En blogg om att leva med SRS, Segmentell RörelseSmärta. Om vägen tillbaka till livet efter en steloperation på Ryggkirurgiska Kliniken i Strängnäs den 10 mars 2011.

måndag 26 mars 2012

En av mina svagheter...

...är dialekter! Älskar de flesta och norrländskan är så härlig! Och gotländskan, och dalmålet och dialekten i Småland mot Blekingekanten, ja, ni hör va! Skulle kunna räkna upp allihopa!
I kväll ringde det en tjej och ville sälja försäkringar som jag inte ville ha! Men vi pratade en lång stund om annat, om att bo i skogen och så.
Bara för att jag ville höra lite mera norrländska.
Hon skrattade och tyckte nog att jag var skitknäpp men jag tyckte att det var trevligt i alla fall!


Visst ska vi vara lite rädda om våra dialekter??
(och du, en annan norrländska som jag pratade med tidigare i veckan, jag tyckte det var jätte-jättekul att du ringde)

11 kommentarer:

  1. Gillar oxå dialekter och tycker att det är viktigt att bevara dem. Har en kollega som medvetet har arbetat bort sitt dalmål för att tala rikssvenska istället, trist tycker jag.

    SvaraRadera
  2. Jag tycker också det är jättekul med dialekter och visst är det roligt att försöka gissa varifrån folk kommer!?

    SvaraRadera
  3. Vi SKA vara rädda om dem... och så är det ju så kul som Marina skriver att gissa

    SvaraRadera
  4. Jo, det är trevligt om dialekterna finns kvar. Men ibland får jag nästan skäll för att jag inte behållit min skånska (kan dock skifta till den, men gör inte det till vardags) men jag KAN inte prata skånska med folk som inte är från Skåne. Det är en annan satsmelodi, hela rytmen är annorlunda... Jag bytte dialekt när jag flyttade till Stockholm, inte för att jag fösökte, utan det bara blev så automatiskt.

    SvaraRadera
  5. Klart man ska vara rädd om sin dialekt! De som försöker prata annat, lyckas väldigt sällan! Det finns vissa exempel på tv. Lotta Falkenbäck är en av de värsta och vad heter hon? Kristina Frerot, eller nåt, hu, säger jag bara!
    Eller de som bor i USA ett tag och sen inte kan svenska riktigt när de kommer hem! Pinsamt!

    SvaraRadera
  6. Dialekter är fint. Antar att jag själv har en viss ton av Dalarna i uttalet men min man, den lyckosten, talar flytande Leksandsmål.
    Annars håller jag med dig om norrländskan. Och gotländska är för jäkla fint!

    SvaraRadera
  7. Då måste du kolla på Fredrik Lindströms dialektprogram (men det gör du säkert redan)

    SvaraRadera
  8. Absolut, vi ska vara rädda om dialekterna.
    Som jag har skrivit förut; jag Ä.L.S.K.A.R. gotländska! :-D

    SvaraRadera
  9. Jag låter så rolig att min mamma skrattar åt mig.... (hostat en del de senaste dagarna) Hon sa nåt om att jag lät som en karl....kan ju ha att göra med att jag känner mig som en när jag är sjuk...

    SvaraRadera
  10. Klart vi ska värna om våra olika dialekter!

    Själv är jag obotlig Skåning, men något lite uppblandad med bohuslänska nu....
    Men aldrig, aldrig att jag skulle "föreställa" mej och prata något annat än "min dialekt" ....jag skäms inte!
    Och jag har bott i Bohuslän i dryga 30 år nu!
    (alltså större delen av mitt liv..)

    Tycker det är pinsamt och ledsamt att skåningar ofta försöker dölja sin dialekt faktiskt...

    Kram på er alla språkbegåvade!
    Moj

    SvaraRadera