Bjuda till lite är inte så svårt!!

Jag har idag träffat en karl från Azerbajdzjan, eller jag har träffat honom innan men vi har bara hälsat och nickat lite och kanske bytt några ord lite i farten.
Idag cyklade vi ihop i tio minuter på träningen för det är där han finns, på sjukgymnastiken.
Vi började prata om varför vi var där vi var och sedan frågade jag var han kom ifrån, varför gör man alltid det?
Jag fick erkänna att jag visste inte mycket om hans hemland men nu har jag googlat och läst på och jösses! säger jag!
Vilket riv och slit det har varit i det landet.

Han berättade om tiden under Ryssland och om tiden efter frigörelsen, om tider på flykt och i läger, om hur det är att bli separerad från sin fru och yngste son. Hur det är att inte veta vart den äldste tog vägen, han var då 13 år.
Frun och yngste kom till Sverige 2003 och 20 månader senare hade mannen hittat sin äldste och lyckats fly hit för att återförena familjen.
Jag anar att det finns många historier och händelser som skulle kunna berättas om tiden från frigörelsen 1991 till ankomsten till Sverige.
1,2 miljoner människor sattes i flyktingläger vid frontlinjen mot Armenien efter att de drivits från sina hem och gårdar.
Han berättar att han spelat fotboll på elitnivå i hemlandet och att han senare blev tränare.
Han berättar även att han var en av landets bästa karateutövare och tränare. Men det var han tvungen att göra i smyg. Inga kampsporter som karate eller boxning var tillåten, det var förbjudet.
Han pratar om karaten och längtar efter att träna det igen.
- Men vi har en jättebra klubb med Dojo här i staden, säger jag.
- Jag har varit där, svarar han, men jag är en gammal gubbe som är hjärtopererad......han slår ut med händerna i en hopplös gest.
- Man måste inte köra värsta hårda träningen, man kan väl bara träna utan närkamp, funderar jag högt och tänker på hans nyligen uppsågade bröstben. Tänk att dra på dräkten igen!?
- När jag får på mig dräkten känner jag mig på ett annat sätt säger han och ler drömmande.
- Gör det!! Gå dit och prata med M. han är jättebra!
- Jag vet, jag har pratat med honom. Tror du han kan hjälpa mig få tag på dräkt?
- Absolut!! Gör något kul!! Gå dit, om inte annat för att snacka lite. Gör det!!
- Kanske, kanske att jag gör det..

När vi tränat färdigt kommer han fram och tackar.
- Jag är så glad i mitt bröst, säger han och slår med knuten hand över bröstkorgen, du har pratat med mig och du har lyssnat. Det är så svårt att bli svensk när man inte får prata med svenskarna, när de tröttnar på att lyssna på min dåliga svenska.

Jag läser på om hans hemland för nästa gång vill jag höra mera och jag vill förstå vad han pratar om.
Om jag kan göra någon glad och få den att känna lite glädje bara genom att snacka lite under en träning så gör jag det mer än gärna!!
Hur kan vi kräva att våra invandrare ska intergrera sig själva? Om vi vill att de ska passa ihop med oss så måste vi nog bjussa lite mera! Jag ska försöka bli bättre på det!
Tjura inte om de grillar i parken utan ta med din egen grill och tänd upp brevid och du kan få en spännande historia och lite mera kunskap till den grillade korven!
Som en klok kvinna sa till mig idag ♥