En blogg om att leva med SRS, Segmentell RörelseSmärta. Om vägen tillbaka till livet efter en steloperation på Ryggkirurgiska Kliniken i Strängnäs den 10 mars 2011.

tisdag 28 september 2010

Nya tider??

Bilden lånad från: http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1749&blogg=36321
I går ringde min handläggare på FK för att prata med mej om att min sjukersättning tar slut den sista oktober och att jag följaktligen börjar min introduktion på AF första november.
Då, igår, var ju situationen sådan att jag skulle opereras den tjugoåttonde oktober och alltså inte ens vara utskriven den första november. Vi pratade lite fram o tillbaka men jag vet ju att det inte är han som bestämmer så egentligen är det ingen ide att brusa upp.

Jag blir ju AF:s ansvar, det är ju med dom jag ska prata egentligen. Fortsatt ersättning från FK ges nu bara till personer med gravt störd verklighetsuppfattning, påpekade han inte mindre än fyra gånger.
Kanske någon politiker eller försäkringsläkare som går omkring odiagnostiserade????

Han påpekade oxå att det kunde varit värre: jag kunde bott i ett land utan något som helst socialt skyddsnät!
Det kunde ju oxå ha varit bättre, jag kunde ha bott i ett land där jag blivit opererad för flera år sedan!!! Jag tänker inte vara glad och tacksam längre!

I kontakt med FK stör jag mej alltid på att fokus läggs på samhällets stora kostnader för halta och lytta, jag kan väl förstå att det lätt kan bli så. Men ge mej inte attityden att vi alla är lata och ovilliga till arbete, att vi inte kämpar för att ta oss ur bidragsberoendet!!
Läste att en ensamstående med barn räknas som fattig om de har under 13.000:-/mån,
jag har två barn och ligger ca 4.000:- under!!!!
Skulle inte jag vilja ta mej ur det här och börja få in pengar????
(nu skulle jag kunna skriva diverse skällsord men du får använda din fantasi)

Det handlar inte bara om pengar, det handlar om livskvalitet.

Livskvalitet, ett så utslitet ord att man inte förstår innebörden innan man själv blivit utan. Nu närmare sig ungarnas födelsedagar och jag har alltid haft middagsbjudningar då med 20-25 personer, jag tycker det är så roligt att ha de här bjudningarna. Senaste åren har de genomförts med hjälp av mor o syster eftersom kroppen inte orkat, vet inte hur det blir pga kropp o pengabrist i år......
Det gör inget, säger sönerna, vi kan vara utan i år. Men jag sviker dom ju!! Igen!!
Hur mycket är det som vi fått ställa in genom åren för att jag inte kan?

Hur mycket har JAG fått försaka, man ska ju inte göra listor på vad man inte kan utan på vad man kan. Men jag vill dansa, festa, resa, gå i skogen, jobba i trädgården, ta en sväng på syrrans häst, städa, handla mat, gå i affärer, åka pulka, hugga ved, köra bil, styrketräna, skjutsa barn, träffa folk, gå på föräldramöte, hjälpa mina gamla föräldrar ist för att de hjälper mej!!! JAG VILL!!

Hur många tabletter har jag ätit genom åren? Hur många biverkningar har jag haft? Hur kan man om man inte varit där förstå hur det är att leva med ständig smärta? Att ha perioder som är så hemska att man inte vet hur man ska överleva med förståndet i behåll, ibland inte vara övertygad om att det ens är möjligt. Att få känslan av att man skadar sin kropp med långvarig medicinering, att ora sig. All smärta och lidande som man inte kan sätta ett värde i kronor på.Jag är inte lat, jag känner redan skam och skuld, så FK, ge mej inte den attityden. (för helvete! )
Puhh, så var det ur systemet!

Strängnäs ringde och nu är ev. op.dag flyttad till 25 nov.



Några av paddorna är insamlade och skjutsade av syrran till skogen.
Och vem vet? Nästa år så har dags så kanske paddorna och jag ses när jag är ute o plockar svamp. Deras nya tider har redan börjat, mina kommer oxå, det tar bara lite tid.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar