Här skulle det ha varit en helt annan rubrik

Nu får det vara nog med det politiska käbblet, tänkte jag och hade börjat fila på ett inlägg om hur mitt eget boende förändrats.
På TV:n i bakgrunden går nyheterna igång och Hägglund står och uttalar sig om femte skatteavdraget som ska genomföras nu.
- Det måste löna sig att jobba, säger han så jävla snusförnuftigt.
Som om inte alla tycker det?
Som om vi som av olika anledningar inte jobbar inte tycker det?
Momsen på resturanger ska halveras, det är väl också bra.
Men det handlar om fördelningspolitik!
Jag får mail och meddelanden över FB där så många skriver om hur dåligt de mår och vilken misär de genomlever.
Jag önskar jag kunde hjälpa eller trösta men det enda jag kan göra är att bekräfta!
Jag hör dej, förstår dej och jag vet!

I dag skriver en Martin Ezpeleta en krönika i Aftonbladet att vi utförsäkrade borde organisera oss.
Demonstrera, bränna läkarintyg framför riksdagshuset, skaffa en tydlig agenda och ha betydelsefulla representanter.

För som han skriver: "Det räcker inte med att skriva bloggar, att öppna ett twitterkonto eller skapa Facebook-grupper. Det spelar ingen roll hur många tummar upp man får, om man inte får tummen ur."

Han har rätt! Och jag ser framför mej hur jag jagar fram i riksdagens korridorer efter en massa folk och jag diskuterar, stör, berör och påverkar, jag lobbar!
Men som en Andreas M skriver på Påskuppropets sida att det ligger ju i sakens natur att de berörda inte har kraft, ork och förmåga.

Jag känner mej bakbunden och hånad och ignorerad idag.

Kommer det här förslaget på förändringarna i sjukförsäkringen att göra att debatten stannar av?
Är det bara vi drabbade som fortsätter att diskutera och muttra i våra sociala medier och trycka på "gilla" när någon skrivit något välformulerat?

Ska fan i mej köpa kostym och börja lobba!!