En blogg om att leva med SRS, Segmentell RörelseSmärta. Om vägen tillbaka till livet efter en steloperation på Ryggkirurgiska Kliniken i Strängnäs den 10 mars 2011.

söndag 7 oktober 2012

Tänk dig att du ska dö

I och för sig så ska vi alla det. 
Men så länge man inte får en diagnos eller blir sjuk så kan man fortsätta att planera framtiden.
Men tänk dig att du blir sjuk, att när du frågar läkaren om du kommer att klara dig så svarar den beklagande att troligen inte.

Du har en sjukdom som försvagar dig både fysiskt och psykiskt.
Du har ont, riktigt jävla ont och du drabbas av funktionsbortfall både psykiskt och fysiskt. 

Dina ben bär inte, musklerna i resten av din kropp styr och bär inte längre, bara värker.
Ditt minne och din kognitiva förmåga sviker och du vet om det, du kan inte hitta tanken eller minnet av hur det var när du eller dina barn var små.

Du får medicin, medicin som tar topparna på smärtan, bara lite av symptomen, inte botar, bara tar bort värsta smärtan. 
Dessutom drabbas du av biverkningar, förutom ångesten som kom av din situation så plussar medicinen på det. 
Nätterna ger ingen ro, vila eller läkning utan drömmarna tar den energi du så väl hade behövt till att bekämpa din sjukdom.
Och de andra biverkningarna, illamående, klåda, synförändringar, magsår, kramper och så vidare.
Tänk dig att du äter 25 olika mediciner och ta bara och kolla biverkningarna på en av dem du har hemma i skåpet och ta det gånger 25...

Tänk dig att du hela livet varit stark och driftig, haft egen firma och kunnat försörja din familj.
Att du nu inte längre kan, att det du sysslat med i ditt yrkesverksamma liv inte tillgodoräknas dig utan att nu ska du gå en kurs hos Arbetsförmedlingen för att lära dig söka jobb och Försäkringskassan är övertygad om att du kan jobba, för visst kan du utföra något arbete? Läkarintyget som visar att du för all framtid inte kommer att kunna arbeta med något på marknaden förekommande arbete ogiltigförklaras.
Du är ju bara helt nerdrogad, smärtpåverkad, full av ångest och det ska väl inte betyda att vi andra ska stå för din försörjning?
Vi vill ju ha våra skatteavdrags-bidrag, RUT- och ROT-bidrag, branchstöd till hamburgerkjedjor-bidrag.
Ersättning från en försäkring som du betalat till under alla år känns mindre viktigt...eller??

Men vet du, Payam, om du läser det här, jag betalar gärna en vettig skatt för att du, jag och alla andra ska ha en trygg sjukförsäkring.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att Försäkringskassan nu tar sitt förnuft till fånga så att du åtminstone kan få den ro du så väl behöver för att koncentrera dig på att bli frisk, den vila du så väl behöver för att ha en möjlighet att orka. Det händer ju ibland att Försäkringskassan och andra myndigheter ändrar sina beslut efter att media visat på deras övergrepp.
I dag tänker jag på dig...


6 kommentarer:

  1. Jag läste artikeln och mår illa när jag tänker på vad som hänt med vårt land. Sånt här borde inte få hända i Sverige (inte i något annat land heller för den delen) år 2012. Jag hoppas innerligt att det kommer att ordna sig för Payam och jag är full av beundran för dig Lippe och för alla er andra som engagerar er i dessa frågor. All heder till er!!

    Kram ♥

    SvaraRadera
  2. Jag har också läst och jag är helt mållös. Visst... handläggarna och cheferna på FK har inte skapat regelverket men det är dom som får ta smällarna. En fråga i det hela... Är ALLA som jobbar på FK puckon? Vad händer om alla strejkar för att regelverket är åt helvete? Var finns handläggarnas fackliga ombud? Kan de ombuden stå upp för sina medarbetare?

    Mina tankar går i dagsläget mest till Payam och övriga som kämpar mot "Skämskassan"

    SvaraRadera
  3. Jag läste det där. Helt sjukt upprörande och oempatiskt! Hur kan det få gå till så? Jag förstår det bara inte. Hur någon med empati i kroppen kan vilja jobba på den där "osäkerhetskassan" om de nu är tvingade av regelverket att fatta sådana beslut är bara det en gåta.

    SvaraRadera
  4. Blev så upprörd när jag läste artikeln =(

    SvaraRadera
  5. Jag läste om Payam i morse och jag tänkte, nu var vi där igen. Vad händer.....finns det inga tänkande människor kvar bakom alla myndigheter......helt otroligt.

    SvaraRadera