En blogg om att leva med SRS, Segmentell RörelseSmärta. Om vägen tillbaka till livet efter en steloperation på Ryggkirurgiska Kliniken i Strängnäs den 10 mars 2011.

onsdag 14 december 2011

Idag fick jag beskedet

På landstingets sjukgymnastik får man vara tre månader.
Min sjukgymnast har varit underbar och fixat så att jag fått vara sju genom att vid varje möte kunnat motivera varför jag ska få förlängt hela tiden men nu gick det inte längre.
Jag får vara månaden ut och sedan är det slut!
Sorligt att mista den kontakten för jag har verkligen haft stöd och hjälp av henne på flera sätt.

Och alla människor man lärt känna som tränar samtidigt ska man också försöka få ett avslut med så lite klump i magen fick jag allt, fastän jag hade på känn att det skulle komma.

Jag åkte direkt hem och ringde upp den privata sjukgymnasten här i staden där jag varit förr och tränat.
I samma lokal jobbar en naprapat som har avtal med landstinget så den har jag också pratat med idag och tjutit till mig så jag fick bli en av hans patienter med subventionerat pris. De samarbetar också med en ortoped som finns där ett par gånger i månaden.

När jag pratat färdigt med dem och bestämt ett datum kändes allt bättre och jag kom på att nu är jag ju ett steg till på vägen!
Ett steg till på väg här ifrån!

16 kommentarer:

  1. Det är det där som betecknar en stark kvinna. Att aldrig ge upp utan att fortsätta att kämpa för sin rättighet.

    Som någon klok sagt att man ska aldrig tappa sugen. Det finns alldeles för många tappade sugar där ute i världen.

    Lycka till med din fortsatta träning.

    SvaraRadera
  2. Tyvärr är det styrka och jävlar anamma som krävs och tack gode gud för att du har det. Tänk om du vore en sån som bara satt hemma och väntade på att andra skulle lösa dina bekymmer. Då skulle du få sitta där lääänge. Du är en av många kämpar och det ska du ha en stor eloge för. I min verklighet är du Årets Kämpe (en av dem)

    SvaraRadera
  3. Härligt att det känns bra och att du är på väg!
    kram

    SvaraRadera
  4. Härligt att du fixade till det så det blev bra i alla fall på vägen mot vidare!!

    SvaraRadera
  5. Jag gillar ditt sätt att tänka. Jag citerar:
    " Ett steg till på väg här ifrån! "
    Ha en fin dag. Kram

    SvaraRadera
  6. Hej Lippe! Äntligen har jag tid att skriva en precis så lång kommentar som jag vill hos dig och det vill säga en djäkligt lång och varm kommentar. För jag blir #varm" när jag läser om din kamp, låter det bakvänt? Inte alls, för trots "eländet" så håller du ju humöret och fanan ganska högt, ganska likt mig faktiskt! Har en känsla av att du inte heller bara lägger dig ner och dör, går vi "under" så kommer vi garanterat ta med oss "någon dum fan i graven"! Hm...lät det där dumt? Du förstår vad jag menar!
    Ja, det är faktiskt sant, jag raderade hela skiten igår igen? Tvivlar starkt på mig själv ibland, känns ibland lite "fånigt" med mina "kalenderkillar" och har man inte läst om varför de finns där så försvinner lite meningen med det hela! Skulle vilja kalla mig "feminist", fast det är ett känsligt ord. De nakna killarna är en del av det hela. Googlar jag "naken manlig tomte" så får man ett fåtal träffar, googlar jag däremot "naken kvinnlig tomte" då djävlar havererar nästan systemet!
    Jag har dessutom hittat ett tusental bloggar där män, bara sitter och listar kvinnor och deras kroppar, internetsajter, inte porr direkt, men att samla bilder på alla unga vackra kvinnor i världen är för mig en lite störd hpbby!
    Finns knappt någon motsvarighet hos Er kvinnor, ny verkar ha lite bättre saker för Er generellt!
    Min blogg vill helt enkelt vara en liten "motvikt"...har lyckats i en del fall och det gör mig glad! Har fått några fina mail om det!
    Fast nu vill jag inte "sticka under" stol, med att jag också är en "man", så självklart så kommer jag att föreslå att när vi träffas i sommar och grillat och druckit pilsner att nu "djävlar badar vi näck" i din pool allihopa (för självklart så kommer det fler bloggare)! Visserligen kommer Lilla Frun "vrida om öronen" på mig om jag säger så, likaväl som hon kommer att göra det då hon läser detta! (ler) Jag är ju trots allt bara en man! (ler)
    Skämt och sido, jag vill ha ett samhälle där mina söner och döttrar behandlas jämnlikt och dit har vi fortfarande en lång väg att gå!
    Kanske når vi aldrig fram, men försöka duger!
    Fast bli inte osäker, när jag "släcker" min blog är det bara en tyst protest för mig själv, jag kommer alltid tillbaka!
    Ha en fortsatt fin vecka!
    Kram ifrån Oumberlige Peter!

    SvaraRadera
  7. Vad bra att du får komma till där! Det med landstingets gräns har jag aldrig hört!
    Här fyllde jag i formuläret, skickade det också, men hört nåt? Näää.
    Och hunden har jag inte sett sen jag bakade nej, henne fick vi ju avliva för drygt en månad sen. Men det smakade som hund luktar :(

    SvaraRadera
  8. 3 månader är mer än vad vi får här. Vi får bara 10 gånger! JAg har en underbar privat sjukgymnast som har en stor rehab klinik. Jag kan komma dit och träna när jag vill, hur ofta jag vill och hon är ansluten till Försäkringskassan. Kan inte vara bättre. Kram

    SvaraRadera
  9. Du är så duktig att ta för dig! Det måste man tydligen om man ska få någon hjälp.
    Jag hurrar för dig: Hurra, Hurra!!!

    SvaraRadera
  10. Jaså, du har missat det inlägget :) Sånt som händer! 9/11 var det såg jag.
    Fick du mailet att sjukgymnasten ringt? Sicken väntetid :(

    SvaraRadera
  11. Asså hallå. Får man inte sjukgymnastik så länge man behöver? Det är fanimig som regeringens sjukpolitik. Sjuk i mer än 550 dagar? Näää det går ju inte för sig! Man kan faktiskt inte vara sjuk längre än 550 dagar. Punkt.
    Saknar dig. Ba så du vet.

    SvaraRadera
  12. Vansinnigt att inte få sjukgymnastik så länge man behöver, måste väl ändå spara mer pengar att satsa på att folk kommer bli friska/re än att inte göra det. :/

    Så himla bra att du har ork att stå på dig, så ingen annan göra det. :D

    Din blogg där du skriver om din kamp ger ju också kraft till andra. Tror det är fler än jag som känner så.

    Kramar till dig goa Lippe. Och tack för välkomnandet, jag kommer till bloggträffen i sommar. ;)

    SvaraRadera
  13. Så glad jag blir för Din skull att Du lyckats fixa så bra, trots allt!
    Som flera andra här skriver....Du ÄR en sann kämpe! Och visst inspirerar Du! Lite jävlar anamma-påminnelser kan man minsann behöva ibland. Ingen annan fixar och donar ju till en, så det gäller att hålla sej frisk om man ska vara sjuk! :)

    Men som Du skrev där i början...det måste vara lite trist att inte få träna och "tjöta" med dom kompisar man fått där på sjukgymnastiken. Ofta är det ju lätt att börja konversera när man förstår varandra. Och på ett sånt ställe är ju alla lite halta å lytta...

    Kram på dej!
    Har ju inte hunnit "wordfeuda" i dag men jag lovar att jag ska försöka krångla ihop ett par ord innan jag somnar...hihihi!

    Moj

    SvaraRadera
  14. Ett steg i rätt riktning mycket tack vare att du inte ger upp utan tar upp kampen mot de flesta motgångar i livet. Trycker på "gillaknappen".
    Kramen!

    SvaraRadera
  15. Ett steg i taget är det enda man kan göra, du är på väg i alla fall.

    Jag kan kanske glädja lite extra genom att tala om att du är vinnare av det snygga armbandet från Miss Dee!!!!
    Stort Grattis till dig!!

    Maila mig dina kontaktuppgifter till livetinnanliten@hotmail.se så kommer det med posten inom kort!

    SvaraRadera