Happy days :)

Efter korp-historien har jag förstått att ni vill ha lyckliga utdragna slut. Inte abrupta slut med sorg.
Naturligtvis har jag historier där det slutat bra. Här kommer den om Ingrid.

Ingrid var en domherrehona och hon hittades vid vägkanten med skadad vinge under en hundpromenad. Det var sen höst och nästan alla blad på träden hade fallit av efter de första riktiga frostnätterna. Där satt hon i gruset med vingen lågt hållen, frusen och inte alls så pigg, utan kall och antagligen inte med en chans att klara sig själv.


Det är alltid den frågeställningen jag gör när jag träffar skadade djur. Kan djuret fixa det här själv? Kan jag hjälpa det till ett vilt liv igen? Är avlivning det mest humana?
Bäst är naturligtvis om man inte behöver hjälpa till på varken det ena eller andra sättet.


Jag var kanske tretton år då och mor ledde hunden och jag tog upp den frusna fågeln och bar den försiktigt i mina händer på vägen hem.
Vi hade antagligen den största hamsterbur som tillverkats hemma, min hamster hade dött strax innan så den var ledig. (nej, det var inte en olycklig historia, hamstern hade levt sitt hela liv fullt ut och lycklig!)


Vi skötte om henne med mat och vatten och vartefter hon blev bättre och vingen läkte fick hon börja flygträna i vårt storarum som var 8x4 meter. Det gick sakta men hon blev bättre och bättre. Hon började till och med sjunga när våren kom närmare. Ja, vi behöll henne över hela vintern.
När vi började planera för utsläpp så började vi med att ställa ut buren på gräsmattan och det tog inte lång stund innan en hane kom och satte sig i busken brevid. Till sist satt den på buren. Var det hennes gamla hane?? Vi vill tro det, så då tror vi det :)
Varje gång vi ställde ut buren kom hanen och satte sig på buren, det kändes som om han höll sig i närheten och väntade för vi hann för det mesta inte in innan han satt där.


Dagen för utsläpp väntade vi tills hanen var där och sedan fick hon flyga! Hanen och hon flög upp i äppelträdet, satt en stund och sedan flög de iväg.
Hon kom aldrig och satte sig på vår axel eller sjöng för oss eller något sådant men visst undrade man ibland om det var henne man såg när man såg en domherrehona!

Och så levde de lyckliga i alla sina dagar!!

Ibland går det så bra att man blir förvånad!!

Och jag har fått tre nya följare!!

Välkommna och hoppas ni ska trivas säger jag till:

Sandra med bloggen http://testa-mera.blogspot.com/

och till

Cecilia och Wilena!!

Tyvärr hittar jag inga länkar till era bloggar! Om ni vill att jag ska länka till er (och själv vill jag ju gärna hälsa på hos er) så skicka mej en länk!