En blogg om att leva med SRS, Segmentell RörelseSmärta. Om vägen tillbaka till livet efter en steloperation på Ryggkirurgiska Kliniken i Strängnäs den 10 mars 2011.

fredag 9 september 2011

Till mina följare, läsare och kommentatörer!


Jag har fått en massa lyckönskningar, glada tillrop och grattis efter gårdagen. Tack!!
Men mest vill jag tacka för allt innan!
Allt peppande och stöttande.
Jag har flera gånger fått höra att jag är en kämpe och visst jag har kämpat! Men utan stödet från er i Blogglandia och vänner irl hade jag kanske inte varit lika stark.

Ni vet det här med spegling? Om man får höra att man är en jävel på att kämpa, att man är duktig eller att man gör det man gör på ett bra sätt så tror man på det till sist!
Man vill också leva upp till den bild andra har av en.
Om det motsatta hade varit, att ni sagt att det där är bara att du lägger ner, det där ror du aldrig i hem hade det gått såååå tungt!
Antagligen hade jag ändå gjort det eftersom ilska och målmedvetenhet är några av mina dragkrafter.
Men så tungt det hade varit att draga och så ensam jag hade kännt mig!
Så tack alla där ute!
Utan er skulle det gått tyngre, är så glad att jag hittat er

(heter det kommentatörer?)

14 kommentarer:

  1. That´s what friends are for kära du! Nu har jag i och för sig inte varit med innan men från och med nu är jag här!!

    Kram

    SvaraRadera
  2. Du är verkligen värd ALLT beröm!

    Gökboet

    SvaraRadera
  3. Jag beundrar dig för dina dragkrafter!! Att inte ge upp!!!

    Visst är Blogglandia ett härligt land att åka till ibland:D
    Tack själv för att du är du!

    Njut av fredagen!
    Kramar Eva

    SvaraRadera
  4. Det är ändå du som stått på dig! Ja, jag tror det kan heta kommentatörer, i alla fall låter det väldigt bra, jag kommer hädanefter att presentera mig som kommentatör Snäckis!
    Kramar

    SvaraRadera
  5. Visst är det otroligt att man kan få ett sånt stöd i bloggvärlden. Det är svårt att förklara för någon som inte bloggar.

    SvaraRadera
  6. Visst är bloggvänner fantastiska!
    Du förklarade det bra, med spegling och att bli peppad. Jag har också hittat kraft genom alla fina kommentarer i bloggen!
    Och de är en viss skillnad mellan Lippe för ett par månader sen och bilden nedan. Du ser verkligen fantastiskt kraftfull ut!!
    Du kan!
    Kram Elle

    SvaraRadera
  7. Kommentatör eller inte - det är jättekul att vara med dig i det här och du är en fantastisk människa!

    SvaraRadera
  8. Jag vet av erfarenhet vad stöd i kris innebär. Det gör inte jobbet åt en... men ökar på krafterna att fortsätta. Stor kram!!

    SvaraRadera
  9. Hrmhrm...språknörden slår till igen!
    Kommentatorer är den rätta grammatiska formen men skit samma!
    Huvudsaken är att du är på banan igen!
    Kram

    SvaraRadera
  10. Vassegod! Och tack tillbaka, du fattar inte vad du gör för mig när du skriver små glada tillrop på min blogg. Jag blir glad ända in i själen för jag vet att du förstår.
    Kram

    SvaraRadera
  11. Håller med att blogglandia är grymt trevligt att vara i, har inte funnits så länge här. Men för mig är det också peppande.
    Kramis från mig också

    SvaraRadera
  12. Hur skulle man kunna låta bli att stötta dig? :-) Löw joo!

    SvaraRadera
  13. Det är väl lite ge och ta. Jag och jag tror många med mej får kraft av att läsa din blogg och hur det går för dej. <3

    SvaraRadera
  14. Vet du, jag tror jag typ älskar dig! :) ♥

    SvaraRadera