En blogg om att leva med SRS, Segmentell RörelseSmärta. Om vägen tillbaka till livet efter en steloperation på Ryggkirurgiska Kliniken i Strängnäs den 10 mars 2011.

söndag 13 november 2011

Jag vill så mycket mera

Fattar inte att arbetsförmågeutredningen skulle kosta på så förbaskat!!?
Träning och fritid fungerade inte förra veckan, fick skitont och till sist svullnade skiten så fredagen tog jag mig inte in.
Jag hade planerat det här annorlunda, det här skulle vara ett steg till på vägen härifrån, ett steg som jag skulle ta och bevisa för mig och alla andra att jag faktiskt var på väg.
Nu har jag vilat och det börjar först nu kännas som om det tänker gå tillbaka igen.
Jag är såååå besviken och humöret hänger nere vid fotknölarna som gamla sura strumpor.

Nu måste jag försöka ladda om, hitta ett sätt att bli starkare utan att överanstränga mig. Hitta lagom och rätt i allt, sitta rätt, lagom länge, tänka på höjd och vinkel samt pauser, klara resorna och så vill jag ju kunna prestera också!!
Vilken arbetsgivare vill annars ha mig??

Känner mig skitlåg och orkar inte sitta vid datorn när jag kommer hem om dagarna, så jag är helt borta från er och era bloggar. Jag vill inte umgås och slipper helst att prata i telefon, urtrist har jag blivit. Jag orkar bara inte just nu!
Det gör inget, säger ni säkert, precis som jag brukar säga.
Men jag har tappat tre läsare....
Fast det kanske inte har med det att göra iofs men jag tror att jag är lite känslig just nu.
Måtte inte katten fräsa åt mig för då blir det väl stora psykbrytet!
Imorgon är det säkert bättre...........

19 kommentarer:

  1. Visst kan jag ta din hand och säga att allt kommer att bli bra. Så småningom i alla fall.

    Jag fattar att du är jättebesviken. Vad var det som blev fel? Gick du ut för hårt? Ville du för mycket för fort?

    Oavsett orsaken så kommer i alla fall allt bli bra igen. Det gäller bara att hitta dit först. Kram

    SvaraRadera
  2. Klart jag kan ta din hand och säga att allt kommer att bli bra, och jag kan också säga att jag tycker du har all rätt i världen att få vara besviken och ledsen, men jag kan faktiskt bara hålla handen och vara tyst också, du vet, bara finnas!
    Du kommer säkert tillbaka, men låt det ta den tid det tar...
    Kram

    SvaraRadera
  3. Det är när man är därnere och kravlar som man samlar energi för att komma igen. Det är min erfarenhet. Så, ja, jag tror att allt kommer bli bra. Kanske på ett nytt sätt, men ändå bra.
    <3

    SvaraRadera
  4. En stor kram skickar jag över!
    Ta and om dig!
    Jag blir också besviken när jag rappar läsare men det kommer nya!

    SvaraRadera
  5. Hm....funderar på vad jag skall hitta på för att "muntra upp dig" med.....nu vet jag, jag gör ett alldeles eget inlägg till dig på min blogg, sedan dansar jag och sjunger till....så får det bli!
    Stor Kram ifrån Oumberlige Peter!
    PS: Ha det så bra som det bara går!

    SvaraRadera
  6. Älskade vän, du vet ju att det där är bekant även för mig, men vi kommer ju igen, visst gör vi!? Och det finns arbetsgivare som vill med dig, vänta bara, om inte annat för att du höjer stämningen på varje arbetsplats med att bara vara du :-) Och skit i följare, jag blev av med en under veckan då det brann hos oss, och före det lite nu och då av anledningar som jag inte alls förstår, men då är det ju lika bra. Ha en skön vilosöndag, tusen kramar!!

    SvaraRadera
  7. Ibland vill viljan mer än vad kroppen orkar :)

    Det är skitjobbigt och man känner sig urkass. Men det vänder, jag lovar!!!!

    har varit där, och vet att det vänder när du minst anar det:)

    Ta det lugnt och lyssna på kroppen.

    Många Kramar

    SvaraRadera
  8. Förstår du är besviken. Huvudet säger en sak men kroppen en annan. Men du måste ju också få veta vad kroppen orkar med så du kan anpassa ditt arbete efter det. Du kommer med all säkerhet att hitta balansen mellan arbete och att må bra. Och att läsare försvinner råkar vi alla ut för..dom kommer och går. Var nu inte ledsen utan ha hopp!!
    Kram!!!

    SvaraRadera
  9. Kan bara ge dig en kram och uppmana dig att inte vilja för mycket i början. Gå ut lugnt på din arbetsgrej, för det är bättre att öka på när det fungerar. Det måste få ta sin tid! Jag finns här om du vill prata!

    SvaraRadera
  10. Du är stark... när du orkar
    VAD du orkar och hur länge kan bara dina test avgöra (sitta, stå, resa)
    En dag i taget
    Du vill för mycket vilket jag förstår, men lyssna på andra som redan kommenterat... ta det lugnt i början

    Kram ♥

    SvaraRadera
  11. Du är bra! Du kommer klara det här! Följare som lämnar har väl inget här att göra om de inte kan vänta tills du har ork eller lust att skriva!

    SvaraRadera
  12. Jag håller gärna din hand och skickar också en kram.

    SvaraRadera
  13. Men vännen............Ta det i DIN takt för jösse namn!! Det där låter som om DU har tagit ut Dej lite för tidigt..Sån där skit SUUUUGER energi ur en! Och det är inte värt det när kroppen får ta så mycket stryk efteråt. Du måste berätta för dom som vill att Du ska göra utredningen. Annars blir bakslaget så tungt och hårt. Du har ju gått igenom ALLDELES tillräckligt redan, menar jag!

    Har en Dotter som nu och "utreds och arbetstränar" (efter många år som "off" pga bortoperation av tjocktarm och depp som följd till allt...och anorexia/bulimi) och hon gör PRECIS likadant! "Jag kan, jag vill, jag ÄR stark, jag orkar, jag SKA"...och jag tjatar och traggar på henne att det TAAAAAR TIIIIID!

    Så snälla vän...jag tar gärna Din hand, och styr Dej rakt ner i soffan bland kuddar och chokladpraliner för man måste det när det känns så här! Basta!

    Och att man inte varken orkar eller har lust med socialt umgänge...ja, det är kanske för att folk är vana vid att man är "en glad skit", och så orkar man plötsligt inte vara det helt enkelt?
    Man vill gnälla, slänga sej på golvet och skrika ut hur fan jävla korkat allt är!

    Och så isolerar man sej..fast man egentligen vill att någon ska lyssna och förstå...

    Och det där med att folk "försvinner"....Bah! Deras förlust!

    Jag "försvinner" också ibland från folk, men det är ofta när jag inte känner att det är en "tvåvägskommunikation".... Då tröttnar man helt enkelt.
    Ibland funkar man väl inte ihop helt enkelt?

    SÅ känns det i alla fall här, för jag har flera "vänner" som försvunnit i och med min värk. Skulle jag nämna det så fnyses det på näsan, för man förväntas att alltid vara "på topp".
    Är man en glad skit alltid annars och plötsligt mår dåligt så blir folk kanske rädda.... ?

    Jag kommer inte mer försvinna från Dej i alla fall. Det kan ta lite tid för mej ibland, men när jag känner att en människa är riktigt go, så vill jag gärna förbli dennes vän. I vått och torrt. Jag har lixom inte råd att förlora fina kontakter.....

    Massa varma kramar så hörs vi när DU har ork och lust!
    Take care!!
    Jenny

    SvaraRadera
  14. Snälla rara Lippe de är jättetufft och gå en sån här utredning Man blir totalt slut och har mer än nog med sig själv men de blir bättre men de tar tid Vad du gör så kör inte slut på dig själv för då blir de så hårt bakslag

    Stor kram
    Lena

    SvaraRadera
  15. Tålamod, tålamod och lite tid så kommer allt ordna sig. Om inte annat när du blir statsminister i nästa val!! :D

    SvaraRadera
  16. Men här kommer ny en som har hittat hit via Osloskånskan.

    Må så gott

    SvaraRadera
  17. Hej! Jag heter Petra och kände att nu var det läge att ge mig tillkänna:)Har har följt din blogg nu ett par månader och kom in här hos dig när jag sökte på steloperation. Ska op den 1/12 av Bo Nyström på Strängnäs och har lusläst allt va du har berättat om din op och tiden efter. Så du kanske har tappat någon men du har fått ialla fall en till:)Är just nu så nervös och får ångesttjing och bara gråter men vet att efter ca 12 år med rygg/bensmärtor är en bra utväg...hoppas jag! Du har varit så duktig och skänkt mig hopp,lungn och ett och annat skratt då du har ett härligt sätt att skriva. Ta det lungt och vila dina muskler och rygg så ska du se att du är på banan snart igen. Jag är en "gammal" PT och spinninginst och vet att man ibland vill mer och glömmer att känna efter hur kroppen mår! Oj det lät ju förnuftigt.....hoppas jag kommer ihåg det när det kommer till mig själv senare...;) Ha en bra dag
    stora varma kramar från Petra i Norrköping

    SvaraRadera
  18. Hej Petra!!
    Vad kul om jag kan få dig att känna dig lite lugnare inför din op.!!
    All min nervositet försvann däruppe, de är så himla proffsiga och samtidigt empatiska. När du kommer upp dit kommer du att träffa folk som blivit opererade samma vecka och se att de rör på sig och har överlevt! De gånger jag varit där uppe har stämning varit hög i korridorer och fikarum och jag tror att det skrattas inte så mycket på någon annan klinik.
    På vägen dit var jag så nervös och hoppades nästan på att något skulle hända med bilen så att jag slapp undan :) Men bara jag kom innanför dörrarna så försvann det och återkom aldrig!
    Eftersom du har den stora turen att bli opererad av Bo Nyström så misstänker jag att du har samma diagnos som jag och att du ingår i studien?
    Eller har han ökat sitt opererande kanske?
    Om du vill ställa frågor eller bara "stöta och blöta" så kan du göra det här eller skicka ett mail, lippes@live.se
    Lycka till och det är inte så farligt som man föreställer sig med operationen, det värsta är för det mesta andra dygnet men du får all hjälp och smärtlindring du behöver, jag lovar!!!
    Kramar!

    SvaraRadera
  19. Vad jobbigt, vad gör de med dig egentligen på den där utredningen? Jag har inte fattat hur det går till.

    SvaraRadera