En blogg om att leva med SRS, Segmentell RörelseSmärta. Om vägen tillbaka till livet efter en steloperation på Ryggkirurgiska Kliniken i Strängnäs den 10 mars 2011.

måndag 18 mars 2013

Fnissande blöt fläck på butiksgolvet

I dag har jag kört bil för första gången på en månad.
Hade en tid på Arbetsförmedlingen och den ville jag inte missa.
Så iväg med inställningen att det är jag som bestämmer, så det så! Gick väl skapligt att köra och att sitta på mötet. På vägen hem tänkte jag att jag hoppar in på ICA och handlar något lättlagat till lunch.
Svänger in på parkeringen bara för att inse att jag klara inte stora butiken och att stå i kö, får bli mackor i stället.
Så ut från parkeringen och hemåt.
Det är då det händer- det är då det kommer - suget!
Jag vill ha sallad från närbutikens plocka-själv-disk!
Det ska jag väl ändå klara? In och snabbt plocka ihop och betala.
Jag köper cigg också för ja, jag röker nu igen, och jag tänker varken förklara eller försvara!
Fast lite skäms jag nog för när "damen" före mig i kön sneglar på ciggen och säger:
- Jaha? Ja, jag röker ju inte i alla fall!! Då går jag i försvarsställning.
Var kom det ifrån tänker jag, varför gick hon på mig om det? I vanliga fall hade jag väl bara berömt henne för hennes goda omdöme men nu sneglar jag på hennes varuhög och konstaterar surt att:
- Nähä? Men en massa bröd är ok att trycka i sig?
- Vaddå, undrar hon, äter inte du bröd?
- Skulle aldrig falla mig in, svarar jag högdraget.
Här skulle jag ha velat svepa förbi med högburet huvud och bestämda steg men i stället fick jag likt Quasimodo snöpligen hasa ur butiken.

Nåväl, ute i bilen så påbörjar jag min resa hem igen.
Kommer på att jag lovat ungarna att så fort jag bara kan gå in och hämta ut ny mobiler till oss.
Ah, vad fasen!? När jag äntligen är i staden liksom.
Svänger in till butiken och går in.
Börjar prata om vad jag vill.
Men nu har ryggen fått nog.
Jag säger till killen bakom disken att jag får ta det en annan dag.
Han ställer sig frågande till det hela och säger att han ska hjälpa mig att välja och beställa.
Då får jag förklara att det är min rygg som inte fixar det.
- Jag kan hämta en stol. erbjuder han sig.
- Hjälper tyvärr inte, jag måste hem, förklarar jag sammanbitet medan jag känner att det går som vågor genom ryggen och svetten börjar krypa fram.
Men .....försöker han.
- Jag åker hem! säger jag onödigt hårt
- Om jag får dra en kopia på ditt körkort så ska jag ta fram alla dina uppgifter och så kan du ringa sedan.
Jag ger honom mitt körkort och sedan försvinner synfältet till att bara var en liten rundel i mitten, benen viker sig och jag går ner på knä.
När han kommer tillbaka efter att ha kopierat mitt körkort så tittar han efter mig, han ser mig ju inte där jag är på golvet på andra sidan disken. Om du någon gång sett ett förvirrat  butiksbiträde underifrån så förstår du varför jag börjar fnittra.


Men bilen gick bra!!

15 kommentarer:

  1. Det är många blandade känslor som far omkring i mitt huvud när jag läser ditt inlägg. Med tanke på att det gick bra med hemresan tillåter jag mig att le mest. Försöker se synen framför mig. Från ditt håll och expeditens. En krydda i vardagen. Ingen av er kommer att glömma episoden. :) Min allvarliga sida önskar dig mycket annat. Ändå var detta kanske ett steg framåt. Du körde bil för försa gången på en månad. Klarade av besöket på AF som är tufft även för en frisk m.m.
    Kram Bosse

    SvaraRadera
  2. Försöker se det framför mig! Kryakram!

    SvaraRadera
  3. Älskade Lippe! Tack för att du beskriver så att man börjar skratta fast man egentligen bara vill gråta. ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Typ som jag gjorde då! ;) ♥

      Radera
  4. Jag kan se det här framför mig med, som de andra sagt, mycket blandade känslor, både glad och ledset. Hoppas, hoppas att ryggen ska ta och ordna till sig för dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack ska du ha! Jag jobbar på det där med ryggen....

      Radera
  5. Fina fina knäppskåp <3 fnissar :-) fast jag känner en del av värken. KRAM

    SvaraRadera
  6. Men tusan Lippe..det där var väl att ta i..Man behöver inte göra allt.. Och rökningen HmmmPpppFFFtttzzzz... säger inte mer =)
    Men himla kul att du är igång med bloggandet igen =) Man hinner knappt med i svängarna....
    Kramen♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja veeet!!! *skäms lite*
      Att bloggandet kommit igång beror på att mina grabbar nu flyttat in dator i vardagsrummet så att jag kan ligga ner och skriva.
      Kramen ♥

      Radera
  7. Tur att man kan skratta åt eländet i efterhand, kan tänka mig att det inte var lika roligt när det hände dej. Kan bara tänka mej hur den stackars expediten berättade detta för sin fru när han kom hem från jobbet...
    Tycker du gjorde helt rätt mot damen i kassan, det är ditt liv och ditt val. Har just slutat röka själv så jag vet hur det är. Kan tipsa om e-cigg, funkar ganska bra när suget är som värst.
    Hejjar på dej och hoppas din rygg blir bättre snart!
    Kramiz Ankan

    SvaraRadera
  8. Ibland är det nog tur att man kan skratta mitt upp i allt elände. Tänk vad hemskt det skulle vara annars. Fast helst önskar jag ju att du ska slippa ryggontskiten. Det där med rökningen, nej jag ska inte moralisera. Mest säga att om jag vetat vad jag vet nu, hade jag aldrig börjat röka. Och jag är fortfarande röksugen varenda dag, flera gånger om dagen. Men min andning gör att jag klarar mig från att tända en cigg. För jag har fem stycken ligger kvar i skåpet. De är min livlina för att jag ska klara det här. Bara det att veta att jag kan ta en, om suget blir för stort, gör att jag lättare kan avstå. Vem har sagt att människan är logisk!

    SvaraRadera
  9. Man blir lite ledsen för att du har så ont...
    Fast den där käringen som kommenterade dina varor skötte du bra. (Vad trevlig du är, jag hade dräpt henne)
    Mobilmannen verkade ha god sevicevilja i alla fall!
    Kram och krya på dig

    SvaraRadera