En blogg om att leva med SRS, Segmentell RörelseSmärta. Om vägen tillbaka till livet efter en steloperation på Ryggkirurgiska Kliniken i Strängnäs den 10 mars 2011.

lördag 5 februari 2011

Avgiftning



Sedan, när jag blir bra, då ska jag ta en riktig detox!!!

Jag är tacksam för att det finns tabletter som hjälper lite och underlättar men fy för den lede vad jag är trött på dom!
Alla dessa bivekningar som gör att man känner sig både förgiftad och självlysande.
Ibland blir det bara för mycket och jag bestämmer mej för att nu måste kroppen få vila, när man blir sjuk av biverkningarna och symptomen visar på att nu börjar kroppen ta stryk på allvar!!
Har varit utan i ett och halvt dygn nu och nu kan jag utan att överdriva säga att nu går det tungt!
Nu dyker det upp nya problem, förutom ryggsmärtorna. Abstinens och annat konstigt som man inte känner igen??

Sedan, när jag blir bra......

10 kommentarer:

  1. Kramar om!
    Hoppas att det blir en bra "detox" trots allt.
    Så länge allt funkar som det ska, är det svårt att sätta sig in i ur överjävligt det måste kännas när kroppen strejkar, slår bakut och psyket inte vill mer!
    Sänder varma tankar i alla fall!

    SvaraRadera
  2. Denna detoxresa gjorde jag när jag kommit hem från min månadslånga rehabvistelse...jag gjorde det utan läkaren visste det...trappade ner i lagom takt...faktiskt inte mkt abstinens, som jag hade väntat efter allt det knarket ;-( Problemet var ju att där som jag känt att jag hade bara "lagomont" i ryggen då...DÄR small det till, då visste jag ju med ens var jag hade nya skitjävlasmärtor...även här... Sakm den som ger sig...jag är utan (oftast) morfin, tar när det inte går mer....(envis som synden och har hellre jävligt) dumt men sådan är jag. jag fick dock börja med lyrica igen för jag stod inte ut...jag höll på att bli heltokig...nu har jag ont, ont och ont....men dock gör de nytta för jag försöker ju ibland att skita i dem...och de blockerar lite nerver som signalerar smärta...Man ska vara glad för det lilla sägs det...

    Livet ser dock helt annorlunda ut nu än för två år sedan då jag skadade mig på jobbet och jag har lång väg kvar till acceptansen om att detta ÄR mitt nya liv och att jag kan se en mening och framtid i detta....är en bit på vägen och det tack vare bloggen faktiskt, utan alla er hade jag inte kommit så här långt...men jag har en bra bit kvar...men jag SKA klara det! jag ska!

    *peppkramar* i massor älskade vän <3/caja

    SvaraRadera
  3. Hej Lippe! Meningen var att jag skulle skoja precis hos dig som hos Caja...om du av misstag fick med dig mina bilnycklar ifredags?
    Men så skriver du om biverkningar och jag får rysningar!
    Jag och min Fru skulle egentligen heta Herr och Fru Biverkning.......Lilla Frun fick hjärtstillestånd av sina tabletter...ett preparat som gör att skelletet inte läcker benmärg och orsakar blodproppar! Man slipper blodproppar helt klart, men.......
    Hade själv neurroborrelia för 4 år sedan, var sjukskriven i 2 år, jag var tvungen att "knappra lite olika medikamenter" helt klart, den värsta biverkningen ifrån ett antidepressivt medel, fast jag fick det emot kraftiga myrkrypningar!
    Jag är en ganska "speedad" person innan, men dessa cymbalta, gjorde mig så överaktiv så hälften kunde vara nog!
    Fast Lilla frun var nöjd, vi har aldrig haft så nyvaxad bil varje vecka, rena fönster, torkade och dammsugna golv mm
    Avgiftade mig själv, tog exakt 6 månader att bli normal...ångest, panik och sorg...sedan helt plötsligt så "sken solen"..."den" kom plötsligt när jag var i duschen, som en blixt ifrån en klar himmel så blev jag "botad"...det sista giftet i kroppen duschades säkerligen ut....hade jag varit religös så hade det varit Gud som uppfyllde min kropp...(ler)
    Kanske var det också?
    Hoppas det går bra i framtiden....jag ska följa och stötta dig om det känns för djävligt...du är alltid välkommen in på min blogg för en "kopp" kaffe, skulle det vara något helt djävla omöjligt inlägg just då, man kanske inte alltid är uplagd för min drivna humor så får du maila
    jernsaxen@live.se
    Ha det bäst!
    kram ifrån Peter!
    PS: Var det du föresten som fick med mina bilnycklar?

    SvaraRadera
  4. Jag inser efter mitt egna inlägg idag att jag känner en viss lättnad över att inte ha värk. Lider med er som dag ut och dag in kämpar för en smärtfri vardag...Citerar Caja då hon beskriver just den känlan som jag tror att vi är många som delar.
    "jag har lång väg kvar till acceptansen om att detta ÄR mitt nya liv och att jag kan se en mening och framtid i detta....är en bit på vägen och det tack vare bloggen faktiskt"
    Caja, hoppas det är ok att jag citerar dina ord, de träffade mig rakt i själen.

    Lippe, alla kämpar vi i vår vardag för att nå våra individuella mål...jag följer dig gärna på vägen.
    Massor av kramar då dagar som denna verkligen lämnar utrymme för en massa kramar.
    Milla

    SvaraRadera
  5. Är det detox på tabletter eller mat och sånt? Oavsett så förstår jag att det är jobbigt, bara sluta tvärt sådär är verkligen att chocka kroppen!

    SvaraRadera
  6. Oj oj vännen, kanske jag kan försöka fixa en kontaktannons åt dig för att muntra upp dig? Jag kör dom bara nån beställer ;-) KRAM!

    SvaraRadera
  7. jag vet vad du går igenom och vet att det finns ett ljus i tunneln. När jag slutade med morfinplåsterna för 2 år sedan fick jag nästan hjärtinfakt och dödsångesten var urdjävlig. Denna gången är jag helt fri från psykofarmakan (som de lurar i en för smärta) sedan ca 4 månader och det är så skönt. Min hjärna är min och inte farmakans men det har inte varit lätt. Jag tog ett beslut att inte lida av biverkningarna utan bara av allt det andra. Jag kan likna det med att sluta röka för det har jag oxå gjort. det är tufft, skit svårt, förjävlig mm MEN DET GÅR!!! Gråt, skrik, ångest, hjärtklappning, the whole kit! Ge inte upp fast du inte kan stiga upp vissa dagar, ge kroppen extra mycket tid den morgonen så brukar det gå - jag lägger mig på spikmattan och till sist kan jag andas igen... Håller alla tummarna för dig. Stora kramar i Cyber från mig till dig

    SvaraRadera
  8. Usch! Jag äter viss medicin själv och ibland känns det inte så bra. Särskilt i och med att jag egentligen är motståndare till att knapra piller, men vissa MÅSTE man ju ta. Tyvärr.

    SvaraRadera
  9. Så läskigt bra bild!
    Lycka till, klart du klarar det :-)

    SvaraRadera
  10. Bäst du tar det lite i taget, kroppen är van vid en mängd så att sluta helt med allt på en gång skulle jag inte rekommendera!

    SvaraRadera