjöl och socker så blir det inte så tungt! Javisst ja ägg med....
Och så går jag och hämtar citronpeppar och grädde, det var ju det jag skulle ha :)
Det är en sådan där korg med hjul på och jag känner att den är bra tung att släpa efter sig, det drar oskönt i ryggen men det går. Kommer fram till kassan och ställer mej nöjd i kön, jag fixade det!!
Då slår det mej, jag kommer aldrig att få upp korgen så att jag kan plocka ur varorna!
Jag harklar lite väluppfostrat och sträcker mej fram mot kvinnan framför mej och säger med min trevligaste röst:
- Ursäkta?
- Ja?
- Skulle du kunna hjälpa mej att lyfta upp min korg?
Hon tittar på mej nerifrån och upp och ser frågande ut. Jag förklarar att jag plockat på mej mycket mera än jag som nyop får lyfta. Genast spricker hon upp i ett leende och hjälper mej gärna och småpratar lite och jag är så nöjd! Jag fixade det hindret också!
Jag tar tre kassar för att få skapligt lätta kassar att bära. Jag stuvar och stuvar om och gör det igen men de blir iaf så tunga så att jag måste gå tre gånger, suck! Jag låter blicken svepa över min närhet och den faller på en sysslolös ICA-kvinna en bit ifrån. Jag ropar på henne och samma visa igen:
- Kan du hjälpa mej .........
Naturligtvis bär hon ut alla kassarna åt mej till bilen!! Jag är noga med att tacka, man vill ju kanske ha hjälp någon mera gång!
Vidare till Preem för att hämta ut ett paket som jag fått sms om. Väl där tar jag fram mobilen och ska visa upp sms:et i kassan. Jag ser inte vad det står och inga glasögon är med!!!
Jag suckar och kollar på den uttråkade tonårstjejen bakom disken som tuggar tuggummi så piercingen guppar.
- Hjälp mej, jag ser inte ett skit!
Hon flinar och säger: Naturligtvis!
Jag får mitt paket och då har jag gjort ett ärende till! Fortfarande med hjälp men iaf!
På vägen hem får jag ett meddelande från Alfa-sonen. Laglydig och halvblind som jag är kör jag in till kanten innan jag öppnar och läser.
Han har skrivit på sina anställningspapper och fått veta sin lön: 21.860:-/månaden som ingångslön!! Min älskade duktiga unge har vuxit upp och skaffat sig ett jobb i dessa tider!! Stolt och glad skickar jag ett svar: FLYTTA HEM TILL MAMMA!!!!
Nu ligger jag här med magen full av godaste soppan och känner att människan är god och det finns hopp om livet! ♥
Härligt!!! Man kanske ska be om hjälp oftare =D
SvaraRaderaSjälv "då jag är god" brukar jag lämna över parkeringsbiljetter till folk, ja om det är lång tid kvar.
Ibland blir jag överraskad av att en del personer blir så förvånade.
Fram för mer goda gärningar och ofta räcker det med ett extra leende.
Tänk vilka fina möten ni fick idag. Jag tror att ni alla fick med er lite godhet idag.
Kram
Man kan inte få mer än ett nej till svar!
SvaraRaderaVad skönt när dagen har "flyt". Jag är väldigt glad för din (och sonens) skull!!
Kram Elle
Vad duktig du är som ber om hjälp! Ibland tar stoltheten över och det kan vara idiotiskt... speciellt i ditt fall!
SvaraRaderaÅh Hejja Lippe ! Allt går ju bara om man vill.
SvaraRaderaSå där har jag också gjort. Det är bra att få hjälp. Oftast får man ju det bara man ber om hjälp.
...och vissa människor ÄR envisa och ska ta för sej mer än dom klarar. ;)
SvaraRaderaMen det var bra att du bad om hjälp, är nog inte alla som klarar det. Fast det faktiskt glädjer den som får hjälpa med. :)
En dag med flyt alltså!!
SvaraRaderaVad bra! Och smart av dig att be om hjälp. Jag handlar alltid för mycket, men frågar aldrig om hjälp. Och så får jag ont också, så dumt.
SvaraRaderaDe flesta vågar inte fråga men tänk vad mycket man kan gå miste om om man inte gör det. För dig blev det ju jättebra
SvaraRaderaHärligt Lippe! Visst är det underbart! Vi kan : ) vists, med viss hjälp.. men ändå : ) Å grattis till sonen, med den lönen kan han ju klara att ge sin mamma lite guldkant på tillvaron oxå ; )
SvaraRaderaKram
Härligt!!!
SvaraRaderaVad bra att du ber om hjälp. Dom allra flesta av oss är nog rätt så hjälpsamma skulle jag tro.
SvaraRaderaTittade in hos dig, och här var det trevligt!
Jag kommer tillbaka.
Nu var du duktig som bad om hjälp.
SvaraRaderaSjälv försöker jag alltid vara en sådan där jobbig syster duktig som ska rådda allt själv.
Minns dock med tacksamhet den IKEA-anställda kvinna som hjälpte mig i restaurangen, när jag hade masat mig iväg med fyra barn som var; 2 månader, knappt 2 år, 3,5 och 6 år gamla.
utan hennes hjälp att hitta ett bord, få dit maten och hämta dricka till alla små - hade jag nog suttit kvar än!
Fast hon erbjöd sig själv när jag kom vinglandes med bärsele på magen och tre yra höns i släptåg...
Visst är det härligt att veta att vänligheten faktiskt finns omkring oss! :)
SvaraRaderaJapp! Härligt att veta att människan för det mesta är god och att man inte dör om man ber om hjälp! Jag hade så ont så jag hade inte klarat att gå tre gånger för att få ut det så valet var inte så svårt!
SvaraRadera