En blogg om att leva med SRS, Segmentell RörelseSmärta. Om vägen tillbaka till livet efter en steloperation på Ryggkirurgiska Kliniken i Strängnäs den 10 mars 2011.

torsdag 7 maj 2015

Jag ser att en del av er rör på sig fortfarande!

Längesedan jag skrev och länge sedan jag var på besök i Blogglandia.
Fick ett återfall och tog en sväng, läste lite snabbt här och där. En del av er fortsätter att skriva ofta och en del mera sporadiskt och en del inte alls.

En del har tagit bort sin blogg och någon har spärrat.

Det känns som om Facebook tog över en hel del och sedan gav man sig in i Twitterträsket och när man väl fått in det där att man bara har 140 tecken så funkar det ganska bra.
Det blir lite kravlöst också, man följer någon ett tag och när man känner att det inte klickar så bara avföljer man. Ser att det är så mina följare där också gör, de kommer till och de försvinner. Smidigt, lätt utan förklaringar eller frågor.

Jag har ju dessutom ett annat ställe jag skriver på men det blir ju mest debattinlägg så det fyller inte samma funktion som den här bloggen kan göra.
På FB vill jag inte vara lika personlig heller å fasen vet om jag skulle vara det här igen.
Internet kan vara ett läskigt ställe och man kan åka på både besvikelser och smällar. Eller internet?
Så är väl livet i stort egentligen.

Kanske att internet egentligen är en del av verkligheten? Hm, ska fundera på det medan jag läser en bok och försöker somna. Här i verkligheten bredvid datorn.

4 kommentarer:

  1. Du är iallafall saknad här!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men Hej!!
      Tack så mycket! Får se om jag kommer igen lite bättre nu. Gör ett försök iaf :)

      Radera
  2. Hej och så kul att höra från dig igen! Jag tillhör ju de där som klamrar mig fast. Det kan bero på att vi på något vis inte verkar ta oss tillbaka hem trots att vi varit på väg flera gånger, men det kan ju vara så att verksamheten läggs ner när vi flyttar "hem på riktigt", vem vet... Twitterkonto har jag men följer några stycken lite sporadiskt, har liksom inte fått riktig kläm på det för egen del. Men som sagt - Hej, kul att "se" dig igen :)

    SvaraRadera
  3. Ja det var riktigt kul att knacka på hos gamla bekanta och titta in! Twitter är ett riktigt träsk! I början blev jag rent förfärad över hur hårt klimatet är där inne men det beror nog mycket på att debatterar man med 140 tecken så finns inte plats för artigheter utan det är mera pang på.
    Kan tänka mig att det är svårt att ta beslutet att flytta hem för gott. Ska ta och läsa ifatt på din blogg och se hur era tankar och ert resonemang gått.
    Kul att vara tillbaka :)

    SvaraRadera