Nu och då

Ellinor som också är en "ryggare" ville att jag skulle skriva om vad som är bättre nu än efter operationen och naturligtvis ska jag göra det! Den här bloggen ska ju först och främst handla om det var det tänkt från början :)
Största förändringen som jag känner är att jag har så mycket lägre nivå på smärtan.
Jag kan vara helt smärtfri långa stunder om jag inte gör något utan bara är. Jag har i dag inte tagit en enda tablett på fyra dygn!
Jag får ont om jag tex går ut och går och har lite tempo jag kan nu gå ca 1,5 km tre gånger dagligen. Innan op klarade jag 300 m på sin höjd och kanske två gånger om dagen. Den största skillnaden är ändå att jag har hopp, att jag emellanåt blir så löjligt lycklig och fylld med förväntan som om jag var nykär! Förut kände jag alltid ett vemod som lurade bakom varje lycklig stund. Nu kan jag jobba med att stärka min kropp och få den uthållig, jag har en tro på framtiden, jag planerar...

Skillnader:

16 piller/dygn...................................................nu fyra dygn utan
promenad 300 m...............................................nu 1,5 km
mycket svårt att ändra läge i sängen...................nu bara lite
fick gå ifrån matlagningen flera gånger..............kan laga mat! Om det inte tar för lång tid
kraftiga smärtor vid hosta..................................hostar ibland bara för att jag kan!
jättejobbigt att stå överhuvudtaget......................klarar att stå med stöd ca 20 min
panikont, illröd smärta med knivhugg................tröttsmärta utan hugg
iskalla fötter och skinkor....................................varma fötter och varm rumpa
bensmärtor och kramper under nätterna..............borta

Det finns många småsaker också som jag helt plötsligt kommer på att oj, nu är det på det här viset! Jag blir trött i ryggen fort och det gör ju ondare då en stund. Att ändra läge mellan sittande, stående och liggande är jobbigt så lägesändring åt vilket håll som helst är något jag vill se framsteg i. Jag kan inte böja mej för då gör det så ont att det känns som om skruvarna far ur ryggen. Om jag kommer ner på huk kommer jag inte upp igen och första gången det hände satt jag som ett frågetecken. Det beror inte på avsaknad av muskler eftersom jag under alla år gått ner på huk för att ta saker långt ner och även suttit på huk för att vila rygggen, när jag varit och handlat och så!
Pratade med min SG om det och hon trodde att det kunde bero på att nerverna inte hittat tillbaka efter op. Det kan bli så men det brukar komma tillbaka och under tiden fick jag lite träningar för att "väcka" systemet och stärka musklerna.

Mina dagar vad gäller träning ser ut så här:

Promenad tre gånger om dagen, kör intervall. Växlar mellan rask och långsam, stannar och vilar ibland.

Stabilitetsträning två gånger om dagen då jag också nu lägger in "väcka nerver-träning".

Smygtränar: om jag går ner till källaren och ska hänga tvätt går jag upp och ner i trappan en extra gång. När jag pratar i telefon står jag mot en stol och gör knäböj, när jag ska hämta posten går jag en extra sväng förbi lådan och sedan tillbaka.

Vet att det kan verka maniskt men jag har bråttom!! Jag måste stå till arbetsmarknadens förfogande i juli och i augusti måste jag ha ett jobb om jag inte ska vara tvungen att sälja huset!
Jag har bestämt att någon dag ibland får det räcka med bara smygträningen, min kropp sa tydligt ifrån igår att den vill ha vilodagar, så då får den det, nästan ;)

Jag ska i slutet av juni någon gång upp till Strängnäs på rehabiliteringsvecka och har stora förhoppningar på den. Ser fram emot att objektivt bli utvärderad och att få hjälp att i trygg miljö testa mina gränser! Mina papper med remissansökan och begäran ligger nu hos överläkaren på US så det ska bli spännande att se hur det går!

Under tiden jobbar jag på!