Jag darrar

Jag darrar och vibrerar av iver att få komma ut och härja. Jag vill säga mitt hjärtas mening, kämpa för min sak och hjälpa de som är svagare än jag att föra fram budskapet.

Jag har haft en önskan under det sista året när jag kämpat mot smärta och utförsäkringsregler samt prestigetänkande läkare i ett stelbent landsting!
Jag har sett framför mej hur jag gått ut i media och talat om hur fel allt är, hur jag på mittuppslaget i kvällstidningen gett fingret åt de som sa att det satt i huvudet på mej.
Hur jag efter operationen blivit i stort sett återställd och orkar allt vad jag vill.
Jag har sett framför mej hur jag deltar i tv-debatter och seminarier, håller tal och föredrag.

Hur jag får allt det som jag legat här och ruvat på sagt.

Hur jag går med i demonstrationer och jag njuter av varje ögonblick när jag är med och förändrar.

Nu skulle det kunna ha hänt!! Men det kom för tidigt!! Men jag vill, jag vill , jag viiiiill ju!

Kvällstidningen som intervjuade mej tre gånger i söndags och bad mej om bilder och citat har inte hört av sej mera.
Är det för att jag ställde för stora krav??
Ja, hellre inget repotage än ett dåligt! Men jag ville ju puffa för Påskuppropet!!
I morgon tar jag kontakt med dom för om det inte blir något tar vi det någon annanstan för det öppna brevet till Ulf Kristersson är större chans att få svar på om det publiceras.

Jag fick ett mail att SVT:s Debatt söker en utförsäkrad som kan vara med i programmet!! Det hade ju varit skitkul!! Har ni sett vad arga folk blir i det programmet?? Tänk er mej och Uffe i en duell där ;)
Men det skulle vara redan den 7:nde och jag tror det är för tidigt för mej att resa iväg.

Jag har fått förfrågan om jag vill tala på Påskuppropet i Linköping, hmmmmm, det kanske jag skulle kunna? Eller? Tänk om jag lovar och så har kroppen inte blivit så bra att jag kan! Då har jag lovat och svikit!! Sådan vill jag inte vara!!

Påskuppropet behövde historier från verkligheten så det har jag iaf skickat in en.

Sedan fick jag en förfrågan om jag kunde fixa med att sätta upp affischer i min hemstad och det kunde jag!!
Eller jag, mina stackar barn ska utrustas med tejp, häftstift och häftapparat och direktiv :) men de ville det och tyckte att det skulle bli kul och kom med egna förslag på var de kunde sätta upp dom.

Men förstår ni hur det känns? Det händer ju nu, allt det jag planerat, drömt om och önskat!! Det händer och jag kan inte delta fullt ut!!
Jag är naturligtvis glad att det äntligen drar igång men jag vill ju vara med!!!

KLICKA!!