En blogg om att leva med SRS, Segmentell RörelseSmärta. Om vägen tillbaka till livet efter en steloperation på Ryggkirurgiska Kliniken i Strängnäs den 10 mars 2011.

torsdag 4 april 2013

Att sörja

Stundtals känns det som vanligt och sedan kommer verkligheten som ett slag i magen.
Det ovana - pappa lever inte längre.
Svårt att ta in, svårt att förstå. 
Men jag vet att sedan blir det ovana det vanliga, en vardag, så som det är.
Men nu, just nu är det så ovant och oförståeligt, att han inte finns...
Världens bästa pappa, morfar, bror och vän kommer vi aldrig mera att träffa, han kommer aldrig mera hit.
Jag är glad att vi som är kvar har varandra, det ger tröst och stöd.
Jag kan känna tröst i att han inte plågas av sjukdom längre, nu har han fått lugn och ro.

Jag sörjer utan förtvivlan men det är ovant och svårt att ta in.



Världens bästa familj!!

19 kommentarer:

  1. Åh Lippe! Beklagar sorgen.

    Nu kommer det verkligen bli läskigt när någon står vid sängen din när du vaknar.

    Kramar i massor ♥ ♥ ♥ ♥

    SvaraRadera
  2. Tack Helena ♥
    Vet du att vi faktiskt pratat om det att nu kommer ingen att stå vid fotänden på sängen i gryningen och fråga: - Sover du än!!!
    (hoppas jag)
    Kram

    SvaraRadera
  3. Älskade vännen!!!
    Det är just nu det kommer att stå någon kär vid fotändan för att vaka över dig. Han kommer alltid finnas med er... i era hjärna ♥

    SvaraRadera
  4. Beklagar verkligen sorgen Lippe.Man vet inte vad man ska säga för detta kom verkligen som en chock.Ta hand om er.Många kramar till dig Lippe.hälsn.Bippa

    SvaraRadera
  5. Så himla tråkigt ♥ Men att få vara del av en familj med mycket kärlek omkring kan göra sorgen lättare och minnena en stor glädje att bära. Och jag tror ni kommer att ses en dag igen..

    Kram♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kram tillbaka ♥ Familj, släkt och vänner är det bästa för det mesta men särskilt vid sådana här stunder.

      Radera
  6. Man får försöka trösta sig med att det inte är synd om din pappa mer, utan det är vi som är kvar som sörjer.
    Jag har ingen av mina föräldrar kvar så jag vet hur du känner dig.
    Kramar ♥

    SvaraRadera
  7. Vad tråkigt och jobbigt. Har svårt att föreställa mig hur det skulle vara. Mina föräldrar har alltid varit så pigga, men nu börjar min pappa också bli gammal och svag. Kram!

    SvaraRadera
  8. Beklagar verkligen sorgen. Det känns skönt att du kan sörja utan att känna förtvivlan, och utan att överhuvudtaget ha känt din pappa, är jag rätt övertygad om att det är så han skulle vilja att det var. Kram

    SvaraRadera
  9. Åh... Vad jag blir ledsen för din skull. Skönt att du har en stor, fin familj att sörja tillsammans med.
    Kram!
    Madeleine

    SvaraRadera
  10. Men Lippe, vad tråkigt! Ni har honom inom er för alltid, det går det också, även om det inte är samma sak... Största kramen!

    SvaraRadera
  11. Beklagar sorgen, Lippe. Jag förstår det är svårt att ta in. En dag finns de där och sedan är det plötsligt bara slut. Kramar om.

    SvaraRadera
  12. Men åh, Lippe! Beklagar din förlust! *kramar*

    SvaraRadera
  13. Minnen lever kvar som stjärnor på himlen vännen ♡ kram

    SvaraRadera