En blogg om att leva med SRS, Segmentell RörelseSmärta. Om vägen tillbaka till livet efter en steloperation på Ryggkirurgiska Kliniken i Strängnäs den 10 mars 2011.

onsdag 2 februari 2011

Fårskalle-språk och en ny i flocken!

Super-Snälla-Silver-Syster och jag satt på trappan och solade och tog en kopp kaffe på hennes lunch. Hon åker hem varje dag för att fora två hästar och rasta två hundar och hinner ibland med ett stopp här om jag har kaffet färdigt.

Vi sitter och njuter av solen och värmen när det plötsligt hörs ett ljud.
- Flöpp?? säger jag frågande och tittar mot takkanten och syrran gör samma, vi antar att det var snö som kanade av taket.

Ljudet hörs igen och det rasar ingen snö men däremot rör sig det gamla hammocktaket i vinden.
- Aha, säger jag, det var inget "flöpp" det var ett "flärp". Vi nickar i samtycke och tar en klunk kaffe till.
Inga förklaringar behövs, alla vet väl skillnaden på ett flöpp och ett flärp?

Beta-sonen brukar skratta åt oss för att vi ofta säger samma saker samtidigt och avslutar varndras meningar.
- Ni är som ett par får, påpekade han en dag.
Syrran och jag tittade på varandra och vänder våra frågande blickar mot sonen samtidigt som vi unisont bräkte:
- Fåååår????



- Ja, ni vet de där fåren som står i hagen brevid varandra och betar. Plötsligt kommer bonden i traktorn och far förbi. Båda fåren slutar tugga och följer traktorn med blicken. När traktorn försvunnit ur synhåll vänder sig det ena fåret till det andra och säger:
- Bäääääää!
- Näe, säger det andra då, det var precis det jag skulle säga!!!!!

Så nu när vi råkar säga samma sak, så där otippat, helt ur sammanhanget ,så skrattar vi och säger gemensamt:
- Bäääääääää!!!!


En som jag vill hälsa välkommen till mej är Imse med bloggen: http://zvammel.blogspot.com/
Hoppas du ska trivas här med mej!
Är hos dej ibland och läser dina dikter, gillar :)

15 kommentarer:

  1. Hahaha, igenkänningsfaktor=hög.
    Systra-Mi här och moi brukar låta lika fårskalligt ;))
    Ha en fin dag.
    Kram Milla

    SvaraRadera
  2. Låter härligt med en syster! Tänker på dig och kramar tillbaka!

    SvaraRadera
  3. Ni känner varandra väl :)

    SvaraRadera
  4. Härligt!! Låter nästan som taget ur en Astrid Lindgren-bok...:)

    SvaraRadera
  5. "En syster är en person som sträcker sig efter din hand och rör ditt hjärta."
    //Marion C Garretty

    Kram vännen/c

    SvaraRadera
  6. Låter som maken och jag. Vi gör så konstiga associationer, ord m.m. Ofta blir man lite vrång när den andra öppnar munnen samtidigt som en själv och ut kommer ... samma sak! "Är det det där som kallas kärlek ...la.la.la?"
    Kram

    SvaraRadera
  7. Men det är väl så syrror ska vara! Härligt att ni känner varandra utan och innan. :)

    SvaraRadera
  8. Håller helt med 4U2 här.
    Vi inte bara pratar åt varandra, vi kan vara tysta en lång stund och sedan börja samtidigt på ett helt nytt samtalsämne - samma!
    Måste vara åren vi kamperat ihop som gör det!?

    SvaraRadera
  9. Tack för trösten..och du Om du visste vad du gör för mig så säg inte att du inte kan hjälpa.

    Alla dessa goa människor som man inte känner...men ändå känner...ger så himla mycket.

    Tänk vad dagarna är olika va...du sätter allt det rätta inne på pränt hos mig...du och alla andra.

    Love, love, love/caja

    SvaraRadera
  10. Vad underbart att ha en själsfrände på det där viset :-) Kvällskram vännen

    SvaraRadera
  11. Haha, vad härligt med en sån syster!

    Kan du lite tyska?

    Kommer bonden förbi fåren, säger ett av dem:
    "Määääääääääh"
    Svarar bonden:
    "Mäh selber"
    (Klipp gräset själv)

    Ha en skön kväll!
    Kram Elle

    SvaraRadera
  12. Hej Lippe.
    tänkte bara göra ett lite avtryck efter jag tittat på din blogg.
    ha en super trevlig dag.

    SvaraRadera
  13. Så ska det vara, det låter fantastiskt med den självklara närheten.

    Apropå får så minns jag en episod då jag och min eländiga kvinna Monique var på besök i hennes hemland Nederländerna, och vid ett tillfälle bestämde vi oss för att ta en promenad i vintervädret.

    Efter en stunds gående lämnade vi stadsbebyggelsen bakom oss och vandrade ut i de vidsträckta frisiska ängsmarkerna. Den under natten nyfallna snön hade klätt landskapet i gnistrande vit vinterskrud. Mycket poetiskt, om det inte varit för den allerstädes närvarande koskitsdoften.

    Efter ytterligare en stund nådde vi en äng som innehöll ett 30-tal får. Jag slötittade lite på dem, då jag plötsligt fick syn på en märklig sak. På ett av fåren kunde jag se klarblå färg på bakdelen. Min första tanke var att förbanna dessa illvilliga klottrare, som inte ens kunde låta ett fårarsle vara ifred från deras kludder.
    Full av harm pekade jag med en av ilska darrande hand ut mot fåret, och Monique skrattade till.

    -Japp, där har vi ett glatt får! sa hon.
    -Va?? sa jag.
    -Ja, hon har haft lite rajtantajtan.
    -Va??
    -Är du trög? Hon har blivit påsatt!
    -Öhhh…va??

    Monique förklarade tålmodigt att bönderna vill ha koll på vilka baggar som betäckt vilka tackor, och ett vanligt sätt för det är att spraymåla baggens bröst och buk, vilket senare färgar av sig på den tacka som han lyckas få ihop lite kuttrasju med.

    Jag kände mig mycket dum, och sade inte så mycket på en stund, jag nöjde mig med att leta färger på tackorna.
    Jag fick syn på en tacka med inte mindre än 3 färger på. Monique fick också syn på den och utbrast:
    -Titta! En slampa!

    Denna lilla episod hade inte mycket med ditt inlägg att göra, jag ber om ursäkt :)

    SvaraRadera
  14. Jag måste erkänna att jag är lite avundsjuk på alla som har syskon men jag tar igen det och adopterar mina vänner som syskon, det betyder att jag har många syskon,Määää!


    Två "fårskallar" jag har mött på min stig i livet.

    Bääääärrtttiiillll!

    Määääääääääärrrrrtttttthhhhaaaa!



    På riktigt, de var ett kärlekspar.


    Kärlek.........

    SvaraRadera