Tar mej knappt till toa, hata!!!!!
Sonen gör frukost, älska!!
Tar två Citodon och två Paraflex. glider sedan under tre timmar in och ur vakenheten, sover så jag dreglar. Blev nog lite för mycket! Nu börjar pillren gå ur och jag ska prova att gå upp igen och då gäller det att inte tänka för mycket. Det där med att folk säger att man inte ska känna efter så mycket gäller inte i det här skedet. Man behöver garanterat inte känna efter för att det här ska kännas!
Jag var nog lite för mycket på benen i går och det var egentligen inte mycket så gränserna är nog hårfina.
Jag längtar efter att kunna gå utan stöd, utan mina stavar. Det får bli mitt nästa delmål!
Nu har jag varit uppe och tvättat av mej, tagit en sväng till köket och tagit på mej kläder och det är inte riktigt lika illa som i morse men jag har helt klart åkt på en snyting och kasat bak en eller två steg igen.
Nu gäller det att inte deppa utan att analysera läget och fundera på hur jag ska göra nu. Minska ökningen på smärtstillande men ändå ha en ökning och inte öka träningen men försöka behålla rörligheten även om det smärtar. Har lust att sucka lite men det här var väl väntat..
Om jag bara kunde få kunna gå utan stöd!
Kan inte ana hur det måste kännas för dig men det låter förståndigt av dig att analysera hur du ska gå vidare.
SvaraRaderaDet är ju den där jäklans balansen som alltid är ett dilemma. Ofta vill man ju skynda på :/
Tur att du har en going till son som underlättar lite för dig.
Kram
Lugn och fin, det kommer.
SvaraRaderaOtålighet är inte alltid av godo även om jag känner igen mig.
De små bakslagen är ändå i sig en framgång, vila lite idag och ta nya tag igen.
Kram!
Kära vän, hoppas det lättar. Kan inte föreställa mig vilket helvete du har... Det är bra att du orkar spola tillbaka bandet och tänka vad som kan göras annorlunda.
SvaraRaderaSå go din son är som tar så väl hand om dig. Puss i pannan på honom!
Tack för din fina kommentar om min "nya" sida. Nu är det ju på väg att bli ljust så då får det skina in på bloggen oxå. Ha en så bra söndag du kan - kramar från södern
Aj............!
SvaraRaderaKrya på dig Kram ifrån oumberlige Peter!
Sucka på du bara, det får man lov. Det kommer en dag då du kan se tillbaka på vad du gått igenom och då tror jag det var värt suckarna, glädjeropen kommer det är jag säker på!!
SvaraRaderaVarmaste kramen till dig Lippe/caja
Men du, det har ju bara gått en vecka! Då får man nog lite bakslag då och då, men det är tråkigt att det blir så!
SvaraRaderaFint med sonen som pysslar om :)
Kramar i massor!
Tack alla godingar!! Betasonen hälsar och tackar för beröm :)
SvaraRadera(hur normalt är det med en 17-åring som går upp 07.00 en söndag? Utan väckning!)
Tror nog att du kan tillåta dig att sucka lite ibland - det är helt ok!! Sen är det troligen en konst i sig att inte ha så bråttom, det har ju faktiskt inte gått speciellt lång tid än, du kommer säkert att slänga stavarna så småningom!! Att "skynda långsamt" i det här fallet kanske inte är helt fel !?
SvaraRaderaDu får vara stolt mamma nu och låt sonen hjälpa, för som du skriver inte så vanligt att de går upp frivilligt så tidigt en söndag. Verkar vara en go kille du har.
SvaraRaderaInte för att jag vill vara moraltant nu, men du kommer nog att åka upp o ner ett tag framöver. Men man måste ju prova för att veta vad man klarar. Delmål är bra att ha och mitt mål uppfylldes igår, i mina egna skor efter över 8 veckor tid. Du kommer dit du också, men låt det ta tid även om det är skitjobbigt. Veckorna går trots allt ganska fort, i alla fall om man tittar tillbaka.
Hoppas din dag håller sig till mindre smärta och att du kan vara lite lätt rörlig idag.
Stora kramen
Åh, vad jag lider med dig. Det gör ont bara av att läsa det. Försök ta det lugnt, tids nog går det över.
SvaraRaderaLippe: du är så nyopererad man kan vara och jag tycker du är otrolig så: ta det lugnt, det kommer!
SvaraRaderaKRAM
Alltså, skynda långsamt! Inte ens en uppskuren tumme med bara köttsår är särskilt läkt på så här kort tid. Ställ krav, men väldigt låga krav! Snart står du där utan sina käppar och fattar knappt hur det gick till. Kram!
SvaraRaderaPrecis så var det för mig också, det är helt normalt att det går upp och ner. Så oroa dig inte, ät smärtstillande när du behöver, ta det med ro och försök se det i ett längre perspektiv. Man kan inte jämföra idag med igår, utan får se längre tillbaka i tiden för att se förbättringen, och du är helt nyopererad, så det är för tidigt för dig. Kram!
SvaraRadera