En blogg om att leva med SRS, Segmentell RörelseSmärta. Om vägen tillbaka till livet efter en steloperation på Ryggkirurgiska Kliniken i Strängnäs den 10 mars 2011.

fredag 14 juni 2013

Provocerad och lite arg

I dag har jag varit på Smärt- och rehabkliniken för ett första möte.
Enligt dem så har mina svullnader och knölar inte med inflammation att göra utan smärtan har mera med hur jag tänker att göra.
Där för är deras förslag KBT-kurs och Saroten. 
Saroten är en medicin mot depression och kan hjälpa även vi smärta men har naturligtvis en massa biverkningar.
De började också testa triggerpunkterna och då talade jag om för dom att fibro har jag inte, även om jag fick den diagnosen för några år sedan. De höll med om att jag inte hade det men antagligen hade haft. Så nu vet ni det då, fibromyalgi kan gå över!?

Jag föreslog de behandlingar som min kirurg pratat om men fick då till svar att det kanske var dags att börja jobba lite själv? 
Det fanns iaf en badebbaden :) 

Inte bara "ta emot" behandlingar?
Det upplevde jag som jävligt nedvärderande när jag talat om att min vardag består av träning och kämpande för att komma i form och upp på banan. Jag påtalade detta igen och att det var de som ville testa piller och att jag absolut inte har en negativ inställning till träning.

Mina tankar om det här nu då? Hur ska jag göra? 
Jag fick till torsdag på mig att fundera och bestämma mig om jag vill prova psykmedicinen och ingå i deras tolvveckorsprogram med KBT. 
Jag hoppas att de också funderar lite och jag funderar på det här med att man är så angelägen att skriva in folk i KBT-program.
I enlighet med arbetslinjen så har regeringen extra anslag och pengar till just de behandlingarna och när jag kritiserade metoden så talade de om att de bara använder evidensbaserade metoder.
Jag har läst rapporter från Kommunal, Karolinska Institutet och ISF (Inspektionen för socialförsäkringen), undrar vilka de läst för enligt de rapporterna tillhör jag den grupp som inte blir hjälpt av deras Multimodala behandlingar där KBT är en del.

Men jag är ju inte den som låter vara något oprövat så jag ska fundera lite på det här.

Antingen så hoppar jag på deras program, med eller utan Saroten, eller också skaffar jag mig den behandling som min kirurg föreslog.
Det som det handlar om är ju att bli så smärtlindrad så att jag kan röra mig och komma igång med träningen ordentligt, komma in i den positiva spiralen.
Och deras program börjar inte förrän till hösten och då hade ju jag tänkt att jag skulle vara igång och jobba.

En annan fråga jag också störde mig på var om det i höstas hänt något i mitt liv som kunde ha utlöst mina smärtproblem.
Jag förstår frågan men hatar antydningen att det skulle vara något som sitter i skallen. Jag är jävligt nöjd med min sociala situation. Släng bara in lite Kr och och en stark rygg och jag ska aldrig mera besvära!
Så min plan nu är att ta kontakt med min kirurg igen och höra vad han föreslår och vad han tror om deras teori att jag inte har inflammationer. Min kirurg hittade ju mina onda ställen och områden klockrent så det kändes som om han visste vad han letade efter. Jag är ledsen men de på smärtrehab lyckades inte övertyga mig.
Jag skulle vilja bli inlagd på något institut där man får hjälp att komma igång med träningen, lite som att ge en bil både startgas och bogsering. Som den där rehabiliteringsveckan jag var på i Strängnäs.
Japp, blir en del att fundera på och söka efter.

15 kommentarer:

  1. det är mode att köra med Kbt behandlingar...om tio år är det något annat som är jättepopulärt. Sen att alla inte är mottatgliga för Kbt är inte så viktigt,fär det funkar på så mpnga och då MÅSTE det funngera på "dig" med. Jag fick 3 st satans Kbt larv behandlingar innan dom insåg vad jag sa hela tiden...KBT funkar inte på alla!

    Hur kan dom dessutom tro att dom vet bättre än kirugen?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är inte bara mode i det, det är en jävla massa pengar också! Och jag ska faktiskt ringa min kirurg på måndag.

      Radera
  2. Jadu Lippe, vad säger man? Morr??? Fick oxå förslag på diverse behandlingar mot inflammationerna av Mario efter operation nr 1. Fick remiss till smärtrehab men dom kunde inte hjälpa mig med detta eftersom det inte ingår i dettas sk koncept utan det skulle jag isf få bekosta själv privat. Å det har man ju råd med? Suck...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ska ringa Mario på måndag och be om telefontid för jag vill ha hans svar en gång till, jag vill höra hans reaktion när jag talar om att de inte tror på att jag har inflammation. Och att det inte ingår i deras koncept har nog bara med ersättningen som inte utgår från de behandlingarna vilket det gör för KBT och Multimodal behandling. Suckar jag också....

      Radera
  3. Jag har ätit antidepressiv medicin sedan 1997 pga panikångest. När kroppen ballade ur mars 2012 provades många mediciner men i januari 2013 sattes Lyrica in. Även den antidepp (OCH mot epilepsi och nervsmärta). Hade INGEN effekt på min smärta däremot blev jag personlighetsförändrad. Man vill nu prova Gabapentin som ska ha liknande effekt. Sista utvägen enligt neurologen är sedan just Saroten... men den kan jag inte kombinera med min antidepp. Då måste jag sluta med den först och det kan man ju räkna ut hur den utsättningsperioden skulle vara :(

    Bestämmer du dig för att prova Saroten.... börja med LÅGDOS och låååångsam upptrappning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaha? Så din sista utväg skulle vara det första de provar på mig? Fast det kanske är för att dina meds inte går så bra ihop? Jag har nog kanske bestämt mig för att inte ta den, tror jag ;)

      Radera
  4. Jag har hört en del KBT-förespråkare under åren och anser utan att blinka att det är ett jävla trams. (Ursäkta, om det nu finns någon som blivit äkta hjälpt av det där) Jag ser rött när man nämner det. Kan bottna i mitt blindhat mot psykologer...
    Jaha, då säger jag: Gå inte på det där. Dina ryggbesvär är helt fysiska och du ska ha hjälp för det. Kan din kirurg få se journalanteckningarna från idag?
    Och så inte "vänta till hösten"
    Fan, nu vill jag slå någon, men det är ju fredag kväll så jag kommer inte åt någon fiende.
    "Klappar Lippe försiktigt"

    SvaraRadera
  5. Jag är väl lite av samma skola men tror att det finns folk som kan bli hjälpta men jag är av vana och ohejdad lust misstänksam mot allt och det här i synnerhet. I alla fall vad det gäller mig. Hoppas din ilska lagt sig tills du träffar någon av dina fiender ;)
    Kram ♥

    SvaraRadera
  6. Jag står inför att börja använda Saroten. Jag har hittills haft Tryptizol men den finns ju inte längre. Iaf inte här. Saroten är tydligen det som är mest lika. Jag har försökt kollat upp, men vågar mig inte på för stora experiment. Jag slutade med Tryptizol en gång och det slutade med ett självmordsförsök så jag vågar inte chansa. Att jag slutade då var mer eller mindre ofrivilligt. Jag hade det så kaotiskt omkring mig att jag glömde ta min medicin. Det kaotiska bidrog också till självmordförsöket.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Huga Cicki! Jag antar att du äter för depression och det är ju en annan sak än att äta för smärta. Jag vet att en del blir hjälpta av Tryptizol för nervsmärta och att de nu slutat med den och folk får byta. De jag har läst ska byta har inte skrivit något om att de fått problem vid bytet så jag hoppas att det kommer att gå bra för dig. Jag kommer nog att avvakta med att ta Saroten, känns inte som något jag vill stoppa i mig förrän allt annat är provat. Kram o lycka till!

      Radera
    2. Jag började äta det för smärta, 25 g på kvällen. Efter några år, när jag hade trassel med FK och en massa annat, fick jag en till att ta på morgonen för depp. Så det är bägge delarna för mig. Jag har hört både positivt och negativt om Saroten. Har bestämt mig för att ge det en chans. Jag pendlar så i humöret att jag känner att jag måste ha någon form av antideppmedicin. Du är en kämpe och jag önskar dig all lycka till. Du är lite som jag var när jag kämpade för sonen, vägrar att ge upp.....:-)

      Radera
  7. Det enda jag kan skicka med är styrkekramar. Jag är för dåligt insatt. Tyvärr verkar det som de som ska vara insatta tillhör min grupp också trots att de ska vara experterna. Hoppas den väg du väljer är den bästa för just dig och att du når ditt höstmål. Det är du värd.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Bosse! Det kändes lite upp som en sol ner som en pannkaka men jag har ett mål. Jag SKA upp på banan igen och ingen ska få hindra mig. Jag måste gå på vad jag känner är rätt och eftersom jag litar på min kirurg, som är en av landets skickligaste, så tvivlar jag inte på min plan!

      Radera
  8. Ja säkert beror dina knölar på hur du tänker! Undrar hur de tänkte där egentligen? Känner att det låter som om någon hade riktigt mkt otur där när tankeverksamheten skulle igång... >:(
    Sen har vi den där klassiska, lite kbt o antidepp - fixar allt! Fråga Kristersson o Axén.
    Och att du då dessutom anmodas börja jobba själv, rimmar inte så bra med deras rekommendation...
    Förresten, min terapeut säger att KBT inte ger bättre resultat än "vanlig" samtalsbehandling - som säkert heter något fint det också, behandlingsterapi?. Detta ska det finnas undersökning/ar som visar.

    Blir så nedrans arg på arrogansen, nonchalansen o skitsnacket inom vård o från myndigheter o regering. VART TOG DET SUNDA FÖRNUFTET VÄGEN?

    SvaraRadera
  9. Jag har fått KBT behandling från smärtkliniken också. Efter 2 år med smärtpsykologen känner jag mig att det har inte hjälpt mig speciellt mycket. Jag har fortfarande ont i ryggen 24/7 och jag kommer aldrig att acceptera det på den sättet de vill!

    De vill också att jag ska till deras smärtskola men det går inte för mig för att jag bor 2 timmars resa bort. 4 timmars resa om dagen och att sitta i 5 timmar 3 gånger om veckan ska bara göra mig sämre i ryggen!

    Har också provat tryptizol och en annan medicin av samma sort. Jag tolererar inte de alls så kunde inte komma upp i rätt dosering för att det ska hjälpa mig. Visa person tolererar inte anti depressiva medicin.

    SvaraRadera